1848 sjöng Jenny Lind oratoriet Elias som Felix Mendelssohn delvis skrivit för henne.

© Getty Images

Jenny Lind: Askungen som blev världsberömd

Hösten 1820 föddes en liten oönskad flicka i de fattiga Klarakvarteren i Stockholm. Föräldrarna var ogifta och ville inte alls ha med sina namn i födelseboken. Men trots en svår start lyckades Jenny Lind verkligen ta sig fram i livet!

30 november 2019 av Sara Griberg

Den 4 maj 1847 gör Jenny Lind Londondebut på ett sprängfyllt Her Majesty’s Theatre. När ”den svenska näktergalen” gör entré förvandlas publiken till jublande galningar som kastar hattar och näsdukar i luften.

Vi kan inte erinra oss att vi någonsin sett en sådan syn inom eller utanför någon teaters väggar, skrev en tidning efter Londondebuten. Drottning Victoria blev så tagen av Linds sång att hon skänkte henne en dyrbar guldbrosch i form av en näktergal, med näbb av rubiner och fötter av smaragder.

Storbritannien hade drabbats av Lindfeber, Lind mania, som engelsmännen kallade hysterin. Folk köade i dygn för operabiljetter och brittiska affärsmän var inte sena att slå mynt av superstjärnans popularitet. Jenny Lind-dockor, serviser och diverse souvenirer med sångerskans porträtt sålde som smör i solsken. Ingen annan svensk hade haft så lysande framgångar utomlands och Linds makalösa karriär var verkligen en riktig askungesaga.

Lämnades till fosterfamiljer

Hon föddes i Stockholm den 6 oktober 1820 som ett oönskat barn. Mamman, Anna Maria Fellborg, var frånskild och hade en åttaårig dotter från sitt tidigare äktenskap. I kyrkböckerna uppgavs Jenny ha ”okända föräldrar”, men det framkom senare att fadern hette Niklas Jonas Lind och arbetade som bokhållare. 

Mamman lämnade flera gånger bort Jenny till fosterfamiljer och under de perioder hon bodde hemma blev hon konsekvent sämre behandlad än sin halvsyster.

Jenny Linds mor behandlade henne illa och kastade henne mellan olika fosterhem.

© Library of Congress

När Jennys begåvning upptäcktes var hon åtta år och inhyst hos en familj på Hamngatan i Stockholm (där varuhuset NK nu ligger). Enligt vad hon själv har berättat brukade hon sitta vid ett öppet fönster och sjunga för sin katt. Bland de förbipasserande som häpnade över den lilla flickans sångröst fanns en piga som var i tjänst hos Kungliga teaterns prima ballerina, mamsell Lundberg. Pigan berättade för sin matmor om flickan med den fantastiska rösten, varpå Lundberg ordnade så att Jenny fick provsjunga för teaterns sångmästare.

Jenny Lind teaterelev som nioåring

År 1830 antogs den nioåriga Jenny som teaterelev. Enligt kontraktet skulle teatern bekosta hennes uppehälle och utbildning. Man betalade därför fru Fellborg 250 riksdaler om året för att hon skulle hålla sin dotter med mat och husrum. Medan teatern stod för utbildningen i sång, dans och skådespeleri skulle mamman ge lektioner i pianospel och i vanliga skolämnen. Det var en lönsam affär för Jennys mamma som erbjöd sig att ta emot ytterligare tre kvinnliga teaterelever på samma villkor.

FLER ÖDEN OCH ÄVENTYR I SLÄKTHISTORIAS NYHETSBREV

Den omvårdnad som modern gav flickorna var dock under all kritik. De fick dåligt med mat, undervisningen var bristfällig och mot Jenny var mamman lika hård som tidigare. När de andra flickorna krävde att få flytta till en annan inackordering rymde även Jenny hemifrån och bönföll teatern om att rädda henne.

Fru Fellborg startade en rättsprocess för att få behålla vårdnaden om sin dotter – och den förknippade inkomsten. Nu dök även den dittills frånvarande pappan upp och undertecknade ett senkommet erkännande av faderskapet. När föräldrarna dessutom bestämde sig för att gifta sig, ansåg rätten att hemförhållandena blivit bättre och Jenny blev tvungen att flytta hem igen.

6 000 personer såg Jenny Linds första konsert på Castle Garden i New York 1850.

© TT nyhetsbyrån

Operadebut som sjuttonåring

I tolvårsåldern fick Jenny problem med rösten, troligen som följd av en stämbandsinflammation. Hon medverkade i många talroller på teatern men trodde länge att hon skulle få ge upp drömmen om att sjunga. Rösten kom emellertid tillbaka och 7 mars 1838 gjorde hon sin stora operadebut som Agatha i Webers Friskytten. Succén blev enorm och kritikerna häpnade över att den endast 17-åriga flickan hade en så fullständig kontroll över både sång och skådespeleri.

De följande åren kantades av framgångar och Jenny var snart Sveriges mest hyllade artist. 1840 utnämndes hon till hovsångerska av Karl XIV Johan och valdes samma år in i Kungliga musikaliska akademien. Etablerade kulturpersonligheter som Fredrika Bremer och Erik Gustaf Geijer tog den unga artisten under sina vingar. Hon charmade dem både med sången och sin anspråkslösa personlighet.

Vid 19 års ålder lämnade hon föräldrahemmet och flyttade hem till tonsättaren Adolf Fredrik Lindblad och hans fru. Detta ledde till känslomässiga komplikationer eftersom Lindblad förälskade sig i den tjugo år yngre sångerskan. Hon besvarade hans känslor men kunde, med sina religiösa och sedesamma ideal, inte drömma om att splittra hans familj.

1841 begärde Lind ett års ledighet från teatern för att i Paris vidareutbilda sig hos den framstående sångläraren Manuel García – och kanske också för att komma bort från den ohållbara situationen hos familjen Lindblad.

Internationell karriär med Mendelssohn

När Linds kontrakt med Kungliga teatern löpte ut påbörjade hon sin internationella karriär. Åren 1844–47 firade hon triumfer i Tyskland och Österrike. Hon samarbetade med bland andra kompositören Felix Mendelssohn och blev än en gång utsiktslöst förälskad i en gift man. Mendelssohns plötsliga död 1847 drabbade henne mycket hårt.

Jenny Lind drömde om att gifta sig och bilda familj, men fann detta oförenligt med karriären som operasångerska. Hon hade också höga moraliska krav på en blivande make och ville till exempel att han skulle vara ”lika ren och obefläckad” som hon själv. 

1852 gifte sig Jenny Lind med den tyske pianisten Otto Goldschmidt som följt med på USA-turnén.

© Library of Congress

Jenny Lind djupt troende

En period var hon förlovad med en sångarkollega på Kungliga teatern, Julius Günther, men hade svårt att tolerera hans ungdomssynder och förlovningen bröts. Under Linds turnéer på de engelska scenerna var hon på väg att gifta sig med en djupt troende 22-årig kapten, men bröllopet ställdes in i sista minuten.

Lind blev med åren allt mer religiös och hade en kluven inställning till scenkonsten. Samtidigt som hon betraktade sin begåvning som en gudagåva, tog hon avstånd från teaterns värld som enligt hennes stränga uppfattning var en högst tvivelaktig miljö, präglad av osedlighet och dålig moral. På höjden av sin popularitet, fattade hon 1849 beslutet att lämna operascenen för gott.

Hon fortsatte dock att framträda på konserter och inledde året därpå sitt segertåg i Amerika. Turnén arrangerades av P T Barnum, känd för sina lönsamma freakshower där han visade upp människor med olika fysiska defekter.

Vid ankomsten till New York togs Jenny Lind emot av 30 000 jublande amerikaner och efter 93 konserter över hela USA och på Kuba hade hon tjänat motsvarande tre miljoner dollar i dagens penningvärde.

I Boston 1852 överraskade Jenny Lind världen genom att vid 32 års ålder gifta sig med sin nio år yngre pianist, Otto Goldschmidt, en elev till Mendelssohn som hon lärt känna i Tyskland. Goldschmidt, som var jude, konverterade till kristendomen före bröllopet.

Flyttade till England

Paret, som fick tre barn, bosatte sig först i Tyskland, men flyttade 1858 till England. Även om Jenny, som nu tagit sin mans efternamn, mest ägnade sig åt familjen framträdde hon då och då på konserter. Hon tog också emot sångelever och blev 1883 lärare i sång vid Royal College
of Music i London.

Jenny Lind Goldschmidt avled den 2 november 1887 vid 67 års ålder på familjens lantställe i Herefordshire, där hon också ligger begravd.

Publicerad i Släkthistoria 6/2018

Läs också

Kanske är du intresserad av...