Herman Lindqvist: “Gustav Vasa kunde lätt ha blivit dödad“
Herman Lindqvist är en legendarisk historieförfattare och journalist. Han är aktuell med en ny bok om Gustav Vasa.
Hallå, där, Herman Lindqvist! Din 69:e bok och den handlar om Gustav Vasa. Vad är nytt jämfört med när du skrev om honom i bokserien Historien om Sverige?
– Att jag skriver en bok till om Gustav Vasa beror på att det under 2023 är 500-årsjubileum av att han blev vald till Sveriges kung år 1523 och red in i Stockholm. Min vinkel i den här boken är: Varför blev det just han? För oss svenskar så är bilden av Gustav Vasa som kung så självklar, men under de 30 första åren hade han ju lätt kunnat bli avsatt eller dödad.
– Han var inte ens den förste som befriade delar av Sverige från den danske kungens trupper. I Småland hade de gjort det långt innan de fick höra talas om Gustav Eriksson. Den bild vi har av Vasa är bara den bild han lät skapa av sig själv. Idag är många svenskars bild av honom formad av den enorma statyn av honom i Nordiska museet. I boken visar jag att det i verkligheten var väldigt skört för honom. Historien om Gustav Vasa kunde ha blivit väldigt kort.
Hur är Gustav Vasa intressant för släktforskare?
– Gustav är en av de här kungarna som nästan alla är släkt med. Det är över en kvarts miljon människor som är ättlingar till Gustav Vasa. Alltså en kvarts miljon som kan visa att de är det, sedan finns det många fler på olika sidolinjer. Han hade tio barn varav fem döttrar som giftes bort i tyska furstehus och fyra pojkar som alla fick barn som senare giftes in i den svenska högadeln. Därför är en mycket stor andel av den svenska befolkningen släkt med honom. Dels alla adelsfamiljer, dels många vanliga människor.
Har du själv studerat Vasaättens många förgreningar?
– Ja, det har jag gjort. Redan på 1930-talet utkom en bok om Gustav Vasas ättlingar som innehöll cirka 70 000 ättlingar, men nyligen kom det en bok i flera band som visar över en kvarts miljon ättlingar.
Vet du om du själv är släkt med Gustav Vasa?
– Ja, det är jag på en sidolinje eller två. Men detta har historiskt varit mycket viktigt i kungahuset. Varje gång någon ny ätt har tagit över den svenska tronen så har man lyckats hitta Vasaättlingar som kunnat giftas in. Så skedde också med familjen Bernadotte. Dagens kungabarn är släkt med alla tidigare svenska dynastier och därmed är de helt insydda i Sveriges historia. Dessutom är de också släkt med alla andra europeiska kungahus, till och med Monaco.
– När man läser om Gustav Vasa är det lite rörande att se hur orolig han var för att inte bli accepterad av andra kungahus. Det är lite som i Markurells i Wadköping. Liksom huvudpersonen i Hjalmar Bergmans roman försökte Vasa hela tiden visa att han minsann var lika rik och fin som Europas andra kungar var. Och så precis när han ska dö hände det så kallade Vadstenabullret, alltså då hans dotter Cecilia hade en kärleksaffär. Den bittre Gustav var rädd att den händelsen skulle förstöra allt han byggt upp genom att utlova 100 000 gyllen i brudpris. Det var en enorm summa om man tänker på att danska prinsessor bara fick med sig 20 000 gyllen och att man för samma pengar kunde köpa 25 000 hästar. Ändå sprack Vasas planer och ingen av hans döttrar giftes bort i något finare kungahus.
Har du eller någon i din familj släktforskat?
– Jo, lite grand, men inte seriöst som de flesta på kryssningen säkert har gjort. Men vi kom ända tillbaka till Småland på 1500-talet i alla fall.
Sedan några år bor du i Polen. Hur ser intresset för Vasaätten ut där?
– I min förra bok om Vasaätten följer jag upp alla polska Vasaättlingar. Den manliga sidan av den kungliga Vasalinjen dog ut ungefär samtidigt som den svenska gjorde det med Kristina. Hon dog i Rom och den tidigare polske kungen Johan Kasimir gjorde det i Paris. Ändå kan man säga att det gick bra för Vasas ättlingar i Polen. Gustav Vasas sonson Sigismund och två av hans söner satt på den polska tronen så den släkten ingår i Polens historia.
Vet du om det är vanligt med släktforskning i Polen?
– Ja, men de stackars polackerna har mycket svårare att finna bevarade arkiv och bibliotek eftersom de bor i ett av historiens mest bombade och härjade länder. Mycket har förstörts av olika arméer, bland annat den svenska på 1600-talet.
– Det finns dock ett stort intresse eftersom en väldigt stor andel av den polska befolkningen har adliga rötter. Tillsammans med Spanien hade Polen den mest omfattande adeln i Europa. Periodvis var upp till 20 procent adliga. Många av dessa adelsfamiljer har bevarat både sina linjer och sina tillgångar och flera har lyckats köpa tillbaka gamla slott. Vissa av dem har furstlig rang och kan spåra sina anor tillbaka till 1400-talet. Bland gemene man är namnen på adelsfamiljen väl kända. Även min fru Liliana Komorovska är av adlig börd.
