Så daterar du fotografierna
Har du gamla fotografier av släktingar som du inte vet när de är tagna?
Gamla porträttfoton kan ge en ny dimension till släktforskningen; farmorsmor får ett ansikte och du kanske upptäcker varifrån du fått din haka. Ibland har bilderna anteckningar om namn och årtal på baksidan, men alltför ofta är det tyvärr så att ingen har skrivit något alls.
Om morfarsfar föddes 1902, är det då rimligt att han är den lille pojken som sitter i knät på en kvinna med kort kjol och bobbat hår? Svar: Nej!
Titta närmare på fotot du har framför dig hemma, och granska den porträtterade. Titta på kjolens längd, kragen, frisyren och jämför med andra fotografier som redan är säkert daterade. På detta vis kan du komma fram till en ungefärlig tid för när en bild har tagits.
De flesta följer modet
De flesta människor har faktiskt i alla tider följt modet, precis som vi gör i dag. Det ligger i vår natur att vilja passa in och inte avvika alltför mycket från den grupp vi vill tillhöra. Därför är det möjligt att bedöma ungefär när ett foto är taget genom att studera den fotograferades kläder.
Man kan vara ganska säker på att hon eller han klätt sig ungefär som alla andra i sin grupp.
När det gäller ateljéfoton kan man också vara övertygad om att personen på bilden gått till fotografen i sina finaste och nyaste kläder.
På dokumentär- och amatörfoton från 1900-talet kan personerna vara klädda i vardags- och arbetskläder som visserligen är gamla och slitna, men de avspeglar ändå modet.
En man på 1980-talet skulle till exempel inte gå omkring med jättepolisonger och bred slips (såvida han inte var en smula excentrisk) och på klassfotot från 1965 ser du inga ungar med stora sidorosetter eller äppelknyckarbyxor och hemstickade slipovrar.
Publicerad i Släkthistoria 1/2016
Fakta: Hos fotografen var alla finklädda
I fotografins barndom var det dyrt och exklusivt att gå till fotografen och under perioden 1840–70 var det i princip bara borgerskapet i städerna och de rikaste bönderna på landet som hade råd att fotografera sig.
Därefter blev det vanligare även i bredare folklager, men de allra fattigaste hade inte råd att gå till fotografen och förekommer enbart på sällsynta dokumentärfoton.
De dokumentära fotografierna kan överlag sägas berätta en annan historia än de som togs i ateljé. De som hade råd att låta föreviga sig hade sina finaste och nyaste kläder på sig när de gick till fotografen, vare sig de var sydda av billigaste tyg hemma eller i siden av en sömmerska.
På snitt och utförande kan man inte alltid se skillnad i klass – i regel följde alla samma klädmode, även om kvalitet och annat skilde sig åt. En lågavlönad fabriksarbeterska som mödosamt hade sparat ihop till den senaste hattmodellen kanske gick till fotografen för att föreviga den.
På ateljéerna fanns det också ofta kläder och accessoarer att låna, särskilt barnkläder med vackra spetskragar, men även sådant som hattar och pälskragar. Viktigt att komma ihåg är också att fotograferna redan vid denna tid kunde retuschera foton.
Fakta: Datera utifrån fototekniker
Olika fototekniker har använts under olika perioder och i Stora boken om familjebilder tar författaren Björn Axel Johansson med oss på en detaljerad resa genom fotografiteknikens historia.
Utifrån detta kan man också försöka datera släktbilderna hemma – lär dig känna igen en daguerrotyp och ett polyfoto och under vilka år de var vanliga. Datera sedan dina egna familjebilder genom att kolla vilken typ av foto det handlar om.
Tänk på!
- Foton av kvinnor kan vara lättare att datera då kvinnornas mode skiftat betydligt oftare än männens.
- Unga människor plockar snabbare upp det senaste modet och äldre kan vara mer konservativa. Det kan vara lättare att få en mer exakt datering av foton på ungdomar.
- Fram till 1910-talet kläddes både små flickor och pojkar, ibland ända upp till femårsåldern, i ett slags klänning som kallades kolt. Det du tror är en flicka på ett gammalt foto kan i själva verket vara din farfar.