Omar Henriksson har på fem år byggt upp Svenskt port­rättarkiv med en halv miljon bilder.

© Rabie Henriksson

Omar Henriksson har en halv miljon porträtt

Omar Henriksson i Sandviken älskar gamla porträttfoton – så till den grad att han har samlat på sig över en halv miljon stycken. Bilderna delar han med allmänheten genom sin skapelse Svenskt porträttarkiv.

2 februari 2018 av Thorsten Sandberg

Mamma Ruths evinnerliga tjatande om kusiner, sysslingar och andra mer avlägsna släktingar var en visa under Omar Henrikssons uppväxt. Ibland slog han dövörat till, men bara ibland och aldrig definitivt. Och tur var väl det.

Trött på mammans malande fattade Omar Henriksson ett beslut som kom att bli första steget på hans släktforskarbana. Han bestämde sig för att sätta sig ner med mamman och en gång för alla tanka ur henne allt hon visste om släkten. Då skulle hon väl hålla sig tyst sedan…

– Hon pratade i timtal, jag noterade allt och strukturerade samtidigt informationen i släktträd och antavla. När jag så småningom konfronterade hennes uppgifter med arkivmaterialet visade det sig att hon haft på pricken rätt om alla släktingar ett par generationer tillbaka i tiden. Helt fantastiskt, säger Omar Henriksson.

Släktforskning efter pensionen

Första steget var taget, men fortsättningen dröjde. Och det ganska länge. Först när han blev pensionär fick Omar Henriksson den tid som behövdes för att ta ett rejält tag i släktforskningen. Tre äktenskap, många barn och en karriär inom ambulanssjukvården i såväl Sverige som i USA gav inte mycket utrymme för egna fritidsintressen.

FÅ SLÄKTHISTORIAS NYHETSBREV – KLICKA HÄR!

Mamma Ruths släktkunskaper lade grunden för antavlan på mödernet, där förfäderna med enstaka undantag var smålänningar. Pappa Georg, som i likhet med Omar Henriksson föddes i Sandviken, hade inte lika mycket att berätta om sina anor så dessa fick Omar leta reda på själv.

– Fäderneforskningen förde mig utanför Sveriges gränser, nämligen till Finland. Från början hette släkten Hakkarainen, i Sverige ändrat till Hindersson. Henriksson var ett senare påfund, säger Omar Henriksson.

Den mest spännande personen i Omars egen släkt tycker han är farfar, köpmannen Gustaf Hindersson.

Prästen kopplade namnet till Hin Håle

Hur kommer det sig att namnet ändrades?

– Bakom namnbytet finns en ganska märklig historia. Min farfar Gustaf Hindersson var född och uppvuxen i Högbo församling i Gästrikland. En av prästerna där associerade Hin i Hindersson till Hin Håle. Och att heta något som förde tankarna till denne potentat, det reagerade prästen starkt emot. Så farfar, som jag tycker är den mest spännande personen i min antavla, bytte till Henriksson.

Varför är din farfar så intressant?

– Farfar Gustaf var köpmannen som hela tiden upptäckte och utvecklade nya affärsmöjligheter på den arena som var hans, staden Sandviken. Han började som affärsbiträde, lånade pengar och startade 1890 ett skomakeri.

– Så småningom förvärvade han en väl inarbetad speceri- och klädaffär, tjänade gott om pengar och toppade 1924 listan över Sandvikens mest förmögna köpmän.

Hur gick det sedan för farfars livsverk?

– Det gick inte alls bra. Förfallet började när han dog 1928. Farmor Hilma tog över som ägare men hon saknade makens affärsnäsa och säkra blick. Utan rätt kompetens såg hon sig tvungen att anlita en mer erfaren person för att sköta ruljangsen.

– Problemet var att den nye chefen inte hade den moral man kunde förvänta sig. Bland annat tillät han personalen att plocka med sig vad de ville ur sortimentet utan att betala. I längden förödande för ekonomin, och 1944 var allt värde i företaget borta. 

Fick upp ögonen för porträttfoton

Farfar Gustaf Henriksson hade också en viss betydelse när Omar Henriksson efter 4 500 registrerade förfäder så smått började känna sig mätt på den i hans tycke magra personskildringen ”född, vigd och död”.

– På ett antikvariat hade jag kommit över boken ”Persongalleri från Gästrikland 1922”. Samhällets stöttepelare, huvudsakligen män, passerade revy och bland dessa fanns också min farfar köpmannen. De hundratals porträttfotona öppnade ett nytt perspektiv på mina forskningar eftersom de erbjöd någonting utöver de skriftliga källorna.

Året är 1900. Släkt och vänner har samlats utanför Omar Henrikssons barndomshem på Storgatan i Sandviken. Omars pappa är tre år och leker på gräsmattan med familjens hund Pedro. Längst till vänster ses farfar Gustaf och kvinnan i lysande vitt förkläde är farmor Hilma. 

© Pontus Nilsson

Boken med porträttgalleriet aktualiserade också det material som några släktingar, bland dem hans äldre syster, tidigare lämnat över när de fick höra talas om hans släktforskning. Omar började gräva i lådorna och kartongerna. 

Här låg dagböcker och brev huller om buller med kassaböcker, bokföring och en massa andra papper från familjeföretagen i Sandviken. Men här fanns också flera äldre fotoalbum med intressanta noteringar.

– August Flinks fotoalbum är kanske det bästa exemplet. Han var nära släkt med min farmors mor Johanna Flink. August var metodistpastor, reste runt i Gästrikland och predikade och frälste folk till höger och vänster. Detta berättade han om själv i sina rikliga anteckningar i fotoalbumet. En bildskatt och dagbok på en och samma gång, säger Omar Henriksson.

En halv miljon porträtt

Intresset för äldre porträttfotografier var väckt och Omar började samla på sig foton från många håll. Fem år senare består samlingen av långt över 500 0000 porträtt och biografitexter som han skannat in, registrerat och elektroniskt arkiverat. 

Stommen består av gästrikar, de äldsta smeder vid Sandvikens Jernverk som grundades i början av 1860-talet. Men arkivet består numera av människor från alla Sveriges hörn. Och det växer ständigt – med minst 1 000 bilder i veckan.

Vägen till bildarkivet började som sagt med boken ”Persongalleri från Gästrikland 1922” och släktingarnas fotoalbum. Böcker har fortsatt vara ett viktigt källmaterial för honom, böcker han köpt och slaktat.

Svenskt porträttarkiv.

Visitkort med porträtt

– Jag har sedan skannat sida för sida, duplicerat i datorn och skurit ut varje porträtt elektroniskt. Därefter har jag registrerat persondata, matat in under rätt bokstav i arkivet, synkat med Dropbox och 24 timmar senare är de nya personerna sökbara, säger Omar Henriksson.

Dropbox är en så kallad molntjänst för lagring av datorfiler på internet.

I fotografins barndom var det bara välbärgade som hade råd att låta porträttera sig av en ateljéfotograf. Men när priset på fotografering och framtagning av foton så småningom gick ner spreds företeelsen till allmänheten. Allt fler hade råd att hänga på modetrenden och skaffa porträttbilder. En populär bildgenre var visitkort med porträtt. Mängder av sådana kort finns inskannade i Omar Henrikssons samling.

Har skapat Svenskt porträttarkiv

Blir du som läsare nyfiken på om Omar Henriksson har porträttfoton av dina släktingar? Svenskt porträttarkiv, som han döpt sin skapelse till, har även en Facebookgrupp och medlemmarna får tillgång till en Dropboxlänk där alla inskannade bilder och biografiska texter finns. 

Där kan man manuellt söka i bokstavsordning på efternamn. Det finns även en sökfunktion på webben, under adressen porträttarkiv.se, men i skrivande stund var den inte uppdaterad.

– Den egentliga sökfunktionen är under omkonstruktion. Här får jag hjälp av två programmeringsgurus från Stockholm, Göran Runfeldt och Jonas Malm. När sökfunktionen är färdigtestad kommer den att erbjuda olika sökalternativ som födelseort, levnadsort, yrke och utmärkelser. Ja, i princip allt som ingår i en biografi.

– Man kan också ladda upp sin gedcom-fil från sitt släktforskningsprogram och låta datorn söka. Efter några minuter presenteras så alla anor med foton som finns i mitt arkiv, säger Omar Henriksson.

Publicerad i Släkthistoria 2/2018

Läs också

Kanske är du intresserad av...