Därför firar vi lucia
År efter år lyser lucia upp tillvaron när det är som mörkast. Men hur lång tid tillbaka kan man egentligen spåra denna tradition? Har Lucia rentav mer att göra med forntida riter än med ett sicilianskt helgon?
Lucia
Den 13 december firar vi lucia. Högtiden har fått sitt efter det italienska helgonet Sankta Lucia. Det är en gammal tradition som firats i modern form sedan sent 1800-tal.
Datum: 13 december.
Ursprung: Helgonet Lucia sägs ha levt på Sicilien i Italien omkring år 300, där hon senare dog som martyr.
Vilka firar lucia: Kristna kulturområden i hela världen. Särskilt i Italien och Sverige.
Därför firar vi: I dag firas det som Lucias festdag. I den julianska kalendern ansågs den 13 december vara den mörkaste natten på norra halvklotet. Vintersolståndet firades med festligheter. Sammankopplingen med helgonet Sankta Lucia skedde först senare.
Enligt legenden levde Lucia med sin mamma i staden Syrakusa på Sicilien. Tillsammans sökte de sig till den heliga Agathas grav, för att få hjälp att bota moderns blödningar. Vid graven föll Lucia i sömn och i drömmen talade Agatha till henne: ”Varför ber du om det som du själv genast kan ge din mor? Se genom din tro har hon blivit frisk.”
Nu avkrävde Lucia ett löfte från sin tillfrisknade moder: hon skulle få slippa gifta sig med sin fästman och skulle tillåtas att skänka bort sitt fadersarv till fattiga.
Det här uppskattades naturligtvis inte av Lucias tilltänkte man. Han såg till att dra henne inför ståthållaren Pascasius, som anklagade henne för att inte följa kejsarens lagar. Hon uppmanades att offra åt gudarna.
Efter en dispyt dem emellan blev ståthållaren så förargad att han beslöt att skicka Lucia till en bordell för att hon skulle skändas till döds. Men de som kom för att hämta henne kunde inte rubba henne. Ingen klarade av det, varken män, oxspann eller trollkarlar.
Lucia dör som en martyr och blir ett helgon
Ståthållaren beslöt då att hälla kåda, tjära och olja över Lucia och anlägga ett väldigt bål kring henne. Men det önskade resultatet uteblev. Till slut tog Pascasius fram ett svärd och högg henne i strupen. Livet började rinna ur henne, men först när präster kommit dit med nattvarden och sagt sitt ”amen” gav hon upp andan. Lucia ska ha lidit martyrdöden år 304, under den förföljelse av kristna som kejsaren Diocletianus ledde.
Lucialegenden spred sig till Norden, men här var hon under den katolska tiden inte ett särskilt uppmärksammat helgon. Ibland kan man se henne avbildad på importerade mässhakar och korkåpor, mer sällan på altarskåp eller i kyrkomåleriet. Eftersom hon hade dött den 13 december blev det hennes egen dag, men hon hade inte någon framträdande plats i den medeltida kalendern.
– Nästan alla dagar var helgondagar. De stora helgonen hade egna röda dagar i kalendern när de firades, som Annadagen, Mariadagarna, Olofsdagen och apostladagarna. Men Lucia var inte alls lika betydelsefull som de, hennes dag var en svart dag i kalendern, säger Anders Fröjmark som är docent i historia vid Linnéuniversitetet.
Visst intresse måste hon dock ha väckt. Legenden om Lucia spreds i Europa tack vare att den fanns med i Gyllene legender, en sammanställning av helgonskildringar som Jacob de Voragine gjorde på 1260-talet i Genua. Denna bearbetades och översattes till fornsvenska vid 1300-talets början och kallas Det fornsvenska legendariet.
Lucifer sammankopplas med Lucia
Att legenden om Lucia översattes till svenska visar att prästerna ville använda den som underlag i predikan och därmed i kunskapsförmedlingen till allmänheten, säger Anders Fröjmark. Även om Lucia var mindre känd än andra helgon så berättade sannolikt den äldre generationen om Lucia för den yngre. Man kan säga att helgonlegenderna var ett slags muntlig folklitteratur.
Att luciadagen ändå fått en speciell status har mindre med henne själv att göra, och mer med vilken dag hon firades på. Enligt den gamla julianska kalendern, som var aktuell i vårt land före 1753, inföll den 13 december vid vintersolståndet.
Lucianatten var alltså årets längsta natt och därmed oroligare, farligare – ja, rentav ondskefullare – än andra nätter. Vissa vågade inte sova alls utan vakade. Fram träder en kvinna vid namn Lusse eller Lussi som knappast var en ljusbringerska, utan snarare en representant för mörkrets makter.
I Västsverige och Norge aktade man sig noga för att råka ut för lussefärden, ett gäng med lusse i spetsen som drog fram i luften. Lucifer, det vill säga djävulen, sattes i samband med lucia på grund av namnlikheten. Samma sak gällde med löss. På vissa håll satte man björkvidjor för ladugårdsdörrar så att lucia inte kunde stjälpa av sitt lass med löss på boskapen. På flera håll fanns ingen hejd på lusses ondska. I norra Sverige skrämde man barnen med henne och menade att hon var anmoder till underjordiska varelser.
Den farliga tiden mellan lucia och jul
De flesta uppteckningar som finns om lucia skrevs ned under 1800-talet, så det är svårt att veta hur långt trådarna bakåt i tiden kan dras. Arkeologen Terje Østigård vid Uppsala universitet menar att en fornnordisk gudinna eller kvinnligt väsen vid namn Eldbjørg, kan kopplas samman med den farliga tiden mellan lucia och jul.
– Eldbjørg dyker upp i ett svagt ljus i de etnografiska källorna i Norge. Hon bodde i gårdens eldstad och kan vara en kvinnlig form av den manliga varianten Eldgrim. I så fall kommer ett uråldrigt fertilitetspar fram ur skuggorna, som är baserat på elden. Eldbjørg bodde i den öppna spisen där mat och dryck skulle offras till henne under de stora högtiderna, särskilt vid jul. Genom detta har hon en viktig roll i årets stora ljusfest, som är relaterad till lucia, säger Terje Østigård.
En lucia som står för det goda i tillvaron finner vi särskilt i Vänerlandskapen. Här uppfattades hon som en generös välgörare som hjälpte fattiga och kom till undsättning om det rådde hungersnöd.
Det är också i västra Sverige som luciafirandet ursprungligen varit som starkast. Det är nog ingen tillfällighet att Lödösekalendariet från 1470-talet, som användes i Skara stift, visar att luciadagen var en festdag av högre rang än på andra ställen i landet.
Trots att luciafirandet förknippas med supande var det nykterhetsrörelsen som förde traditionen vidare.
Lucia förknippades med frosseri och supande
I Västsverige var det också vissa sysslor som enligt seden skulle vara färdiga i samband med lucia. Eftersom året ”vände” denna dag i och med att dagarna blev ljusare och längre, var det dags att avsluta höstarbetet. Grisen skulle slaktas under lucianatten och skörden skulle vara färdigtröskad – ibland sparade man några kärvar som symboliskt skulle tröskas i samband med luciadagen.
Det rustades också inför jul vid denna tid, talgljus skulle stöpas, julölet bryggas och bröd bakas. Överflödet som skapades angav tonen för hur nästkommande år skulle bli.
Eftersom en del arbete utfördes på lucianatten, eller under tidig morgon, kunde flera frukostar, upp till sju stycken på sina håll, serveras denna speciella dag. Men ”frosseriet” kan också kopplas till det faktum att en av årets fyra fasteperioder under katolsk tid började just efter lucia.
Från vänerlandskapen spred sig traditionen med luciafirandet till universitetsstäderna under 1800-talet. Eftersom inga kvinnliga studenter fanns att tillgå, fick en man agera lucia.
Snart spred sig luciafirandet över landet och på Skansen uppmärksammades lucia år 1893 som en västgötsk tradition. Trots att luciafirandet förknippas med supande var det nykterhetsrörelsen som förde traditionen vidare under 1900-talets början, liksom husmoders- och lottaföreningar. Även kyrkan hängde på trenden.
Luciatåg på svenska gator
Som kronan på verket arrangerade tidningen Stockholms Dagblad år 1927 ett luciatåg genom huvudstaden. Från att ha firats mellan fyra väggar blev lucia nu en syn på gator och torg. Framöver anordnades tävlingar med luciakandidater som skulle röstas fram.
På senare år har det väckt rabalder om vilka som ska få ingå i ett luciatåg. Hör pepparkaksgubbar och jultomtar verkligen hemma där? Och år 2016 väckte Åhléns uppmärksamhet när man i sin reklam lät ett barn med mörk hy ikläda sig luciakronan.
Men det har aldrig funnits några givna regler för hur en lucia ”ska” vara, det är något som har förändrats under århundradenas lopp och skilt sig åt från plats till plats.
De som lussade på 1800-talet kunde vara utklädda till sotare och smeder när de fulla drog fram, skrålande oanständiga visor. Sannolikt kommer luciafirandet att fortsätta att stöpas om till den dag när alla sånger tystnar.
Pulicerad i Släkthistoria 12/2021