Selma Lagerlöf ärvde ordet
Att Selma Lagerlöf blev framgångsrik författare är ingen slump. Hela hennes släkt är full av människor med ordet i sin makt – präster, poeter och författare. Och släktgården Mårbacka hade en avgörande betydelse.
Selma Lagerlöf i sitt arbetsrum på Mårbacka.
Med nobelpriset 1909 kröntes Selma Lagerlöf som Sveriges största författarinna. Fem år senare valdes hon in i Svenska Akademien som första kvinna.
Ännu mer än sjuttiofem år efter sin död fortsätter Selma Lagerlöf att fascinera. Hon var vår första internationellt kända kvinnliga författare och hennes roman om Nils Holgersson – en skolbok om svensk geografi – har blivit älskad världen runt.
Alla stånden i släktträdet
Men vari låg nyckeln till hennes succé? Att hon växt upp i en relativt välbeställd prästsläkt är tveklöst en viktig förklaring. Genom släktleden var det både naturligt och nödvändigt att uttrycka sig väl. Ordet fanns där, att erövras i varje generation.
Det lagerlöfska släktträdet rymmer såväl adel och präster som borgare och bönder. I och med de adliga anorna genom släkten Geijer kan antavlan bli hur stor som helst. Vi har här valt att fokusera på släktskapet med präster och författare.
På mamma Louise Wallroths sida finns borgarna: handlare, rådmän och brukspatroner. På faderssidan myllrar det av präster och det är också här som författarna kommer in. Esaias Tegnér, kusin till Selmas farfar Daniel Lagerlöf, var till och med både biskop och skald.
På Mårbacka lästes det högt om kvällarna, vilket tidigt präglade Selma.
– Hon levde i ett författarland. Hennes pappa var inte bara en suput, utan också en hängiven Tegnérälskare. Han kunde Frithiofs saga utantill, säger Vivi Edström, professor emerita i litteraturvetenskap, som disputerat på och skrivit flera böcker om Selma Lagerlöf.
Uppväxthemmet Mårbacka med sin skrämmande vind fick stor betydelse för Selma Lagerlöfs författarskap.
Satte fantasin i rörelse
Mårbacka i sig var också väldigt viktigt för Selmas yrkesval. Hon var halt sedan födseln, såg sig som klumpig och ful, saknade praktiskt handlag och var övertygad om att hon skulle förbli ogift. Böckerna och miljöer som Mårbackas skrämmande vind satte hennes fantasi i rörelse.
Faster Nana var också en fantastisk historieberättare som fick den unga flickan att forma egna berättelser i huvudet. Det späddes på genom vistelser hos moster Georgina i Stockholm, som tog med henne på Dramaten och Operan. Selma drömde om att skriva fantastiska skådespel.
FLER ÖDEN OCH ÄVENTYR I SLÄKTHISTORIAS NYHETSBREV
– Hon var tidigt medveten om att hon skulle bli författare, men det var ganska sent hon började skriva romaner. Först ville hon bli poet, Sveriges största skald – ”en ny Tegnér”, som hon sade. Debutromanen Gösta Berlings saga är också bitvis mycket poetisk.
En annan viktig inspirationskälla för den unga Selma var Anna Maria Lenngren, fyrmänning till hennes farfars mor Brita Sejdelia. I sin tur kom Selma att inspirera bland andra den skandalomsusade författarinnan Agnes von Krusenstjerna, som är mer avlägset släkt.
Gustaf Fröding och Nils Ferlin är andra, mer samtida, poeter i släkten. Längre bak hittar vi till exempel skalden Erik Gustaf Geijer och på 1600-talet historieskrivaren Petrus Lagerlöf.
Skrivare och präster
Ett sätt att nysta i Selma Lagerlöfs anor är att följa släkten Lagerlöf, som den litterära ådran sprungit ur enligt Selma själv. Hennes pappa Erik Gustaf var mönsterskrivare och farfar regementsskrivare, men före dem hittar vi fyra generationer präster.
Den första i raden var Magnus Petri Schivedius, komminister på 1600-talet i Sunne och Ämtervik.
Sedan följde tre präster i Arvika innan Selmas farfar förde släktgrenen tillbaka till bygden igen. I en annan gren än Selmas fortsatte det med ytterligare tre generationer präster.
Selma Lagerlöf under Nobelprisceremonin 1909.
– Min pappa Karl var kyrkoherde i Glava. Han var den sjunde prosten i rakt nedstigande led, säger författaren och kritikern Karl Erik Lagerlöf, ytterligare en i den aldrig sinande raden av skriftställare i Selma Lagerlöfs högst litterära antavla.
Köpte tillbaka Mårbacka
Mårbacka hade stor betydelse för Selma Lagerlöf. På grund av ekonomiska problem måste släkten Lagerlöf sälja gården på 1880-talet, och när Selma fick möjlighet köpte hon tillbaka Mårbacka och bodde där resten av livet.
Man kan följa hennes anor genom att följa folket på gården. Den första bonden hette Jöns eller Jon och slog sig ned i början av 1600-talet. Från gårdens grundare härstammar Selma Lagerlöf i rakt nedstigande led.
Hans son Brynte tog över i mitten av seklet och gården delades i två, mellan sönerna Ivar och Olof. I och med att lillebror Olof läste till präst – och sedermera tog sig namnet Olaus Bryntonius Morell, eller Olof Morell – blev södra gården informell prästgård. Det skriver Jan Brunius i boken Mårbacka.
Gick i arv på kvinnosidan
Dottern Elisabet gifte han bort med komministern Erik Lyselius från Lysvik, som tog över på Mårbacka. Även han gifte bort sin dotter, Maja Kajsa Lyselia, med en präst, Erik Wennervik från Hammarö. Hans dotter, Lisa Maja Wennervik, blev Selma Lagerlöfs farmor – men dock inte prästfru.
På så sätt kom Mårbacka att gå i arv på kvinnosidan, vilket inte är särskilt vanligt. Men det hängde alltså ihop med gårdens karaktär av prästgård, även om det formellt inte var ett prästboställe.
Men mest av allt var Mårbacka Selma Lagerlöfs släktgård. Den gård som präglade henne och som hon gång på gång återvände till i sitt författarskap. Gården där ordet gick i arv.
Publicerad i Släkthistoria 3/2014
