Gustaf Fröding 1895.

© Sjöberg bild

Gustaf Frödings liv kantades av tragedier

När Gustaf Fröding dog var han Sveriges populäraste poet. Men hans liv hade varit allt annat än lyckligt. Hemsökt av inre demoner och alkoholism tvingades han tillbringa stora delar av livet på mentalsjukhus.

3 april 2020 av Anna Larsdotter

Gustaf Fröding skrevs ut från mentalsjukhuset i Uppsala 1905 som en bruten man. Sju långa år på sluten anstalt hade satt sina spår. Han var bara 44 år, men såg redan ut som en gubbe. Håret var vitt, kroppen tung och slapp, ögonen trötta. Han var Sveriges mest älskade diktare, beundrad som få. 

Men privat var hans liv en katastrof. Fröding hade varit alkoholist ända sedan ungdomen. Otaliga gånger hade han lagts in för avgiftning. Han hade också varit en trogen kund hos prostituerade. Nu hade psykisk sjukdom och hallucinationer tagit över hans liv.

Morfar biskop i Karlstad

Gustaf Fröding föddes 1860. Hans liv började inte så bra. Gustafs far och mor var båda konstnärliga men psykiskt instabila personer. Mamman, Emilia Agardh, var dotter till en känd biskop i Karlstad – Carl Adolph Agardh. Denne var född i Båstad och hade gjort akademisk karriär inom främst botanik och ekonomi vid Lunds universitet. År 1816 prästvigdes han i Lund och 15 år senare utsågs han till biskop i Karlstad. Han var även ledamot av både Kungliga Vetenskapsakademien och Svenska Akademien. Agardh avled 1859 – ett år före Gustaf Frödings födelse.

Det väckte alltså viss uppmärksamhet när den kände förre biskopens dotter efter sonens födelse drabbades av en svår depression och med tvång fördes till sjukhus. När hon återvände efter några månader tålde hon inte att se Gustaf.

Kunde inte behålla Alsters herrgård

Pappan, Ferdinand Fröding, var son till en brukspatron, men saknade helt förmågan att förvalta familjens förmögenhet. Bruket gled snabbt ur hans händer och familjen tvingades överge den stora herrgården Alster utanför Karlstad. När Gustaf föddes och mamman vårdades på sjukhus var pappan på resa i Europa. När han återvände till Sverige tog olika tvångsbeteenden över hans vardag.

En ung Gustaf Fröding och hans mor Emilia, född Agardh.

Alster, som har anor från 1300-talet och under en tid ägdes av hertig Karl, köptes av Gustaf Frödings farfar, brukspatronen Jan Fröding, år 1837. Denne lät renovera byggnaden i nyklassistisk stil och sedan den tiden är bland annat fyra kakelugnar och en panoramatapet bevarade. Efter att familjen Fröding tvingats lämna gården ägdes den en period av en läkare och blev senare konvalescenthem. 1976 blev den en minnesgård över Gustaf Fröding.

Drack och gick till prostituerade

Lille Gustaf ansågs vara ett snällt men bortkommet barn. Man kunde sätta honom på en stol på morgonen och han blev kvar där ända till kvällen. Men under gymnasietiden i Karlstad började problemen. Gustafs betyg var dåliga i allt utom historia. Han drack och tillbringade kvällar och nätter hos prostituerade.

FLER ÖDEN OCH ÄVENTYR I SLÄKTHISTORIAS NYHETSBREV

Flickorna i hans omgivning vågade han inte närma sig. Gustaf Fröding hade aldrig någon varaktig kärleksrelation med en kvinna. En gång friade han visserligen till en herrgårdsfröken, men hon svarade aldrig. Om sitt komplicerade förhållande till det motsatta könet skrev han i den berömda dikten "Jag köpte min kärlek för pengar".

Slösade bort arvet

1881 dog fadern i akut lungblödning och Gustaf fick ett stort arv. Räknat i nutida pengar rörde det sig om mer än en miljon kronor. Medan systrarna investerade sina delar av arvet i fastigheter la Gustaf sina pengar i ett skrin. Han förvarade det i sitt rum i Uppsala, där han nu studerade. Alla som behövde fick låna. De flesta betalade aldrig tillbaka. Emellanåt reste Gustaf och kamraterna till Stockholm där de tog in på hotell och festade. Efter något år var pengarna slut. Men någon examen hade Gustaf inte tagit.

Det enda arbete han kunde tänka sig var diktarens. Han flyttade hem till modern, som hade en vindsvåning i Karlstad. Där låg han på sängen och rökte och läste. Ibland skrev han dikter som kom in i Karlstadstidningen. Ibland försvann han i flera dagar och återfanns redlöst berusad.

Gustaf Fröding med vännen och författarkollegan Verner von Heidenstam vid Sandhamn i Stockholms skärgård. Fröding kände sig senare sviken av Heidenstam.

Delirium, darrningar och torgskräck

Sommaren 1888 inleddes Frödings första sjukhusvistelse. Förmodligen drabbades han av ett förstadium till delirium. Han led av sömnlöshet, darrningar och torgskräck. I ett brev till sin syster Cecilia skrev han att han för alltid gett upp hoppet om att bli arbetsduglig.

Ett nytt arv gav nya möjligheter till supande och bordellbesök. 1889 kallades Cecilia akut till ett pensionat i Varberg. Där fann hon sin bror "halvklädd och nästan medvetslös på sängen med fem urdruckna konjaksflaskor vid sidan". Förutom spriten var skrivandet det enda han höll fast vid.

Första diktsamlingen 1891

Samma år blev Gustaf Fröding klar med sin första diktsamling. Guitarr och dragharmonika kom ut på Albert Bonniers förlag i maj 1891. Många av dikterna var skrivna under hans tid på en anstalt för nervsjuka utanför Dresden i Tyskland. Sammanlagt skulle Fröding komma att vistas i sexton år på olika vårdinrättningar för psykiskt sjuka. Debutboken hyllades av recensenterna och Fröding var snart en känd författare. De humoristiska dikterna med motiv från Värmland
la grunden för en popularitet som skulle vara livet ut.

Att han var kronisk alkoholist syntes ännu inte på hans utseende. Selma Lagerlöf har beskrivit honom som "vacker som en lord Byron­gestalt med diktarlugg långt ner i pannan och en romantisk glöd i de sköna blå ögonen". Men förfallet gick snabbt.

Fröding fick pris av Svenska Akademien, men skänkte pengarna till rösträttsrörelsen. Han var en politiskt medveten författare, även om det inte alltid syntes i dikterna. Han var anhängare till idén om jämlikhet mellan könen och brydde sig om de svaga i samhället. Till skillnad från många andra män som besökte prostituerade föraktade han inte kvinnorna. Han betraktade dem som sin räddning i en grym värld.

Gustaf Fröding föddes på Alsters herrgård utanför Karlstad. Sommartid är gården öppen dagligen med kafé, visningar och utställningar.

1894 kom boken Nya dikter ut. Mottagandet blev översvallande. Samtidigt gled Fröding alltmer in i en värld av fantasier. Han hörde röster och hallucinerade. En del forskare menar idag att han led av schizofreni. Andra att det först och främst var alkoholen som var grunden till hans problem.

Anmälde sig själv för otukt

Fröding själv trodde att hans svårigheter hade sin rot i sexualiteten. Inte för att sexualakten
i sig var något skamligt utan för att den skuldbelagts av kyrka och samhälle. Nu började självbekännelsens tid för Fröding. Genom att dra fram sin egen sexuella historia i offentligheten skulle han stoppa hyckleriet, trodde han. Han skrev utlämnande brev till sina anhöriga och anmälde sig själv till Rådsturätten i Karlstad för otukt, alltså för sexköp. Men fallet lades ner.

Diktsamlingen Stänk och flikar kom ut i september 1896. Fröding bodde då hos sin syster Cecilia i Uppsala. Hon skulle bli den som tog ansvar för honom livet ut. I en recension kallades Fröding "Sveriges störste nu levande och diktande skald". Andra skribenter rasade över hans frispråkighet.

Fröding omyndigförklarades

Gralstänk från 1898 blev Frödings sista diktsamling innan han togs in för tvångsvård i Uppsala. Han hade börjat antasta folk på gatan och plågades av röster och syner. På väg till hospitalet
försökte han kasta sig baklänges ur droskan.

År 1900 omyndigförklarades Gustaf Fröding. Han hade elva år kvar att leva, men längtade hela tiden efter att dö. Skandalerna hade dock inte förminskat hans popularitet. Troligen kände inte publiken till vidden av hans misär. Man såg honom som en romantisk figur, blyg och försagd inför det motsatta könet. Hans sista ord innan han dog i februari 1911 blev "jag vill inte vara något ideal". 200.000 människor sägs ha följt begravningskortegen genom Stockholm. 

Publicerad i Släkthistoria 3/2019

Läs också

Kanske är du intresserad av...