Jules Sylvain – med anlag för underhållning

Stig Hansson föddes den 11 juni 1900 i Stockholm. Föräldrarna var Valborg och Axel Hansson, uppburna skådespelare vid Kungliga Dramatiska Teatern. Den lilla familjen bodde vid Lill-Jans Plan på Östermalm, tillsammans med ett hembiträde och en barnflicka.

När Stig var elva år gammal omkom hans far i en drunkningsolycka i Hornbaek i Danmark. Kanske tyckte mamma Valborg att sonen behövde en manlig förebild? Hon bestämde sig nämligen för att skicka Stig till en internatskola, till Lundsberg i Värmland. Där skulle han bli en fin gosse, tänkte hon. Men Stig ville inte alls bli någon fin gosse, allt han ville var att spela piano!

Han tillbringade sex år i de värmländska skogarna, fick en musikalisk grundutbildning och spelade i skolorkestern. I tredje ring hade han dock fått nog, så han lämnade skolan och for tillbaka till Stockholm. Han började studera på Stockholms Musikkonservatorium, och jobbade extra som pianist och cellist på olika musikkonditorier för att försörja sig. Sedan fortsatte han till Musikhögskolan i Weimar, där han bland annat lärde sig att dirigera.

På väg hem från Weimar kom han till Berlin. Staden var då, i början av 1920-talet, full av obskyra kabaréer och andra nöjesetablissemang. Han lade snabbt märke till att seriösa musiker svalt, medan schlagerkompositörerna drack champagne, och han återvände till Stockholm med ett enda mål: att bli Sveriges schlagerkung!

Resten är historia, som man brukar säga. År 1924 skrev han sin första stora schlager och under de följande åren var han kapellmästare hos Karl Gerhard, skrev melodier åt Ernst Rolf och startade ett eget musikförlag, Edition Sylvain. Det var också någon gång på 20-talet som han bytte ut sitt vardagliga namn mot det mer exotiskt klingande Jules Sylvain.
Samarbetet med Karl Gerhard pågick under fem decennier och resulterade i ett otal succékupletter, och med Zarah Leander var han vän i hela livet – från Funkisänkan 1931 till den vackra Sång om syrsor på 1960-talet.
Jules Sylvain gjorde musiken till den första svenska ljudfilmen ”Säg det i toner” och blev senare musikchef på SF. Under de kommande tjugo åren skrev han hundratals melodier till olika filmer.

Sylvain hade bott en period i Wien, och när kriget kom gjorde han allt för att hjälpa sina judiska vänner att lämna Österrike; han var ju själv av judisk börd. En av dem var den unge studenten Hans Monath, som han senare adopterade.
Jules Sylvain tjänade mycket pengar, men han strödde också pengar omkring sig. När intresset för svensk film avtog efter kriget, minskade intäkterna och han fick svårt att betala sina skatteskulder. Sylvain bestämde sig därför för att dra iväg från skatter och svensk byråkrati och följa sitt eget motto: ”Man ska aldrig bo i ett land där det inte växer palmer”.

FLER ÖDEN OCH ÄVENTYR I SLÄKTHISTORIAS NYHETSBREV

Sagt och gjort, han sålde sitt musikförlag och gav sig av till Söderhavet. Där stannade han i några år, men återkom sedan till ett Sverige där han i stort sett var bortglömd. Efter lite kringflackande förälskade han sig i Mallorca och köpte ett hus på Randaberget. Där tog han emot svenska turister för att få pengar till ombyggnaden. Under tidigt 60-tal var det ett måste för varje charterresenär att åka på utflykt med vin och allsång hos Sylvain!

När Jules Sylvain fyllde 60 år 1960, var han i ropet igen. Det gjordes tv-program om honom, skrevs mängder av tidningsartiklar och han fick engagemang på Hamburger Börs och Valand. Efter några år tröttnade han på Mallorca och hamnade istället i Italien. I Toscana fanns Riva del Sole, Resos nya stora turistanläggning. Han köpte ett hus i grannbyn Castiglione della Pescaia och gjorde sig beredd att ta emot nya turistskaror. Tyvärr satte hans hjärta stopp för dessa planer – Sylvain gick ur tiden den 29 oktober 1968. På hans begravning spelades en av hans mest älskade melodier: ”Räkna de lyckliga stunderna blott”.som Jules Sylvain skrev hade en exotisk prägel: rumba, tango, slaviska rytmer. Själv hävdade han att förmågan att skriva sådan musik berodde på hans förfäder, att han hade musiken i generna.

Han berättade med stolthet om sina färgstarka släktingar, bland annat en framgångsrik cirkusdirektör och en gammal judisk köpman med kaftan och tinningslockar, som spelade så kallad kletzmermusik.

En av Jules Sylvains mest framträdande egenskaper var hans livliga fantasi. Men i det här fallet var det faktiskt sant: hans förfäder på faderns sida var judar, som bland annat var verksamma i cirkusvärlden.
Faderns fullständiga namn var Axel Mauritz Hansson Samson och han var född 1869 i Horten i Norge. Namnet Samson fick han efter stamfadern Samson Sigfried Scheike och namnet Mauritz efter stammodern Hanna Moritz.
Samson Sigfried Scheike och Hanna Moritz var judar och hade ursprungligen invandrat från Böhmen-Mähren. De hade många barn och det var sonen Julius Scheike som tog sig namnet Hansson och så småningom blev Stigs farfar.
I kyrkböckerna står Julius som teaterdirektör och danslärare, men han var också varietédirigent, journalist och musiklärare – en mångsidig man! Han gifte sig med Jakobina Fredrika Lund från Danmark, dotter till dansören Jacob Lund och själv dansös.

Julius och Jakobina flyttade runt en hel del, vilket man kan se på barnens födelseorter: Hjalmar föddes på Bornholm, Axel i Norge, Ingeborg i Småland, Emil i Västergötland, Signe i Blekinge och Dagny i Norge. Hela tiden var familjen skriven i Hedvig Eleonora församling i Stockholm, så man kan väl anta att de hade något slags resande teater- eller varietésällskap.
Det var inte bara Axel som gick i föräldrarnas fotspår. Hans syster Ingeborg blev skådespelerska och gifte sig med den kände skådespelaren och operettsångaren Hugo Rönnblad. Tillsammans startade de ett resande teatersällskap, Hugo Rönnblads sällskap. Även systern Signe ägnade sig åt nöjesbranschen och blev dirigent för den berömda Göteborgs Elite Damorkester runt sekelskiftet. Man kan undra om Stig hade någon kontakt med sina färgstarka fastrar?

Stigs mor, Valborg Holmlund, föddes den 28 januari 1874 i Stockholm. Hon växte upp med mor och far och två systrar: Ellen och Tyra. Fadern hette Nils Oskar Holmlund. Han var född 1823 och lär i yngre år ha varit guldgrävare i Kalifornien. Han blev senare ”minuthandlare” i Stockholm, och hade en bod på Drottninggatan. Holmlund gifte sig när han närmade sig femtio med en 22 år yngre kvinna: Karolina Sahlström från Hölö. De fick raskt fyra barn: döttrarna Ellen (1871), Tyra (1872), Valborg (1874) samt sonen Nils (1875), som dog som barn. Några år senare dog Nils och lämnade fru och döttrar i våningen på Norrtullsgatan. Hustrun tog dock över verksamheten och drev handel i ett antal år efter makens död. Äldsta dottern Ellen gifte sig med en provinsialläkare, mellandottern Tyra gjorde som sin far: for till Amerika. Hon återkom dock snart och dog strax därefter av brusten blindtarm.

Det var alltså endast Valborg i denna familj som ägnade sig åt teatern, men det finns gott om teatergener bakåt i släkten. Valborgs farfar, Nils Holmlund, var bondson från Jämtland, men flyttade till Stockholm och blev grosshandlare. Han gifte sig med Johanna Helena Torsslow och därmed kom den ena konstnärliga genen efter den andra in i familjen. Johannas bror Ulrik Torsslow var hyllad skådespelare och teaterdirektör i Stockholm. Han var också skicklig porträttör och är representerad på Nordiska Museet. Även Ulriks barn ägnade sig åt teatern.

Två av Johanna Helena Torsslows och Nils Holmlunds barn visade också stor konstnärlig begåvning. Dottern Johanna var en av de få i den första kvinnliga elevkullen på Konstakademien och gjorde sig ett namn som Jeanette Möller. Hennes syster Josefina påverkades mycket av den så kallade Düsseldorfskolan och gjorde fina landskapsmålningar, främst från Sverige, Norge, Finland och Holland.

Jules Sylvains gener var alltså minst sagt blandade. På faderns sida hade han cirkusfolk, musiker och varietéartister, så sången och musiken var säkert alltid närvarande. Han var dessutom kvartsjude, vilket skulle påverka honom en hel del genom livet.

På moderns sida hade han den äventyrliga morfadern, som i ett tidigt skede for till Amerika för att gräva guld. Kanske var det dessa gener som fick Stig att bosätta sig i Söderhavet under några år? Och grävde guld, det gjorde han ju mer eller mindre i hela sitt liv – även om det oftast var i en mer överförd betydelse.
Slutligen lär han ha ärvt en viss färgblindhet från sin morfar, men det hindrade honom inte från att skriva melodier som ”Aj aj aj vilken röd liten ros” och ”Dina blåa ögon lovar mer än dina röda läppar ger”

Publicerad i Släkthistoria nr 1/2019

Född: Som Axel Stig Hansson 11 juni 1900 i Hedvig Eleonora, Stockholm.
Föräldrar: Axel Hansson och Valborg Hansson.
Familj: Adoptivsonen Hans Monath-Hansson.
Karriär: Skrev musiken till revyer av Karl Gerhard och Ernst Rolf, till Zarah Leander och Sven Olof Sandberg samt till hundratals filmer. Komponerade mer än 800 melodier.
Känd för: Säg det i toner, Räkna de lyckliga stunderna blott, Klart till drabbning, Jag är ute när gumman min är inne, Tangokavaljeren och många andra sånger. Skrev vinjetten till SF-journalen.
Höjdpunkter: Den så kallade Funkisänkan 1931, dvs Glada änkan med Gösta Ekman och Zarah Leander där Sylvain arbetade om musiken.
Död: 29 oktober 1968 i Castiglione della Pescaia, Italien.