Svar För dem som inte hade egna medel eller anhöriga som tog vård om dem kunde det bli besvärligt på ålderns höst.

Som sista utväg fick man helt enkelt flytta in i fattigstugan eller flytta runt bland socknens gårdar enligt ett i förväg uppgjort schema. Också föräldralösa barn och änkor eller sjuka, även om de inte var så gamla, kunde hamna i den här situationen.

Deras uppehälle bekostades alltså av kyrkan som i sin tur fick pengarna genom gåvor och avgifter som togs ut vid olika ceremonier såsom vigsel, dop och begravning. När en person som fick fattigvård dog noteras det oftast ”på socknen” eller ”i fattigstugan”.

Uppgifter som rör fattigvården kan fram till mitten av 1800-talet finnas i sockenprotokollen.