Många lämnade Öland – och kom tillbaka
Amerikafebern svepte över Sverige, och allra kraftigast på Öland, som blev landets intensivaste utvandrarlandskap. När 8 procent av svenskarna emigrerade toppåret 1887 var siffran på Öland nästan den dubbla, 15 procent.
Ölänningen August Nilsson (i mitten) och hans bröder Karl Wilhelm och John utvandrade och uppträdde som spelmän i Amerika. August tog med sig pengar och nya idéer till Bläsinge när han återvände.
Öland är ett kargt och skogfattigt landskap. När kungen upphävde kronans ensamrätt till marken i början av 1800-talet blev det tillåtet att jaga och hugga träd. I samma veva började bönderna på Öland att odla potatis. Båda dessa händelser var en välsignelse som gjorde att de fattiga fick det bättre. Det bidrog till att befolkningen på Öland från 1840-talet till 1870-talet ökade från cirka 10 000 till 40 000.
Missväxt och äventyrslusta bidrog till stor emigrering
Under missväxtåren drabbades dock Öland hårt. Den extremt svåra torkan 1868 gjorde att skörden av råg, korn och potatis blev knappt en tredjedel av den normala. Befolkningen svalt, och hungrande personer gick från dörr till dörr för att tigga. På Öland kom ingen industrialisering igång som i övriga Sverige. Jobben inom fiske och jordbruk räckte inte till och totalt cirka 25 000 personer emigrerade.
Det var inte bara nöden som gjorde att så många bröt upp. Flera folklivsforskare vittnar om den öländska äventyrligheten och företagsamhetslusten. Man tyckte att det var spännande att prova något nytt och hela byar tömdes. När grannar slog sig ner på samma plats kände man sig hemma – och om man hade bråkat om fiskevatten eller stenmurar i Sverige så kunde man fortsätta med det i Amerika.
Nästan alla hade en son eller dotter som hade emigrerat – och det nästan förväntades att ungdomar skulle åka över till Amerika i några år.
Landskapet med flest återvändare
Ölänningarna ville bo i städer vid kusten, inte många sökte sig till svenskbygderna i Mellanvästern. Målet var ofta att tjäna ihop pengar för att kunna köpa en gård på Öland, och ibland behövdes flera resor. Från norra Öland tog man båten från Oskarshamn, och man brukar säga att det var fler som hade varit i Amerika än i Kalmar.
Det speciella med emigranterna från Öland var att så många kom tillbaka. Var tredje öländsk emigrant återvände, inget annat landskap har så många återvändare. Många ägnade sig åt ett slags pendling – var det dåliga tider på Öland reste de ut, blev tiderna sämre i Amerika kom de hem igen. På 1950-talet återvände många för att pensionera sig.
Mellan hemsocknen och Amerika fanns starka band, och det brevväxlades flitigt. Utifrån postanvisningar har man räknat ut att ölänningar sammanlagt skickade hem cirka 17 miljoner kronor. I genomsnitt 734 kronor per utvandrare, vilket i dagens penningvärde är 18 300 kronor, ett belopp som man kunde köpa en gård för i början av 1900-talet.
Hemvändarna har påverkat ön och Amerikapengar har kommit till nytta. De som återvände hade inte bara med sig pengar utan också nya idéer och tekniker som kunde utveckla jordbruket. Till exempel startades jordgubbsodlingar på Öland tack vare hemvändare från Amerika.
Publicerad i Släkthistoria 8/2023
