De första vallonerna i Sverige
På 1580-talet kom de första vallonerna till Sverige. En av dem var Louis De Geer som byggde ett helt bruksimperium.
Johan August Hübinette var en av de sista vallonsmederna vid Lövsta bruk. Foto från 1930.
På 1580-talet kom de första vallonerna till Sverige – duktiga järnarbetare som kunde gjuta kanonkulor och tillverka muskötpipor. Entreprenören Willem de Besche (1573–1629) arrenderade Finspångs bruk och hämtade arbetskraft från sina hemtrakter i Vallonien, ett område i sydöstra Belgien och Frankrikes gränstrakter.
Vid freden i Knäred 1613 krävde danskarna en miljon riksdaler silvermynt för att lämna tillbaka Älvsborgs fästning. Affärsmannen Louis De Geer (1587–1651) var en av dem som bistod med lån, och fick då arrendera kronobruken i Gimo, Lövsta och Österby. Så småningom kunde De Geer köpa bruken och driva dem med hjälp av de Besche.
De anlade masugnar, smedjor och gjuterier och moderniserade den svenska järnhanteringen med hjälp av sina skickliga landsmän.
Valloner hade rykte om sig att vara skickliga smeder. 1800-talsillustration
Louis De Geer byggde ett bruksimperium
Ofta anlände hela vallonfamiljer och en mästare kunde även ta med drängar. 1580–1625 anställdes de vid verkstäder för handeldvapen och styckebruk som gjöt kanoner i Östergötland, Sörmland och Värmland. Från mitten av 1620-talet anställdes även många vid järnbruk och hammarsmedjor i norra Uppland.
Omkring 2 500 valloner flyttade till Sverige, varav 80 procent stannade. Kring bruken anlades samhällen med arbetarbostäder, kyrkor och skolor. Varje familj fick en bit mark invid huset där de kunde odla och hålla kreatur. Kvinnorna hade ofta många barn och skulle också väva, laga mat, sköta djuren, slakta, brygga dricka och göra dagsverken vid bruket. När arbetarna blev gamla betalade bruket ut pension (gratial).
De Geer byggde ett helt bruksimperium. Krigen krävde stora insatser och ett exempel på beställning från Kronan var 6 000 musköter, 2 000 värjor, 10 000 stormhattar och 5 000 pikar. Louis De Geer och hustrun Adrienne fick sexton barn, och familjen kom att påverka livet i Sverige påtagligt – både industriellt, ekonomiskt och kulturellt.
Den ökade efterfrågan på stångjärn under 1700-talet gjorde att järnproduktionen nästan fördubblades. När sedan nya metoder tog över under 1800-talets industrialism, och in på 1900-talet, fasades det vallonska smidet ut.
Anders Herou, ordförande i Sällskapet Vallonättlingar, berättar att intresset för valloner är stort.
– Vi har över tusen medlemmar och på vår hemsida finns filmer, artiklar, släktlistor, litteraturtips, ordlistor, yrkesförteckningar och annat som vallonforskare kan ha nytta av.
Publicerad i Släkthistoria 03/2022
