Fram till en bra bit in på 1800-talet så var de flesta svenskar i främmande krigstjänst officerare som begärt och fått ledigt för att resa utomlands. De flesta frivilliga reste utomlands för att skaffa sig bättre yrkesmässig kunskap och meriter.

Vanligast var att man sökte sig till den kungliga franska armén, som under 1700-talet ansågs vara Europas kanske bästa. Mellan 1690 och 1792 tjänstgjorde runt 400 svenska officerare i regementet Royal Suèdois, men också i andra franska regementen. Svenskar tjänstgjorde också i bland annat Preussens armé, medan marinofficerare sökte sig till både den brittiska och den franska flottan. Perioden mellan det stora nordiska krigets slut 1721 och den franska revolutionen 1789–92 var utlandsresorna som vanligast.

Arméns pensionskassas arkiv

Ibland kan uppgifter om utlandstjänst stå noterad i en vanlig rulla, men säkrare är att finna sammanställningar av en viss officers utlandstjänst i Arméns pensionskassas arkiv, serien Meritband i Krigsarkivet (det finns goda personregister till meritbanden i forskarexpeditionen). Innan en officer kunde resa utomlands för främmande tjänst så ansökte han och (förhoppningsvis) beviljades permission. Liggare över beviljade permissioner finns, från och med 1759, förtecknade i Krigsexpeditionens arkiv, serien D I b, i Riksarkivet.

I och med nationalismens framväxt under 1800-talets första hälft blev det allt vanligare att svenskar, militärer och civila, reste utomlands av politiska skäl, för att man helt enkelt sympatiserade med det land som man ville slåss för. Enstaka svenskar sökte sig till Grekland och Polen, medan andra sökte sig till Frankrike eller olika tyska stater.

Men den stora vågen kom 1848–49 då 243 svenska och 114 norska frivilliga sökte sig till Danmark under det så kallade första slesvigska kriget mot tysknationella i Schleswig-Holstein och deras allierade från en rad tyska stater, främst Preussen. I nästa dansk-tyska krig 1863–64 deltog 434 frivilliga svenskar.

Militära utlandsresenärer

I Lantförsvarets kommandoexpeditions arkiv (volym F V:5) i Krigsarkivet hittar man uppgifter om olika militära utlandsresenärer under 1800-talets senare del, medan de Danmarksfrivilliga ska efterforskas i samma arkiv, volymen F IV Handlingar rörande Danmarks krig 1848–64.

FÅ SLÄKTHISTORIAS NYHETSBREV – VARJE VECKA!

Kompanifana för Royal Suédois 1760–91.

Kompanifana för Royal Suédois 1760–91.

Flera Danmarksfrivilliga har lämnat efter sig brev och andra handlingar som finns bevarade på Krigsarkivet. I ett tidigare frågesvar har jag behandlat hur man hittar svenskar som deltog i det nordamerikanska inbördeskriget 1861–65 (Släkthistoria nr 7/2016).

Medan svenska officerare som sökt sig utomlands nästan alltid går att hitta i svenska myndigheters handlingar, så är det värre med civila utlandsfrivilliga. En del av de Danmarksfrivilliga återfinns i de ovan nämnda handlingarna, men annars får man söka dem på annat sätt. Många av dem fick dansk medalj och enstaka blev riddare av Dannebrogen. Därmed finns de förtecknade i danska listor över medaljerade.

Svenskarne under Dannebrogen

De svenska frivilliga 1848–49 presenteras i Birger Schöldström, Svenskarne under Dannebrogen 1848–1850. Biografiska data, i Skrifter och handlingar utgifna genom svenska autografsällskapet VI (1903) och Töjhusmuseets bog om Treaarskrigen 1848–49–50. Bind II (Köpenhamn 1949).

Så sent som 1899 uppmärksammades de svenska och norska frivilliga, då de som fortfarande var i livet inbjöds att delta i festligheter i Fredericia till 50-årsminnet av det danska avvärjandet av ett tyskt anfall mot staden den 6 juli 1849.

Publicerad i Släkthistoria 5/2017