10 sevärda bruksmiljöer

1993 upptogs det på FN-organet Unescos lista över världsarv med motiveringen: ”Ett enastående exempel på industrikomplex från 1600- till 1800-talen med viktiga tekniska lämningar liksom intakta administrativa byggnader och bostadshus.”

Engelsberg ligger vid sjön Åmänningen cirka en mil sydöst om Fagersta. Namnet kommer från den tyskättade bergsmannen Englika, som startade järnframställning här på 1300-talet. Han blev också farfar till upprorsledaren Engelbrekt Engelbrektsson, även han förknippad med bergsbruket här.

Det nu bevarade bruket grundades 1681 av häradshövdingen Per Larsson Gyllenhöök, ägdes under 1700-talet av släkten Söderhielm och under 1800-talet av släkten Timm. 1916 köptes det av industrimannen och skeppsredaren Axel Ax:son Johnson och verksamheten samordnades med Avesta jernverk.

Bruket ägs fortfarande av släkten Ax:son Johnson, men den kommersiella järnframställningen är sedan länge nedlagd. Ägarfamiljen har av historiskt intresse, tillsammans med Riksantikvarieämbetet, rustat upp och renoverat byggnaderna och den tekniska utrustningen. Det innebär att vattenhjul, kross, blåsmaskin och hammare fortfarande kan köras i demonstrationssyfte.

De som besöker Engelsberg kan samtidigt passa på att ta sig en titt på Oljeön, som ligger trehundra meter ut i Åmänningen. Här finns världens äldsta bevarade oljeraffinaderi, grundat 1875. Anledningen till att det anlades på en ö var brand- och explosionsrisken.

Den tidens oljeraffinaderier var mycket mindre än dagens. Huvudprodukten var fotogen till lampor, med smörjoljor, lysolja, fetter och paraffin som viktiga biprodukter. Det sistnämnda användes till ljus och som en ingrediens vid framställning av sprängämnen. Produktsonen nådde sin topp 1880 med 1500 fat, motsvarande 238 500 liter.

Raffineringen upphörde 1902, men tillverkning av olika smörjoljor och fetter fortsatte till den definitiva nedläggningen 1927. Anläggningen köptes då av Avesta jernverk, vars historieintresserade ägare Axel Ax:son Johnson ville bevara den för framtiden.

Karmansbo i Skinnskattebergs kommun utsågs förra året till årets arbetslivsmuseum. Här finns Sveriges, kanske världens, enda lancashiresmedja som kan visas i drift. Därtill bland annat hammare, vattenhjul, valsverk, klensmedja, brukskontor och herrgård – med spöke.

Järnframställningen startades här på 1500-talet och hade sin storhetstid under andra hälften av 1800-talet. Ägaren Johan Gustaf Schwan slog då samman en rad små smedjor i trakten till en stor.

Bruket vårdas och visas av hembygdsföreningen Karmansbo bruksmiljö. Den första lördagen i juli varje år firas ”Järnets dag” när besökare bland annat får se hur färskning, hamring och valsning av stångjärn gick till förr.

Spöket? Jo, det är en sextonårig flicka, som på 1700-talet utsattes för incest av sin far brukspatronen, födde ett barn, tog sitt liv och nu ”går igen”.

Belägen nära Norbergs centrum, innehåller både Norbergs gruvmuseum och Mossgruveparkens friluftsmuseum. Här har brutits malm åtminstone från 1400-talet till 1900-talets första årtionde.

Gruvmuseet ligger vid Risbergs så kallade konstschakt, ett 114 meter djupt gruvhål från 1876 som besökarna kan titta ner i. I museet finns bland annat en hisskorg för arbetarnas upp- och nedfärd, ett matrum, ett förmanskontor, en smedja med borrsmedens redskap, fotografier, modeller och föremål som speglar gruvbrytningens historia.

I Mossgruveparkens friluftsmuseum finns skyltade promenadslingor till de olika sevärdheterna som den 115 meter långa stånggången för kraftöverföring, djupa vattenfyllda schakt, kanaler, lave och det så kallade Polhemshjulet.

Det är ett av Sveriges största bevarade vattenhjul, 15 meter i diameter, uppkallat efter uppfinnaren och konstruktören Christopher Polhem (1661–1751) som var verksam inom bland annat gruvindustrin.

Strömsholms kanal byggdes under åren 1772–95, främst för transporterna av järn från Bergslagen till Mälaren och utskeppningshamnen i Stockholm. Den sträcker sig från Borgåsund vid Mälaren i söder till Smedjebacken i norr.

Tio mil av sträckningen är grävd, medan återstoden går över kolbäcksåns vattensystem. Nivåskillnaden från söder till norr är hundra meter och båtarna höjs eller sänks av 26 slussar.

Kanalens kommersiella betydelse minskade efter hand som järnvägstransporterna ökade under andra halvan av 1800-talet och början av 1900-talet. Sista godset gick 1948. Idag är den en populär turistled, öppen sommartid både för passagerartrafik och privatbåtar.

En hammarsmedja från 1720 med bland annat hammare, vattenhjul, spiksmedja, herrgård, dammar, brukshandel och arbetarbostäder. Fyra vandringsleder underlättar för besökare.

Masugn från 1727 med klensmedja, dagkarlsstuga (övernattningsstuga för dagarbetare), herrgård och vandringsled. Visningar, utställningar och servering sommartid.

Grängesberg hade de rikaste järnmalmsfyndigheterna utanför de Norrbottniska malmfälten och brytningen fortsatte där till 1989, längst bland de mellansvenska gruvorna.

Gruvbyggnaderna är väl bevarade och hyser idag bland annat gruvarbetarmuseum, Sveriges nationella filmarkiv och en del av Arbetarrörelsens arkiv.

Sveriges äldsta kronobruk, anlagt 1552. Här finns bland annat herrgård, park, kyrka och smedbostäder. Sommartid arrangeras musikprogram, barnaktiviteter och konstutställningar.

Gammelgård (friluftsmuseum) med bergsmansgård, vattenhjul, stånggång, lave, anrikningsverk, smedja och mineralsamling. Visningar, midsommarfirande och julmarknad.

Ett besökscentrum med information, filmvisningar, utställningar, rekonstruerad medeltidsby med masugn där järnframställning enligt medeltida metoder visas, minigruva för barn med mera.