Frisörskans pojke blev schlagerkung

På pappa Tords sida fanns en annan framgångssaga, hundra år tidigare. Då drog dennes mormor Carolina Gustava en vinstlott av stora mått. Hon kom till världen hos en barnmorska i Gamla stan i Stockholm den 27 oktober 1820. Mamman var ”Mamsell Anna Catharina Rahm”, enligt flickans akt på barnhuset dit hon hade lämnats. Trots att mamman kallade sig mamsell – en fin fröken – kunde hon inte försörja sitt barn. Vem hon var är okänt. Men en teori kan här lanseras. Just två år fyllda hämtades flickan av en snickare och hans fru, som redan hade ett fosterbarn. Fattiga familjer kunde på det viset dryga ut kassan, varför slanten inte alltid kom barnet till godo. Men efter tre år adopterades flickan av överdirektör Fredrik Reinhold Geijer och hans hustru Hedda Zidén. De hade gift sig på Heddas 17-årsdag, men inte fått egna barn. Paret bodde vid dagens Tegnérlunden, som då var i stadens utkant mot ägorna till Rörstrands porslinsfabrik – som Geijer ägde och ledde. Fabriken hade han ärvt av sin far, Bengt Reinhold Geijer, sonson till Bengt Gustaf Geijer som hade grundat industriföretaget Uddeholm i Hagfors. Redan år 1833 avled överdirektören och Carolina Gustava ärvde två tredjedelar av hans aktier i Uddeholm, till okänt värde.

Änkan Hedda gifte om sig med en militär och de köpte ett säteri i Viby utanför Örebro. Där umgicks de med ortens kyrkoherde Vilhelm Gumaelius, som var av gammal prästsläkt. Sex år senare, när Carolina Gustava var 22 år, gifte hon sig med prästen. Han var 53. Av honom ärvde hon så småningom sin andra förmögenhet. Paret hade sex barn. Sonen Vilhelm blev tidningsutgivare i Chicago och Hugo översättare. Dottern Henrika Karolina blev hustru till brukspatron Per Fredrik Brandelius och farmor till Harry. Harry föddes 1910 på Södra BB i Stockholm. Mamma Hanna var bördig från nordöstra Skåne, berättar Harrys brorson Jerker Brandelius:
– I ganska ung ålder flyttade hon till Olofström i Blekinge. Hon var fortfarande tonåring när hon drog vidare till Stockholm, kanske med någon syster. Där träffade hon min farfar, men de fick inte gifta sig för hans fina släkt.
Tord Brandelius var börshandlare och 1906 fick han och Hanna sonen Erik, som lämnades till fosterföräldrar i Trosa. När Harry hade fötts flyttade hon dit med honom. Där anges både Erik och Harry som ”barn af okända föräldrar” och uppges heta Bramsson!

I sina memoarer berättar Harry Brandelius att han har haft tre efternamn: först Olsson efter mamma, sedan Bergström efter styvfadern och till sist Brandelius efter sin biologiske far. Men i Trosa hade han alltså ytterligare ett. Namnet hängde med när pojkarna åter lämnades bort, nu tillfälligt till en fostermamma i Uppsala. Som ensamt ”f.d. barberarbiträde” hade Hanna svårt att försörja sig. Men 1919 gifte hon sig med frisören Ivar Bergström, och de bosatte sig på Kungsholmen. Men lyckan blev kort. Styfadern var periodare och elak, enligt Harrys bror. Efter mindre än ett år dog han av ”hjärtlidande och blodpropp i hjärnan”. Åter stod Hanna ensam med pojkarna. Under tiden hade Tord Brandelius fått problem. Han var stadsmäklare, en offentliganställd börsmäklare. Det gick bra och han bodde på Östermalm, men skodde även sig själv med kreativa upplägg. Det kostade honom jobbet och 1913 gick han i konkurs.
Men Brandelius började om på ny kula och grundade den årliga Aktieägarnas uppslagsbok med finansiell företagsinformation. Och Hanna Olsson startade en egen frisering i Centralpalatset vid Tegelbacken. Men snart flyttade hon till Fridhemsplan och öppnade ny salong. Där hjälpte först Erik och sedan Harry till att tvåla in kunderna som skulle rakas.

Erik var välartad, kom in på Handelshögskolan och blev advokat. Harry var däremot ett busfrö som gjorde många hyss. Som tur var hade han lätt för sig i skolan och fick bra betyg i de flesta ämnen – utom sång! Han läste vidare på Schartaus handelsinstitut, och fick jobb som tvål- och schampoförsäljare på en känd firma. Med erfarenhet från mammas salong visste han hur han skulle lägga orden. Det gick riktigt bra och han startade rent av en egen schampofirma. I slutet av 1930-talet gav sig Harry in i resebranschen, som landets första charterarrangör. Harry mer eller mindre improviserade fram bussresor till Tyrolen och Italien. Efter ett par år bröt kriget ut, och byrån gick i träda till efter freden 1945. Men då hade Harry redan blivit sångare.

Harrys farfar Per Fredrik Brandelius var också dubbel arvinge, men född fattig som sin svärmor var han inte. Av fadern, bryggaren Per Brandelius, ärvde han en förmögenhet och köpte två järnbruk. Han bosatte sig i Örebro, som direktör för Örebro enskilda bank. Bryggaren som hade avlidit bara 40 år gammal var son till Per Brandelius, ålderman för Stockholms karduansmakare. De garvade finare skinn med en metod från spanska Cordoba, därav namnet. Han avled under en resa till Köpenhamn 1835. Men de finaste anorna hade Per Fredrik Brandelius mor Hedvig Gylling. Hon var dotter till kryddkramhandlaren Karl Fredrik Gylling, en prästson med adliga anor i släkter som Hård af Segerstad och Lillie.
Sitt andra arv fick brukspatronen sidledes från den berömde läkaren Charles Emil Hagdahl, han som 1879 hade skrivit den första kokboken med näringslära och blivit rikare än alla bryggare, präster och kryddkrämare. Han var gift med en moster till patronen, men blev barnlös. Arvet gick därför till Brandelius via hans mamma, som också hade dött.

Efter denna uppräkning kan Harry Brandelius morsanor tyckas lätt alldagliga. Men det finns kryddor även i den anrättningen. Hanna Olssons mamma Anna var född i Jämshög, där orten Olofström tog form kring socknens bruk. Anna växte upp utan far, då hennes pappa, dagkarlen Anders Jönsson, bara motvilligt tog på sig faderskapet. Han flydde fältet till Höttorps bruk i Tjällmo – där Per Brandelius råkade äga ett annat bruk. Annas övergivna mamma Elna var dotter till Jean Jakobsson Norman från Hjortsberga i Småland. Hans föräldrar var inspektorn Jakob Norman och Maria Grönberg. Han blev sågdräng vid Holje pappersbruk utanför Olofström. Bland rymlingen Jönssons anor finns en knektgren med namn som Anders Börjesson Nykter – död i tyska Stralsund under Napoleonkrigen. Hans far Börje Kastfeldt hade däremot lyckan att få dö av ålder hemma på torpet.

Men vem var då mamsell Anna Catharina Rahm? När dottern Carolina Gustava föddes 1820 tycks hon inte ha varit skriven i Stockholm, hon saknas i mantalsregistren. Först 1833 dök en mamsell med namnet upp. Hon bodde hos bland andra två hovlakejer med familjer, innan hon slog sig ned vid Järntorget i Gamla stan. Kanske är det ingen slump att hon kom samma år som Fredrik Reinhold Geijer avled. Kanske föll smulor från den rike mannens bord via adoptivdottern också till mamsell Rahm?
I en flyttlängd framgår att Anna Catharina Rahm var född 1793 i Göteborg. Hon var sjömansdotter, så det är anmärkningsvärt att hon redan där kallade sig mamsell. Möjligen var modern Anna Stenwall av finare släkt. 1816 flyttade i alla fall mamsellen till Köpenhamn, och sedan finns inga spår av henne förrän i Stockholm 17 år senare – utom när Carolina Gustava föddes. Kanske besökte hon då Stockholm tillfälligt.

På sin ålders höst uppgav sig mamsellen vara ”stadsarkitektsdotter”, men uppbar samtidigt fattigstöd. Någon stadsarkitekt Rahm har inte funnits i vare sig Stockholm eller Göteborg. Och hade hon varit gift Rahm, sedan änka, skulle hon ha angetts som det.
När hon dog 1867 levde i alla fall hennes möjliga dotter Carolina Gustava i Viby med prästen Gumaelius. Efter hans död flyttade hon till dottern Henrika och mågen Per Brandelius på godset Rosta, där hon gick ur tiden 1905.
Då var patronen död, men hans änka Henrika – Harrys farmor – regerade kvar i trettio år. Patron Brandelius var förresten morfars far till diplomaten och deckarförfattaren Jan Mårtenson, född på Rosta. Dennes mor Marga var alltså kusin med Harry Brandelius. Redan i ungdomen sjöng Harry i festliga sammanhang. Under rekryten var han med i spex, och fick sedan sjunga kupletter i en revy i Mariestad. Hemma igen bad idrottsklubben Hellas honom att hoppa in i deras revy. Där kom han i kontakt med bland andra skådespelaren Åke Söderblom och fick erbjudande om att göra inspelningar, men hade svårt att komma ifrån jobbet. Kring 1932 började det lossna med både inspelningar och uppträdande i radio. Harry Brandelius uppträdde på Gröna Lund femtioårsjubileum 1933 – och även på hundraårsjubileet 1983!

Turnéer i folkparkerna med Sune Waldimirs orkester följde, och det var där han fick sin stora publik. 1938 kom genombrottet med sången ”Han hade seglat för om masten”. Sjömanstemat var oerhört populärt på 1940- och 1950-talen, berättar Jerker Brandelius:
– Harry och Lasse Dahlquist konkurrerade. Han kallade Lasse för ”Västkustens Harry Brandelius” och Lasse kallade Harry för ”Östkustens Lasse Dahlquist”. Men han var aldrig sjöman, det närmaste han kom var att han sjöng på Finlandsbåtarna. Och han älskade fiske!

Ett rykte om att Harry Brandelius sympatiserade med nazisterna förföljde honom i slutet av 1930-talet. Först när han från en norsk scen 1941 (under den tyska ockupationen) tydligt förklarade att han aldrig hade varit nazist togs han till nåder. Han kastades ut ur landet och passade på att smuggla ut hemliga kartor över tyska fästen. Efter kriget hyllades han i Norge som hjälte. Störst av alla succéer var ändå ”Nordsjön”. 1988 spelades en musikvideo in där han mimar till den gamla inspelningen och visades i tv-programmet Nöjesmassakern. Sex år senare gick Harry Brandelius ur tiden, som en av våra allra största schlagerartister. Det musikaliska arvet har förts vidare på brodern Eriks sida: hans dotterson Erik Årman är operasångare och sonsonen Uje Brandelius, känd från filmer och tv-program, är sångare i bandet Doktor Kosmos.

Publicerad i Släkthistoria nr 2/2024