10 sevärda bruksmiljöer

Det finns många besöksmål i det historiska järnbärar-landet Bergslagen. Här är ett urval från de kommuner som samarbetar i nätverket Ekomuseum Bergslagen

Engelsberg | 10 sevarda bruksmiljoer

Engelsberg räknas som ett av de främsta industri-minnena i världen. Miljön är välbevarad och man kan boka guidning.

© Shutterstock

Engelsbergs bruk

1993 upptogs det på FN-organet Unescos lista över världsarv med motiveringen: ”Ett enastående exempel på industrikomplex från 1600- till 1800-talen med viktiga tekniska lämningar liksom intakta administrativa byggnader och bostadshus.”

Engelsberg ligger vid sjön Åmänningen cirka en mil sydöst om Fagersta. Namnet kommer från den tyskättade bergsmannen Englika, som startade järnframställning här på 1300-talet. Han blev också farfar till upprorsledaren Engelbrekt Engelbrektsson, även han förknippad med bergsbruket här.

Det nu bevarade bruket grundades 1681 av häradshövdingen Per Larsson Gyllenhöök, ägdes under 1700-talet av släkten Söderhielm och under 1800-talet av släkten Timm. 1916 köptes det av industrimannen och skeppsredaren Axel Ax:son Johnson och verksamheten samordnades med Avesta jernverk.

Bruket ägs fortfarande av släkten Ax:son Johnson, men den kommersiella järnframställningen är sedan länge nedlagd. Ägarfamiljen har av historiskt intresse, tillsammans med Riksantikvarieämbetet, rustat upp och renoverat byggnaderna och den tekniska utrustningen. Det innebär att vattenhjul, kross, blåsmaskin och hammare fortfarande kan köras i demonstrationssyfte.

De som besöker Engelsberg kan samtidigt passa på att ta sig en titt på Oljeön, som ligger trehundra meter ut i Åmänningen. Här finns världens äldsta bevarade oljeraffinaderi, grundat 1875. Anledningen till att det anlades på en ö var brand- och explosionsrisken.

Den tidens oljeraffinaderier var mycket mindre än dagens. Huvudprodukten var fotogen till lampor, med smörjoljor, lysolja, fetter och paraffin som viktiga biprodukter. Det sistnämnda användes till ljus och som en ingrediens vid framställning av sprängämnen. Produktsonen nådde sin topp 1880 med 1500 fat, motsvarande 238 500 liter.

Raffineringen upphörde 1902, men tillverkning av olika smörjoljor och fetter fortsatte till den definitiva nedläggningen 1927. Anläggningen köptes då av Avesta jernverk, vars historieintresserade ägare Axel Ax:son Johnson ville bevara den för framtiden.