Baltzar von Platen – lite snack och mycket verkstad

Ingen har haft större betydelse för Motalas framväxt än Baltzar von Platen (1766–1829). Det var han som tog initiativ till kanalen genom Sverige, grundandet av Motala Verkstad, och som 1823 föreslog att Motala skulle upphöjas från by till köping. Baltzar von Platen var lika mycket en gammaldags aristokrat som en liberal nytänkare. Han beskrevs som en enkelt klädd, fåordig och utpräglad pliktmänniska. När han bestämde sig för något gjorde han också allt i sin makt för att få det att hända. Hans personlighet kan sammanfattas i en av hans mest citerade rader: ”Du kan vad du vill och när du säger att du inte kan, så vill du inte.” Det krävdes helt enkelt någon som von Platen, med hans bakgrund och kontakter, för att driva igenom projekt av Göta kanals och Motala Verkstads storlek.

Baltzar von Platen föddes den 29 maj 1766 på faderns gods Dornhoff på ön Rügen i norra Tyskland, dåvarande svenska Pommern. Han skrevs in vid kadettskolan i Karlskrona 1779, och året därpå, endast 14 år gammal, utnämndes han till fänrik i flottan. Eftersom han inte ansåg sig få tillräcklig praktisk erfarenhet inom militären valde han att mönstra på som styrman i handelsflottan för att lära sig om sjömanskap, andra länder och kulturer. Han stannade i handelsflottan i nära tre år och fick uppleva både Västindien och Godahoppsudden, innan han återvände till officersbanan. År 1788 utbröt krig mellan Sverige och Ryssland (känt som Gustav III:s ryska krig). Baltzar von Platen kommenderades till tjänstgöring på linjeskeppet Prins Gustaf (sjösatt 1758). Under det sex timmar långa sjöslaget vid Hogland den 17 juli 1788 sårades han av ett skott och togs sedan som krigsfånge av ryssarna. Det blev två år i rysk fångenskap innan han till slut utväxlades efter freden i Värälä. Han välkomnades hem till Sverige med en befordran till kapten, en fullmakt som hade utfärdats under tiden i fångenskap.
Baltzar von Platen var nu 24 år gammal. Under de följande åren hade han flera kommenderingar där han utmärkte sig, och han fortsatte att stiga i graderna.

Efter tjugo år i handels- och örlogsflottan upphörde hans tjänstgöring 1797, och tre år senare begärde von Platen formellt avsked ur flottan. Han lämnade nu livet på sjön, gifte sig med grosshandlardottern Hedvig Elisabet Ekman och slog sig ner på den nyförvärvade egendomen Frugården utanför Vänersborg i Västergötland. Livet som jord- och skogsägare fick dock snart konkurrens med andra intressen. Han blev politiskt aktiv och valdes 1798 in i styrelsen för Trollhätte kanal. Bygget övertygade honom om kanalernas möjligheter att förbättra transporterna i Sverige. Baltzar von Platen började nu att smida planer på att bygga en vattenled tvärs igenom hela Sverige. Den idén var han inte först med. Redan på 1500-talet hade biskop Hans Brask (med ”brasklappen”) föreslagit att en båtled skulle anläggas från Östersjön till Västerhavet. Ett par århundraden senare utarbetades en detaljerad kanalplan för en vattenväg från Sjötorp vid Vänerns östra strand ut mot Östersjön.

Det var denna plan som Baltzar von Platen hittade i Trollhätte kanalverks arkiv, och som han baserade sitt eget bygge på. Hans politiska och sociala ställning gav honom både möjlighet att övertyga andra om behovet av en kanal och att hitta investerare. På egen bekostnad tog han fram en ny plan för bygget. von Platen gjorde flera exkursioner längs den tänkta kanalsträckningen och sammanfattade 1806 sina tankar i en 64 sidor lång skrift med den ordrika titeln Afhandling om canaler genom Sverige med särskildt afseende å Wenerns sammanbindande med Östersjön. Förhoppningen var att staten skulle intressera sig för projektet och bidra med kapital, varför skriften skickades till Gustav IV Adolf. Kungen gav honom i uppdrag att staka ut en möjlig kanalsträckning. Enligt von Platens första plan skulle Göta kanal byggas på tio år och kosta drygt 1,5 miljoner riksdaler. Riksdagens svar blev att om ett kanalbolag lyckades samla ihop ett eget aktiekapital om en miljon riksdaler, skulle det få rätten att driva en egen diskont (bank). Staten skulle förse bolaget med bland annat mark och krediter. AB Göta kanalbolag bildades härmed, självklart med von Platen som heltidsanställd ordförande. Inom kort hade bolaget tecknat ett aktiekapital på mer än tre miljoner.

Det första spadtaget togs 1810, samma år som den nye kungen Karl XIII gav kanalbolaget tillstånd att börja bygga. Baltzar von Platen hade ingen tid att förlora och ville till varje pris se till så att hela kanalen byggdes. Till en början lät han bedriva arbete längs hela den tänkta kanalsträckningen. Det innebar visserligen högre kostnader, men också att det blev svårare att stryka enskilda delar av leden eller avbryta byggprojektet. Sverige saknade den erfarenhet av kanaler som krävdes för ett projekt av Göta kanals omfattning. Därför vände sig Baltzar von Platen åt brittiskt håll för hjälp. Den skotske ingenjören Thomas Telford (1757–1834) hade redan tidigare hjälpt svensken med kostnadsuträkningen för projektet, liksom med att staka ut Göta kanals sträckning. Det senare arbetet klarades av på endast tjugo dagar. Han ritade även förslag till slussarnas placering och mått. År 1813 återvände Telford till Sverige för att se hur bygget framskred. Under byggprocessen såg han till att AB Göta kanalbolag försågs med nödvändiga instrument och maskiner skickade från England, och ordnade även så att flera engelska slussbyggare reste över till Sverige för att utbilda de svenska arbetarna. Västgötadelen av Göta kanal öppnades 1822, och under invigningskvällen dekorerades von Platen med Serafimerordens blå band.

Med okuvlig energi gav han sig sedan i kast med nästa projekt, trots att han redan hade fullt upp med kanalbygget och olika politiska uppdrag. von Platen ville bygga upp en reparationsverkstad som även skulle förse byggandet av kanalen med utrustning och samma år grundades Motala Verkstad. Redan i sin kanalavhandling hade han betonat behovet av att anlägga städer och industrier längs hela kanalsträckningen, och med sin placering mellan Vättern och Boren var Motala en perfekt plats för en reservdelsverkstad. Baltzar von Platen tog nu hjälp av en annan skotte, ingenjören Daniel Fraser (1787–1849), för att bygga upp verkstaden. Denne hade varit verksam i England, där industrialiseringen hade startat redan i slutet av 1700-talet, och han blev nu teknisk ledare i Motala. Fraser hade redan från början storslagna planer för Motala Verkstads framtid. Den skulle ligga i framkant och stå redo att tillverka mycket mer än mudderverk. Skotten gjorde en förteckning över passande tillverkning – alltifrån ångmaskiner, ångfartyg och textilmaskiner till kranar, skruvar och järnkistor.

Platsen för den mekaniska verkstaden blev den ö som hade skapats när Göta kanal byggdes, mellan kanalen och det naturliga vattendraget Motala ström. Året innan verkstaden grundades, 1821, hade Baltzar von Platen skrivit till kungen och delat med sig av sina planer för Motala by en bit bort. I förslaget ingick en solfjäderformad stadsplan, med skärningspunkten ett stycke ut i Motalaviken. Planen godkändes av Karl XIV Johan, och 1823 blev orten en så kallad friköping. Under de kommande åren utvecklades Motala köping och området kring Motala Verkstad i olika riktningar. I köpingen bodde både borgerskap, hantverkare och ett stort antal fattiga, medan det kring Motala Verkstad växte fram en utpräglad bruksort, där verkstadens arbetare bodde. När verkstaden etablerades 1822 hade den 22 anställda, 1830 hade siffran nästan tiodubblats. Arbetarna hyrde bostad av Motala Verkstad, som även köpte 35 hektar mark för att uppföra personalbostäder. De anställda som ville skaffa en egen bostad erbjöds förmånliga lån av verkstaden. Och för att tillgodose arbetarnas behov fick de tillgång till såväl egen präst, sjukvård och handelsbod i nära anslutning till sina bostäder.

Allt detta innebar att Motala Verkstad blev ett egen litet självständigt samhälle, som inte behövde ha något stort utbyte med Motala köping några kilometer bort. Verkstadsområdet växte betydligt snabbare än köpingen.
I augusti 1825 anordnades en auktion där tomter i den solfjäderformade köpingen auktionerades ut. Baltzar von Platen hade en vision om en plats som myllrade av liv och handel, men orten lyckades länge bara locka ett fåtal handelsmän. Vid mitten av 1800-talet hade Motala köping omkring 500 invånare, medan området kring Motala Verkstad hade uppemot 1 300. I takt med att verkstaden växte och flera människor flyttade till området blev dock
Motala köping en bit bort mer betydelsefull som handelsort. Köpingen fick stadsrättigheter 1881, och vid det laget hade Motala Verkstad en egen skola, butik, kyrka, järnvägsstation, sparbank, länsman och läkare. Först 1948 inkorporerades Motala Verkstad i Motala stad till en enda administrativ enhet. Idag är solfjäderplanen en symbol för Motalas kommun och syns i stadens logotyp.

Göta kanal är ett av Sveriges största byggnadsverk. Och det blev dyrt. Bygget tog tolv år längre tid att färdigställa än vad som först hade planerats, och kostade sex gånger mer än beräknat. När arbetet till slut var färdigt hade nära nio mil kanal grävts ut och 58 slussar byggts. Kanalens andra del invigdes 1832 under pompa och ståt. Större delen av kanalen hade byggts av nära 60 000 arbetare, däribland indelta soldater från 16 olika regementen. Sammanlagt gjordes cirka sju miljoner dagsverken à tolv timmar, och den slutliga kostnaden för bygget blev nio miljoner riksdaler.
När kanalbygget var avklarat lades tillverkningen vid Motala Verkstad om, och 1840 sålde AB Göta kanalbolag Motala Verkstad till ett konsortium lett av bland andra Baltzar von Platen d y (1804–75), son till kanalbyggaren.
Daniel Fraser hade varit Motala Verkstads chef i rjugo år. Företagets storhetstid skulle dock komma när en ny chef tog över under 1840-talet. Otto Carlsund (1809–84) tillträdde 1843 och ägnade första tiden som chef åt att omorganisera verksamheten, ta bort delar av produktionen och lägga till nya. När han tillträdde upptog Motala Verkstad flera byggnader, däribland ett maskinhus, en snickarverkstad, plåtslagarverkstad, smedja och ett ritkontor. Man ägde även ett eget varv i Norrköping. Under Carlsunds tid blev Motala Verkstad ett känt namn ute i världen.

Baltzar von Platen var nära vän med Georg Adlersparre, en av de ledande gestalterna i 1809 års statskupp, men han deltog inte själv aktivt i revolten. von Platen sympatiserade däremot med revoltörerna, och erbjöds en statsrådspost i den nya regeringen där han fick många viktiga uppdrag. Bland annat försökte han finna bevis för att den avsatte kungen, Gustav IV Adolf, var oäkta son till greve Adolph Fredric Munck. För att försöka övertala den danske prinsen Karl August att bli svensk tronföljare reste även von Platen till Kristiania (dagens Oslo). Baltzar von Platen var en ivrig förespråkare för en union mellan Sverige och Norge och deltog själv i förhandlingarna som till slut enade de två länderna. Som tack upphöjdes han till greve. 1823 utsågs han till ordförande i riksdagens konstitutionsutskott, och som gammal sjömilitär intresserade han sig även för försvarsfrågor och pläderade i skriften Om Sveriges försvar (1828) för ett centralförsvar.

Kanal- och företagsbyggaren fick själv aldrig uppleva Motala Verkstads storhetstid, se hur Motala stad blomstrade, eller se sitt livsverk Göta kanal bli färdigställt. När kanalens andra del invigdes 1832 hade han varit död i tre år. 1827 hade han fått det tunga förtroendeuppdraget att ta över som riksståthållare i Norge. Men hans hälsa försämrades och han avled i Norge den 6 december 1829. Strax före sin död uttryckte han en önskan om en enkel begravning, men Karl XIV Johan hade andra planer och såg till att von Platen begravdes med pompa och ståt. Den 7 februari sänktes hans kista ned på den norra stranden intill kanalen i Motala, under salut av 800 livgrenadjärer. På gravstenen angavs inget födelse- och dödsdatum, bara ”B B von Platen", helt enligt hans eget önskemål, för ”resten veta de”.

Publicerad i Släkthistoria nr 8/2024