Så hittar du resande i arkiven

När man forskar på den bofasta majoritetsbefolkningen får man lätt intrycket att alla svenskar varit noggrant bokförda sedan lång tid tillbaka. Det stämmer naturligtvis för de flesta. Men ännu långt fram på 1900-talet fanns det också i vårt land tusentals människor som trots att de var födda och hade levt hela sitt liv här aldrig varit i närheten av en husförhörslängd eller församlingsbok.

De flesta av dessa tillhörde resandefolket. Det innebär också att den officiella statistiken över landets befolkning, som endast upptar de som är kyrkskrivna, får tas med en nypa salt.

Att släktforska på människor som inte varit skrivna är naturligtvis svårare än ”vanlig” släktforskning, men också ett spännande detektivarbete som genom en kombination av olika källor ändå till slut kan ge mycket goda resultat.

Ofta hade de resande trots allt en stuga som utgångspunkt för sina resor. Att de inte blev skrivna där berodde vanligtvis på att sockenstämman, eller senare kommunen, kunde hindra att personer som man befarade skulle falla socknen till last fick skrivas i församlingen.

Födelseattester, pass eller prästattester

Trots att de flesta resande inte var skrivna någonstans var de långt ifrån ”papperslösa”. I själva verket bar de ofta med sig en mängd papper som visade vilka de var. Det kunde vara födelseattester eller prästattester som visat att de tagit nattvarden i en viss socken, pass eller intyg att de arbetade för ett pappersbruk som lumpsamlare.

FÅ FLER FORSKARTIPS I SLÄKTHISTORIAS NYHETSBREV!

När någon skulle kyrkskrivas för första gången skedde det ofta med hjälp av en födelseattest, men det förekom också att de skrevs ”på egna uppgifter”. Dessa var dock inte alltid helt korrekta. I början av 1900-talet blev de flesta resande kyrkskrivna men det förekommer familjer som först på 1940-talet blev skrivna.

Barnen döptes

Redan 1686 års kyrkolag stadgade att ”tattarnas” barn skulle döpas och detta efterlevdes noga av de resande, som kanske inte alltid var lagligt gifta, men som alltid lät döpa sina barn. Detta skedde i den socken föräldrarna råkade befinna sig när barnet föddes och tyvärr hade prästerskapet lite olika uppfattningar om hur man skulle bokföra barn som inte tillhörde församlingen.

En del förde in barnen i födelseboken och är det så är allt gott och väl, men en del utfärdade en lös födelseattest som gavs till föräldrarna för att de skulle lämna in den där de var skrivna. Men eftersom de inte var skrivna någonstans blev det upp till föräldrarna att förvara attesterna, och inte så sällan förkom de under deras kringfarande liv.

Kunde skrivas vid glasbruk

Nu var inte alla resande alltid utanför bokföringen. Under kortare eller längre perioder kunde resande vara skrivna, till exempel vid ett glasbruk där de var glasförare eller i en stad där de var borgare, det senare företrädesvis under 1700-talet. På 1800-talet förekom det även de som var anställda som lumpsamlare vid pappersbruk. Tyvärr var det stora flertalet glasförare och lumpsamlare inte kyrkskrivna vid sina arbetsplatser, däremot var flera av dem mantalsskrivna där.

Skillnaden mellan mantalsskrivna och kyrkskrivna kan belysas av ett exempel från Cedersbergs glasbruk i Vist socken i Östergötland. I husförhörslängden 1800–09 finns endast en glasförare med familj skriven där medan det i mantalslängderna för samma period redovisas hela tjugosex glasförare, av vilka de flesta hade familj.

Landskanslierna och justitiekanslern

Bland det viktigaste källmaterialet för personuppgifter om enskilda resande är landskansliernas och justitiekanslerns arkiv. Länsstyrelsen, ett relativt nytt namn på en gammal institution som tidigare gick under beteckningen Kunglig befallningshavande i respektive län, var uppdelad på två avdelningar – landskansliet för allmänna ärenden och landskontoret för skatteuppbörd. De är var för sig arkivbildare.

I landskansliernas arkiv finns förutom protokoll och diarier även fånglistor, passjournaler och kansliförhör. I dessa källor finns nästan alla resande med. Har de haft pass finns de i passjournalerna och saknade de pass har de förmodligen åkt fast för passlöst kringstrykande och finns i fånglistorna och i kansliförhören.

Fånglistorna finns också för hela landet i Justitiekanslerns arkiv på Riksarkivet för åren 1750–1906. De bygger på månadsrapporter från landskanslierna och hovrätterna.

Kan ligga i allmänna protokollserien

Detta är särskilt viktigt om det föreligger luckor i landskansliernas fånglistor. Tyvärr varierar utförligheten mellan olika perioder. I princip ska alla häktade personer finnas med, men ibland saknas de som häktats för lösdriveri och släppts fria efter förhör, ofta samma dag. Endast de som häktats för något brott som leder till rättegång tas upp.

Landskansliernas förhör med dem som häktats för lösdriveri i äldre tider är oftast inte utbrutna till en egen serie i arkiven utan kan ligga i den allmänna protokollserien och då är det särskilt viktigt att veta datumet. Om brottet ledde till rättegång redovisar fånglistorna vid vilken tid och vid vilken häradsrätt rättegången hölls och på så sätt får man en möjlighet att gå vidare till en annan mycket viktig källa för resandeforskningen, domböckerna.

Att förutsättningslöst söka efter resande i domböcker är förstås en oerhört tidskrävande uppgift, och därför är Justitiekanslerns fånglistor viktiga som ingångsuppgift eftersom de omfattar hela landet. Justitiekanslerns fånglistor finns för närvarande filmade av Arkiv Digital fram till 1825.

Passjournaler

I Justitiekanslerns arkiv finns också en serie med passjournaler. Den går inte lika långt tillbaka som fånglistorna utan gäller tiden 1812–47. För äldre passjournaler får man gå till landskansliernas arkiv och när det gäller städerna till rådhusrättens och magistratens arkiv.

Enligt en förordning från 1685 skulle inrikespass utfärdas av länsstyrelserna och överståthållarämbetet samt av magistraten i städerna. I flera landskansli- och magistratarkiv finns även de använda passen bevarade. Genealogiska föreningen har påbörjat digitalisering och registrering av passhandlingar som successivt läggs ut på föreningens hemsida. Inrikespass avskaffades 1860 men fångförpassningar finns även i senare passjournaler.

Regementens rullor

Att låta värva sig som soldat var ganska vanligt bland de resande, ibland var det också en utväg som gavs för dem som hade häktats för lösdriveri. Som värvad soldat kunde man under de ibland ganska långa permissionsperioderna resa runt på marknader försedd med permissionssedel från regementet och inte behöva bekymra sig om att bli betraktad som lösdrivare.

Det är i rullorna från de värvade regementena vi återfinner de resande. Två värvade regementen där många resande tjänstgjorde var Änkedrottningens livregemente och Jägerhornska regementet.

Publicerad i Släkthistoria 7/2017