Uppbudsprotokollet som visar att gruvdrängen Johan Andersson Tune köpte Elsborgs slott i Falun.

Uppbudsprotokoll visar när huset såldes

År 1734 infördes regler för hur fastighetsförsäljningar skulle gå till. Fastigheten skulle uppbudas eller kungöras tre gånger innan köpet gick igenom.

4 april 2020 av Martin Ståhl

Om man vill forska på när en fastighet bytte ägare genom försäljning blir man för tiden före 1875 hänvisad till de så kallade uppbuds- och lagfartsprotokollen, där köp och försäljning av fast egendom redovisades kronologiskt. Av protokollen framgår köparens och säljarens namn, egendomens namn och omfattning samt köpesumman.

1875 ersattes uppbuds- och lagfartsprotokollen med lagfarts- och inteckningsböcker, vilka 1933 byttes mot fastighetsböcker. Forskar man på tiden dessförinnan måste man veta ungefär när fastigheten såldes, vilket kan framgå av husförhörslängderna.

Tre uppbud innan köpet var klart

Fram till 1875 skulle försäljningar på landet alltid uppbudas (kungöras) på tre lagtima ting. Det hölls vanligtvis två–tre sådana ting per år. I städerna gällde att försäljningen skulle uppbudas tre måndagar med fyra veckors mellanrum. Köparen skulle ansöka om uppbud hos härads- eller rådhusrätten och då samtidigt visa upp handlingen, där köpet styrktes. Innan det första uppbudet beviljades kontrollerades nämligen att ett laga köpebrev fanns. Detta dokumenterades av rätten, och köpebrevet kan därför finnas avskrivet, i lagfartsprotokollet eller i en bilaga till detta.

År 1806 bestämdes också att säljaren i sin tur med hjälp av en åtkomsthandling (exempelvis ett gåvo- eller köpebrev eller ett testamente) skulle kunna visa hur och när den personen hade kommit över fastigheten, vilket noterades i ärendet.

De tre uppbuden kommer inte alltid på tre ting i direkt följd. Ibland kunde processen fördröjas om det förelåg oklarheter i köpebrevet. Om inga problem uppstod utfärdades sedan fastebrevet (eller lagfarten), vilket skedde ett år efter det tredje uppbudet.

© Johan Trolin

Elsborgs slott i Falun.

År 1800 förkortades tiden då man bestämde att fastebrevet skulle utfärdas på det första tinget efter det tredje uppbudet. Förutsättningen var emellertid att ingen hade haft invändningar mot köpet, till exempel på grund av bördsrätten, som innebar att släktingar hade förköpsrätt till fastigheten.

Gruvdräng köpte känd Falugård

Ibland kan man göra riktiga små fynd när man gräver i sina förfäders fastighetsaffärer. Min farfars farmors farfars morfar, gruvdrängen Johan Andersson Tune, köpte kort före sin död en stor gård åt sig själv, hustrun Brita och de två barnen, Anna och Anders. Till min förvåning visade det sig handla om Elsborgs slott som idag är en av Faluns mest kända kulturfastigheter.

Det är ett mytomspunnet hus i Falun, kanske framför allt eftersom dess äldre historia är så höljt i dunkel. Ett slott i Falun har nämnts ända sedan medeltiden, men det har varit svårt att avgöra vad som egentligen har åsyftats. Det gårdskomplex som finns idag tillkom till stor del först under 1800-talet, då till exempel ett stort torn uppfördes.

FLER FORSKARTIPS I SLÄKTHISTORIAS NYHETSBREV!

Den ursprungliga delen av huset går inte längre att se utifrån, på grund av de senare förändringarna, men utgörs av en stor timmerstuga i ett plan. Den anses vara byggd på 1600-talet, och det var också den som Tune köpte den 4 maj 1763.

Gården beskrivs i hans bouppteckning på följande sätt: ”en stor stuga, kammare och kök samt en gatubod, ett brygghus med inmurad panna (…), två bodar, stall och fähus och avträdesrum”. Så såg byggnaden ut på 1700-talet, men sedermera blev den ett slott.

Gården köpte Johan Andersson Tune av bergsmansänkan Barbro Funck för 1 300 riksdaler. Familjen blev dock inte särskilt långvarig på gården. Redan i oktober 1763 avled Johan av astma, vilket var en vanlig åkomma bland dåtidens gruvarbetare. Hans änka och son stannade kvar till omkring år 1778.

Publicerad i Släkthistoria 10/2019

Fakta: Här registrerades fastighetsaffärerna

Fastighetsförsäljningar före 1875 kan spåras i härads- och rådhusrätternas uppbuds- och lagfartsprotokoll. 1734 års lag medförde krav på att fastigheter som såldes skulle tillkännages i rätten tre gånger, innan lagfarten beviljades. 

Uppbuds- och lagfartsprotokollen ingick tidigare i domböckerna, tillsammans med övriga mål och ärenden, men bröts senare ut och bildade en egen volymserie i härads- och rådhusrätternas arkiv. De brukar återfinnas i serie A2 »uppbuds- och lagfartsprotokoll» och hör till kategorin »småprotokoll». Uppbuds- och lagfartsprotokollen förvaras hos landsarkiven och kan för det mesta bara läsas i pappersform.

Publicerad i Släkthistoria 10/2019

Läs också

Kanske är du intresserad av...