Hitta husens historia
Byggnadsnämndens protokoll kan bidra med intressanta uppgifter. Bland annat om ett omstritt hus i Uppsala.
Fredrik Mejster har grävt i byggnadsnämndens protokoll och fått fram mer om "skandalhuset" i Uppsala (till höger).
Det finns något fint i att känna till sin bostads historia och förstå vilka levnadsöden som ryms inom dess väggar. På senare år har flera tv-program bidragit till ett ökat intresse för äldre byggnader. Sådana efterforskningar är inte helt enkla. Information måste sökas på flera olika ställen och arkivmaterialet är sällan digitaliserat. Den som söker uppgifter om äldre hus i städer har dock större chans att lyckas.
För att bygga ett hus idag behövs tillstånd från byggnadsnämnden i den kommun där tomten är belägen. Tillståndet kallas för bygglov och fordras för såväl ny-, till- och ombyggnation. På motsvarande sätt krävs ett rivningslov för att få riva hela eller delar av en byggnad.
Gemensamma lagar 1734
Lagstiftning för att reglera markanvändningen i städerna har funnits under lång tid, men det dröjde länge innan den blev konsekvent och gällde för hela landet. Byggningabalken i 1734 års lag förutsatte en särskild byggnadsstadga, men en sådan kom först 1874. I och med denna skulle alla städer ha sin egen byggnadsnämnd. Vid samma tid tillkom också stadgar kring ordning, brand och hälsovård i städerna.
Först 1947 måste varje kommun ha en byggnadsnämnd eller ett motsvarande organ. Regleringen på landsbygden kom således mycket senare än i städerna, och det kan därför vara svårare att hitta uppgifter om äldre bebyggelse utanför stadsgränserna. Med byggnadsnämndernas införande följde också dess dokumentation, idag ofta bevarad i form av protokoll, stadsplaner, tomtböcker, ritningar och andra handlingar.
Skandalhuset i Uppsala
En byggnad som på sin tid väckte stor uppmärksamhet i Uppsala är det så kallade ”skandalhuset” på S:t Olofsgatan. Det uppfördes i två omgångar 1906 och 1910 på beställning av grosshandlaren Axel Beskow från Stockholm. Tomten nummer 10 i kvarteret Rosenberg utnyttjades till max och resultatet blev en koloss i fem våningar – 22 meter hög och 55 meter lång.
Trots byggnadsprojektets storlek var Beskows önskan att bevara platsens helgd. Han hade därför anlitat en känd och väl ansedd arkitekt från Stockholm. Arkitekten tillhörde kontoret Dorph & Höög, som på den tiden var Nordens största byggnadsfirma. Victor Dorph och Anders Höög samarbetade från 1897 och fram till 1910. Då hade de tillsammans ritat omkring 230 hyreshus, varav flera finns kvar i Stockholm än idag.
Den 28 juli 1906 ansökte Axel Beskow om bygglov: »Undertecknad anhåller härmed enl. bifogade 5 ritningar få uppföra nedan anigfna byggnader å tomten N:o 10, Kv. Rosenberg i Uppsala stad, med adress vid Järnbrogatan».
Överskuggade universitetet
I byggnadsnämnden hade ingen reagerat över skandalhusets tillkomst, men en motion väcktes snart i stadsfullmäktige om ”vanprydande hus”. Sitt namn "skandalhuset" fick byggnaden inte för att den var ful utan just för att den överskuggade universitetets egen centralbyggnad.
Protokollen från Uppsala stads byggnadsnämnd finns bevarade i Uppsala stadsarkiv. De inbundna volymerna är förda årsvis med ett inledande register som tar upp de olika kvarteren med aktuella ärendenummer. Bilagor finns dels inbundna i samma volym, dels i egna serier.
Axel Beskows ansökan om bygglov togs upp av nämnden den tredje augusti 1906. Av protokollet framgår att ansökan gått genom stadsarkitekten och att man bifogat ritningar över byggnadens storlek, utseende, inredning och läge på tomten.
Handlingarna granskades av byggnadsnämnden. Det påpekades dels att takstolarna inte följde föreskriven höjd om 0,6 meter över vindsgolvet, dels att körportarna var för smala. För takstolarna lämnades undantag, men portarna skulle åtgärdas. Ingen reagerade på husets storlek i förhållande till universitetshuset.
Axel Beskow fick med den enkla tillrättavisningen uppföra sitt hus, trots allmänhetens protester.
Publicerad i Släkthistoria 4/2020
Fakta: Husens handlingar finns i kommunarkiv
Byggnadsnämndernas protokoll hittar man på stads- och kommunarkiven i den kommun där byggnaden uppförts. Uppgifter finns även om huset idag är rivet. Många av de gamla landskommunerna har ätits upp av städerna, varför handlingar ofta har samlats på en och samma arkivinstitution. Varje byggnadsnämnd är dock sin egen arkivbildare.
Tyvärr är det svårt att hitta information om hus på landsbygden som byggts före 1940-talet. Det beror på att man inte hade samma regler där som i städerna. Med lite tur kan dock uppgifter hittas i senare byggnadslov, till exempel vid till- och ombyggnation.
