Sparades registren för Öresundstullen?
I hundratals år har tull tagits upp av fartyg som passerade Öresund, men har det förts något register över dem som betalade den här tullen?
När den internationella handeln i Nordeuropa började expandera efter år 1000 hade Öresund flera fördelar jämfört med de andra danska sunden, det smalare och mera strömfyllda Lilla Bält samt det delvis grundare Stora Bält. Närheten till den stora sillmarknaden vid Skanör-Falsterbo stärkte Öresunds betydelse som förmedlare av varor mellan Östersjön och Nordsjön.
Från Östersjöhamnarna exporterades rysk, vitrysk och polsk spannmål till de växande storstäderna i Västeuropa, senare följt av järnprodukter, pälsvaror, torkad fisk och smör.
För de framväxande stormakterna England, Frankrike och Nederländerna var Östersjöregionen en viktig källa för allt sådant som behövdes för att hålla en seglande flotta av träfartyg, nämligen timmer, tjära och hampa. Alla dessa varor skulle föras ut genom Öresund och andra vägen strömmade bland annat tyger, vin och allehanda industriprodukter in mot Östersjöns hamnar.
Det var naturligtvis oemotståndligt att försöka få del av dessa handelsströmmar, till betydande del kontrollerade av handelsstäderna i Hansan, i synnerhet som Danmark ända fram till 1658 hade kontroll över Sundets båda sidor.
Öresundstull från 1429
År 1429 införde kung Erik av Pommern Öresundstullen, primärt för att finansiera sitt dyrbara krig i Pommern. Till en början togs en likvärdig tull av varje fartyg, men sedan utvecklades den till att beräknas utifrån respektive lasts uppskattade värde. Tullen togs upp vid Sundets smalaste punkt mellan Helsingör och Helsingborg. På den skånska sidan byggdes borgen med tornet Kärnan stegvis ut och på Själlandssidan byggdes borgen Krogen, föregångaren till Kronborgs slott i Helsingör.
Under 1600-talet höjdes tullen och inkomsterna mer än fördubblades. Medan kungen i Köpenhamn måste gå till riksdagen för att kunna höja skatter så gick tullinkomsterna direkt in i hans fickor. Kristian IV (1588–1648) spenderade stora tullinkomster på dyrbara byggnadsprojekt som vi kan beskåda idag, bland annat Frederiksborgs och Rosenborgs slott samt Börsen i Köpenhamn.
Strider om svensk tull i Öresund
År 1429 existerade Kalmarunionen mellan de tre nordiska länderna varför Sverige var tullbefriat. När Gustav Vasa kom till makten 1523 inleddes en lång, men ofta relativt framgångsrik, svensk kamp för att svenska fartyg skulle befrias från Öresundstullen. Tulltvister bidrog till krigsutbrottet 1643, men svensk tullfrihet underlättades betydligt när Skåne i Roskildefreden 1658 övergick i svensk ägo. Efter freden 1720 försvann tullfriheten åter och i sökandet efter alternativ till Öresund väcktes tanken på byggandet av Göta kanal (färdig 1832).
I längden kunde dock inte det militärt svaga Danmark upprätthålla sina anspråk på tull och 1857 slöts Öresundstraktaten som innebar att ett stort antal länder köpte sig fria från tullen. För Sveriges del betalades det beloppet ut i delbetalningar under 20 år.
Delar av räkenskaperna bevarade
Under åren 1429–1857 fördes Öresundstullsräkenskaper som av forskningen, trots en del källkritiska problem, har använts i en rad studier av handelsströmmarna mellan Östersjöområdet och Västeuropa. Sammanställningar av innehållet i tullräkenskaperna har gjorts för åren 1497–1660 (två band, 1906–33).
Öresundstullens originalräkenskaper är inte bevarade för de första decennierna, men för åren 1497–1858 finns de, med en del luckor, bevarade på Rigsarkivet i Köpenhamn tillsammans med en del kompletterande serier. Delar av materialet är mikrofilmat respektive scannat.
I ett samarbete mellan universitetet i Groeningen och Tresoar, det frisiska historiska och litterära centret i Leeuwarden, har en stor del av räkenskaperna mellan 1557 och 1856 skannats och gjorts tillgängliga på Internet. De nås via soundtoll.nl.
Publicerad i Släkthistoria 12/2019