Julklappen började som skämtpresent
Julklappens historiska resa – från romerska "strenae" till dagens höviska tradition.
Efter en klapp på dörren kunde ett vedträ kastas in, nu är julklappen ett paket. Seden att ta in en gran till jul har gamla anor i Tyskland.
Julklappen har antika anor, i de nyårsgåvor som romarna kallade ”strenae”.
I Norden var den norske jarlen Erik pionjär när han cirka år 1000 gav sina vasaller nyårspresenter för att visa att han var en lika god chef som sina kollegor på kontinenten.
Vid 1700-talets mitt blev nyårsgåvor omoderna inom överklassen, där man övergick till julpresenter.
Benämningen ”julklapp” härstammar från en form av skämt- eller skampresenter som också var populära. De kunde bestå av ett vedträ eller en sten eller rent av en liten fågel. Viktigast var den elaka vers som fästes vid ”presenten”.
Namnet ”julklapp” berodde på att den anonyme givaren skulle smyga sig fram till mottagarens dörr, klappa hårdhänt på denna och slänga in gåvan och springa sin väg i kvällsmörkret.
”Fint folk” började mot 1700-talets slut ”leka julklapp” med mera höviska skämt, och snart gällde termen julklapp alla sorters julgåvor.
Publicerad i Släkthistoria 12/2018
