Så hittar du smederna i arkiven
Smederna hade generellt en stor yrkesstolthet och ansåg sig ha en mycket högre social status än jordbruksbefolkningen. De var ju de viktigaste länkarna vid järnbruken. Här berättar släktforskaren Ulf Berggren hur du hittar smederna i din släkt.
Smeder finns i bland annat avräknings-böcker, domböcker och brukslängder. Här Gustaf Pettersson på en odaterad bild.
Bruksarkiven är en naturlig källa när man söker detaljer om smederna i sin släkt. De är ytterst sällan digitaliserade och kan finnas på olika ställen. Den viktigaste handlingen i bruksarkiven är avräkningsboken. Där hittar man de anställdas löner och skulder. Man kan då se såväl vilket arbete de utfört som mot vilken ersättning, samt vad de tagit ut i varor som en del av lönen (exempelvis malt, salt, säd, tobak).
Här framgår också extrainkomster, såsom överjärn när de presterat mer än de behövde. Varje smed brukar ha ett eget uppslag i boken där vanligtvis smedernas prestationer står på högersidan och vad de tagit ut på vänstersidan.
I bruksarkiven hittar man de anställdas löner och skulder.
Att detta är en sorts skuldbok gör att den även kan innehålla uppgifter om varifrån smeden flyttat in. Detta eftersom smederna hade en tendens att ha skulder som följde med vid flytten och därför noterades i boken tillsammans med namnet på orten varifrån de kom.
Längre tillbaka hade man inte alltid en separat avräkningsbok, men samma information brukar då istället finnas i huvudboken. Eller i en bruksbok, som bestod av alla räkenskaper. Ibland finns också särskilda dagsverksböcker för de arbeten bruksarbetarna gjorde när brukets järnproduktion stod stilla.
Bruksarkiven
Det kunde exempelvis handla om byggnadsarbeten, grävande och annat i jordbruket. I sen tid förekommer även gruppfoton på anställda i bruksarkiven.
Avräkningsboken visar smedernas inkomster och uttag från bruket. Här är sammanställningen för hammarsmedsmästaren Johan Dybäck vid Bernshammars bruk i Väst-manland 1773.
En annan viktig speciell källa för smeder är de särskilda domböcker för bruken som kallas hammartingsprotokoll. Det fanns flera särskilda domstolar för gruv- och bergshanteringen, bergstingsrätterna. Av dessa var hammartingen inriktade på bruken.
Tingen hölls normalt en gång per år, men liksom vid häradstingen förekom extra förrättningar när något speciellt hade hänt. Man höll hammartingen för varje distrikt (bergmästardöme) för sig och ibland på flera olika platser inom området. Protokollen fördes i två exemplar varav det ena sparats i Bergskollegiums arkiv på Riksarkivet i Stockholm och finns på Riksarkivets digitala forskarsal (SVAR), och det andra finns i bergmästardömets arkiv på landsarkiven.
Åldermansting
Hammartingsprotokollen är ofta mycket innehållsrika. De tidigaste protokollen är från 1650-talet, men brukar tyvärr inte vara särskilt omfattande. Kanske för att smederna vid denna tid ännu hade helt egna ting för sina inre angelägenheter. Dessa kallades åldermansting (eller åldermansmöten), men protokollen från dem finns tyvärr mycket sällan kvar. Några finns dock bevarade i Bergskollegiums arkiv.
Från cirka 1700 börjar hammartingsprotokollen vara innehållsrikare och vid den tiden finns alla i allmänhet också bevarade. Protokollen fördes en bit in på 1800-talet.
Precis som vid andra domstolar finner man här tvister och brott, men i detta fall sådana som begåtts på bruken, exempelvis järnstölder. Tvisterna kunde vara med arbetsgivaren men också mellan anställda, till exempel förekom det att smeder beklagade sig över att masmästarna levererade dåligt tackjärn.
Brukssmeder
Protokollen innehåller också en hel del som hör samman med att brukssmederna fungerade som ett skrå. Där finns bland annat smedernas hela karriär, från antagning av lärgossar, ibland med uppgifter om far eller födelseplats, till erhållandet av mästersvens- och mästarbrev. Här framgår också utnämning av åldermän (denne var den högst uppsatte smeden i distriktet och skulle också vara den skickligaste).
Bruksarkiven är viktiga men sällan digitaliserade. Här arkivet på Ferna bruk, Skinnskatteberg, Västmanland.
Att smederna, vars yrke även kallades ämbete, ingick i ett skrå innebar att man hade en gemensam ”ämbetslåda”. Under tinget brukade man besluta om bidrag ur denna till behövande, såsom smeder som var för gamla, skadade eller sjuka för att klara sin försörjning själva. Där hittar man ofta en gammal smed som inte synts till på ett tag, eller hans änka. Detta kan alltså vara ett sätt att ta reda på om före detta smeder ännu levde.
Namnlistor
Dessutom finns här ofta namnlistor, det vill säga längder över alla som var anställda vid bruken. Listorna var vanligast under decennierna runt år 1700 och från och med 1766, då de blev obligatoriska. Ibland förekommer i anslutning till dessa listor också uppgifter om dödsfall och utflyttningar, vanligtvis för dem som har bytt distrikt. Även när sådan information saknas eller att flyttningen skett inom området är det ofta möjligt att följa hur smeden rörde sig eftersom listorna normalt finns ett antal år i rad.
Namnlistor kan också finnas på annat håll. Tyvärr är de sällsynta i mantalslängderna, men ibland finns särskilda brukslängder där. Listor över brukens anställda ingår ofta i läns-räkenskaperna under 1700-talet. Dessa fördes
i två exemplar, det ena finns på Riksarkivet, det andra i länsstyrelsens arkiv på landsarkivet.
En smeds ursprung kan också bevisas genom det dokument som han har skrivit.
I roterings- och utskrivningslängderna på Krigsarkivet kan man också hitta namnlistor för bruken. Dessa längder var egentligen till för att ta ut en andel av bönderna till soldater, men ofta förde man noggranna register även över brukens anställda. Detta gjordes tidigt, redan från 1630-talet.
Uppenbarligen tog man med bruken för att man ville ha kontroll på vilka som var befriade från krigstjänst. Här finns dessutom ibland uppgifter om födelsesocken eller -landskap eller ifall smeden var fransos (vallon) eller tysk (tysktalande).
Stortång använd vid tysksmide. Hedvigsfors bruk i Bjuråkers socken, Hälsingland.
En annan källa som kan avslöja en smeds ursprung är mästarbreven, speciellt de utländska, där det kan framgå varifrån smeden kom i till exempel Tyskland. Problemet med dessa är att de sällan är bevarade.
Brevsamlingar på Riksarkivet
En smeds ursprung kan också bevisas genom ett dokument som han har skrivit. Det kan till exempel vara värt att kontrollera om den smed man söker finns med som brevskrivare i brevsamlingarna på Riksarkivet i Marieberg. Det finns ett kortregister på plats där man kan se om en person har skrivit något av breven i samlingarna, som delvis är digitaliserade på Riksarkivet.
Man kan också få hjälp via Föreningen för smedsläktsforskning (FFS), som skapat Smeddatabasen, tillgänglig som cd-skiva eller usb-minne. Senaste versionen innehöll närmare 320 000 personer, bland andra många tyska smeder. Läs mer på föreningens hemsida smedforskning.se
Publicerad i Släkthistoria 2/2020
