Påskens historia – sträng religiositet och onda makter

I Sverige har påsken firats i över tusen år, men under seklerna har traditionerna förändrats. Jesu död och uppståndelse har mer eller mindre bytts ut mot godisägg och lammstek. Men vad hände egentligen med skotten mot påskkärringarna, risbastun och den dystra stämningen på långfredagen?

Pask traditioner historia

Att klä ut sig till påskkärring och vandra runt med en korg och tigga gåvor är en tradition från 1800-talet som har levt kvar till idag. Här har kärringarna kompletterats med en påskgubbe. Foto från 1920-talets Bohuslän.

© Oscar Färdig/Bohusläns museum

I över tvåhundra år stod Jesus lutad mot en vägg på Riddarholmskyrkans vind i Stockholm, bortglömd och dold bakom bråte och damm. Men för ett par år sedan fick han äntligen stiga ned till kyrkorummet, där han sexhundra år tidigare hade spelat huvudrollen i påskens medeltida mysteriespel.

Ja, i själva verket rör det sig naturligtvis om en skulptur som föreställer Kristus, men den gav ett nog så verkligt intryck när den var nymålad: slutna ögon, en panna rynkad av smärta och törnekronan på huvudet. Från spikhålen på händer och fötter strömmade blod och på kroppens ena sida fanns ett djupt sår – det var här som den romerske soldaten hade genomborrat den korsfäste med sin lans.

1. Påskfirande under medeltiden – bibliska skådespel

Föreställ dig en kyrka som är mörk så när som på något fladdrande ljus. I en sådan suggestiv atmosfär var det lätt att den manslånga statyn fick liv. Under långfredagens gudstjänst var Kristusbilden del av ett drama. Jesus lades ned i en kista och de församlade kunde med egna ögon se att nu var frälsaren död. Men när de återvände till kyrkan på påskdagen var kistan mirakulöst tom, Kristus var uppstånden!

För att församlingen skulle leva sig in i Jesus lidande och död kunde rekvisita som denna användas, tillsammans med skådespel, ord och sång. Ett fåtal kyrkor har kvar sin ”Kristi grav”, som en sådan här Jesus-skulptur i en kista kallas. I Riddarholmskyrkan finns bara själva skulpturen kvar, kistan som den numer vilar i är nytillverkad efter ett gammalt original.

Överlag var det mycket ”reenactments” under medeltiden, det vill säga att menigheten själv deltog och återskapade händelser ur Bibeln, i synnerhet kring påsktid som var och är årets största kyrkliga högtid.