Amanda Heijbel: ”Jag var otroligt drabbad av Utvandrarna”
Amanda Heijbel är journalist och podcastprofil. Redan i tioårsåldern blev hon fascinerad av Vilhelm Mobergs böcker om utvandringen. Nu har hon grävt ännu djupare i detta intresse – och hon utlovar också musikaliska inslag i sin roande och inspirerande föreläsning på Släktforskarkryssningen den 23–24 april.
Hallå där, Amanda Heijbel! Du är frilansjournalist och har gjort en hel podcast om Vilhelm Mobergs utvandrarsvit. Är det den du kommer föreläsa om under Släktforskarkryssningen i april?
– Ja, det kommer handla en del om den, men framförallt om mitt stora intresse för Mobergs berättelse om utvandrarna. Det finns också mycket material som jag inte fick med när jag gjorde podden Ekot av utvandrarna.
Du läste utvandrarsviten redan som tioåring. Vad var det som fick dig att fastna i den redan i den åldern?
– Jag har nog alltid varit fascinerad av hur folk hade det förr i tiden, men det var inte böckerna som fångade mig först utan en sång ur musikalen Kristina från Duvemåla som jag hörde i tv-programmet Småstjärnorna när jag var väldigt liten. Det var Helen Sjöholms låt ”Du måste finnas” och den gjorde väldigt starkt intryck på den. Några år senare började jag läsa utvandrarsviten, men jag har inget minne av att mina föräldrar förklarade kopplingen mellan den sången och Mobergs böcker för mig. Jag var en stor bokslukare då som läste både barn- och vuxenböcker.
– När jag senare har tittat i böckerna har jag funderat över hur jag klarade av alla dialektala och gamla uttryck i texten och det mycket vuxna temat i berättelsen. Men tydligen var den stark nog för att jag inte skulle fastna. Min mamma har beskrivit hur jag hade svårt att slita mig från böckerna. Jag var otroligt drabbad av det jag läste om.
Du har läst boken, sett två filmer och en musikal. Vilken av dessa versioner har gjort djupast intryck?
– Även om jag gillar musikalen och filmerna måste jag nog säga böckerna ändå. Det andra hade ju aldrig kommit till utan Mobergs berättelse.
Du nämner i podden att du har utvandrare i din egen släkt. Har du eller någon annan släkting forskat kring dem?
– Min mammas farbror Lennart, som tyvärr har gått bort, var den som ägnade sig mest åt detta. Strax efter att jag hade läst Mobergs böcker hade jag så tur att jag fick vara med på en släktträff i Skåne som farbror Lennart ordnade och till den kom det flera släktingar från USA. Jag minns att vi åkte runt i en bilkaravan i norra Skåne och tittade på olika platser. Jag var ganska liten då och har inte sedan dess haft någon kontakt med de amerikanska släktingarna och de som var med på träffen var ju redan då i pensionsåldern. Men det finns material kvar efter farbror Lennart, så jag är lite sugen på att ta del av det. Hans fru lever, så det går nog att få tag i det. Men jag behöver tid för att sätta mig in i det, för jag har ju aldrig släktforskat förut. Jag minns att farbror Lennart tyckte det var roligt att jag ställde frågor om hans forskning. Då drog han ut byrålådor och visade gamla brev och fotografier.
Har du tänkt göra någonting mer på temat utvandrarna, eller är du färdig med ämnet?
– Färdig blir man nog inte. Det har dykt upp flera uppslag och jag har inte fått med allt i podden, så vi får se. Det finns mycket att gå vidare med i det här ämnet.
I programmet utlovas det musikaliska inslag i samband med din föreläsning. Kan du berätta något mer om det?
– Jag kommer att ha med mig min dotter på kryssningen. Hon är nu i ungefär den åldern jag var i när jag upptäckte Utvandrarna. Hon har inte läst böckerna, men lyssnat mycket på Kristina från Duvemåla. Hon spelar och sjunger mycket, så det kommer att bli något därifrån. Genom att med henne hoppas jag kunna förmedla lite av den entusiasm jag kände när jag läste böckerna.
Du nämnde tidigare att du tidigt hade ett intresse för vanligt folk förr i tiden. Är det något som du fortsätter jobba med som journalist?
– Ja, jag jobbar med en produktion där jag ska försöka ta reda på vad som håller på att hända med dialekterna här på Gotland. När jag växte upp var jag och mina syskon ganska ensamma om att inte prata dialekt, men mina barn har inga klasskamrater som pratar gotländska. Jag har forskat lite i detta, och det ska resultera i en podcast om dialekternas betydelse i historien och fram till nu. Det har alltid fascinerat mig att försöka skildra hur livet var förr i tiden så det kommer säkert fler produktioner om olika historiska ämnen.
