Bouppteckning ger bra ledtrådar
Bouppteckningar är den viktigaste källan för släktforskning efter kyrkböckerna. De är ofta lättåtkomliga i digitala arkiv och kan ge både ny kunskap och ingångar till okända släktingar.
August Blanches prydligt skrivna bouppteckning finns i Stockholms rådhusrätts arkiv.
Kravet på att en bouppteckning skulle göras efter dödsfall kom med 1734 års lag. Från detta årtal finns de allmänt. På vissa håll, till exempel i Skåne och i många städer, kan det också finnas äldre bouppteckningar.
Däremot kan de saknas även efter 1734 av olika skäl. Det finns färre bouppteckningar från landskap där adeln ägde det mesta av jorden, jämfört med områden där bönderna
i hög grad var självägande.
De kan också saknas efter dem som var riktigt gamla när de dog, boet var då ofta redan uppdelat. De fattigaste fick inte heller någon bouppteckning, det utfärdades istället ett fattigbevis.
Skrevs i två exemplar
En bit in på 1800-talet börjar de regionala skillnaderna suddas ut, från denna tid börjar det finnas bouppteckningar för de flesta, men ofta bara för ena maken. Bouppteckningarna skrevs i två exemplar. Ett behölls av arvingarna, och det finns sällan kvar.
Det som är lättast tillgängligt är exemplaret hos domstolen. Där ligger bouppteckningarna oftast sorterade under härads- och rådhusrätterna.
Det är relativt enkelt att hitta bouppteckningen efter en viss person. Det finns nämligen register (före cirka 1900) till nästan alla län, med Dalarna som främsta undantag (där arbete pågår).
Bouppteckningar äldre än från år 1900 finns digitalt tillgängliga hos Arkiv Digital. Man kan söka direkt på respektive rätt eller söka via den aktuella församlingen. SVAR har också många. Nyare uppteckningar kan man beställa kopior av på Riksarkivets hemsida.
Det bifogade testamentet (till höger i boken) är i Blanches fall detaljrikt.
August Blanches bouppteckning
På bilderna ser vi bouppteckningen för August Blanche – författare, dramatiker med mera, kanske mest känd för lustspelet ”Ett resande teatersällskap”. Men han skrev också många andra skådespel och böcker.
Inledningen är viktigast i bouppteckningen. Där får man oftast dödsdatumet (att jämföra med dödboken), och där anges eventuell make och barn eller andra arvingar. Här ser vi att det är syskonen som ärver när barn saknas. Det kan vara ett bra sätt att hitta nya släktingar eller se vart borttappade syskon tagit vägen.
FLER FORSKARTIPS I SLÄKTHISTORIAS NYHETSBREV!
Sedan följer en noggrann genomgång av egendomen. Först brukar eventuella fastigheter komma, följt av ett antal standardrubriker, som ”husgeråd” och ”diverse”, där man kan hitta intressanta detaljer, som till exempel att de ägde glasögon.
I bouppteckningar från städer ingår ofta andra rubriker, som hantverkares verkstäder och köpmäns varor. I Blanches bouppteckning märks också yrket tydligt, bland annat genom att han hade särskilda bok- och skrivrum.
Kan finnas testamente
På slutet framgår boets värde. Blanche var rik, behållningen var cirka 54 000 riksdaler. Slutet är en viktig del, där kan det också framgå släktskap. Här tas fordringar och skulder upp, och då är släktingar ofta nämnda. De kan vara viktiga ledtrådar till personens ursprung.
I detta fall ser vi också en annan intressant sak: ett testamente är bilagt. Sådana skrevs förr mest av barnlösa, för att skydda maken så att egendomen inte hamnade hos andra. Blanche var ju barnlös, men han beskriver i sitt testamente detaljerat vem som skulle få vad. Det normala i svenska bouppteckningar är annars att det bara finns en inventering, inget arvskifte.
Bouppteckningarna ger sammanfattningsvis en hel del uppgifter om hur personerna hade det och vad de ägde. De ger dessutom chansen att hitta uppgifter om andra släktingar, så att man kan gå vidare i sin forskning.
