Så hittar du dina vallonsläktingar

Det har alltid ansetts fint och lite spännande att ha valloner bland sina anor. Därför finns det rykten om valloner i många släkter. Här visar vi steg för steg hur man kan söka efter dem och får goda råd av Anders Herou, ordförande i Sällskapet Vallonättlingar.

Valloner slaktforskning

Vallonsmeder framför smedjan i Österby bruk.

© Berglund/Tekniska museet

1. Sök efter ledtrådar

Kanske har du redan hört ett rykte om att det skulle finnas valloner i din släkt. Börja med att intervjua äldre släktingar om vad de vet. Fråga om de minns några ovanliga namn eller om någon i släkten kommer från trakter där det har funnits järnbruk. Om du redan har släktforskat har du kanske själv stött på franskklingande för- eller efternamn. Är det då i norra Uppland eller på andra platser där det har funnits järnbruk är det en tydlig ledtråd.

Anders Herou berättar att valloner även tidigt förekom i Östergötland, Närke, Sörmland, Värmland och Dalarna – och sedan spred sig till järnbruk på andra platser, till exempel i Norrland och Småland. En del flyttade också till Norge och Finland.

– Att vallonerna rörde sig inom ett begränsat område och till största delen sysslade med järnhantering gör det enklare att finna dem i arkiven. Både för- och efternamn var också speciella – åtminstone i de tidigaste generationerna när man ofta gifte sig inom den egna kretsen. Så småningom försvenskades många av namnen, eller ändrades helt.

Många tror att det finns fysiska kännetecken som knöl i nacken, avsaknaden av örsnibbar, långa tår, gröna ögon och mörkt hår som har med arv från valloner att göra.

– Allt detta är bara skrönor, säger Anders Herou.

Valloner slaktforskning
© Arkiv Digital

Spana efter dopvittnen

Dopvittnen i födelseböckerna är en bra källa i jakten på valloner. Utmaningen blir att kunna tyda skrivstilen från 1600-talet.

Valloner Sverige slaktforskning
© Arkiv Digital

Äktenskap inom gruppen

Till en början gifte sig vallonerna enbart inom den egna gruppen, men under 1700-talet förändrades detta succesivt. I Lövsta bruks församling ser vi att hammarsmeden Pierre Guilleume gift sig med Maja Cajsa Bonivier. Att en son fick heta Hindric, kan också vara en rest från det vallonska arvet.

5. Använd andra källor

Smeddatabasen med runt 320 000 namn säljs av Föreningen för smedsläktforskning. Den ges ut på cd och usb och innehåller uppgifter om smeder och deras släkter, och en del av dem är valloner.

I bruksarkiven finns information om livet på bruken. De kan innehålla listor på anställda, räkenskaper, brev, kartor och anställningskontrakt. I avräkningsboken finns de anställdas löner och skulder. Där kan man även se vilket arbete de har utfört och vilka varor de tagit ut som en del av lönen. Det fanns ungefär trehundra järnbruk i Sverige och Finland. En del handlingar som har bevarats finns på Riksarkivet. Leufsta bruksarkiv i Lövstabruk hade bruksarkiv från Lövsta, Österby, Gimobruk och andra norduppländska järnbruk. De har nu lagt ned men men samtliga Arkivbildare har överförts till Riksarkivets filial i Uppsala (Landsarkivet). Du kan också testa att söka i NAD, Nationella Arkivdatabasen.

släktforskningssidor som Ancestry, My Heritage och Geni kan du söka på vallonska namn. Genom att googla hittar man privata släktträd och utredningar. Det finns Facebooksidor om valloner och på Rötters anbytarforum finns särskilda smed- och vallonforum.

Belgiska riksarkivets hemsida finns kyrkböcker från 1500-talet och framåt gratis tillgängliga, men registrering krävs. De innehåller födda, vigda och döda på samma sätt som i Sverige, och är indelade i provinser och församlingar. Övergripande information finns på engelska och till en del böcker finns personregister.

Mantalslängder, jordeböcker, landskapshandlingar, Krigsarkivets roterings- och utskrivningslängder samt domböcker för bruken är ytterligare handlingar som kan ge värdefulla pusselbitar till att hitta vallonerna.

Publicerad i Släkthistoria 03/2022