Homosexuella dömdes till hårda straff
Fram till 1700-talet hotades homosexuella av halshuggning och bränning. Men även på 1900-talet kunde straffet bli fängelse för den som älskade en person av samma kön.
Skulptören och tenngjutaren Nils Santesson dömdes för att ha haft sex med en annan man 1907. Till höger: Artikel i tidningen Fäderneslandet
Nils Santesson sitter hemma hos sin mor en söndag i januari 1907 och äter middag. Det knackar på dörren. Polisen stiger in och anhåller honom för ”otukt mot naturen”. Bakgrunden är följande:
Den 22-årige tenngjutaren Karl Brandt har försökt skjuta sig, men misslyckats. I ett brev skriver han att det är Nils Santesson som gjort honom så olycklig. Brandts far finner brevet och gör en polisanmälan om övergrepp på sonen.
Samkönat sex likställdes med tidelag i lagen
Nils Santesson, tenngjutare och skulptör, döms till tio månaders straffarbete och först nu börjar ordet homosexualitet användas i pressen. En mediekarusell av sällan skådat slag startar, diskussionernas vågor går höga. För eller emot domen, ska homosexualitet vara straffbart eller inte, är det medfött eller inte? När detta händer 1907, var samkönat sex jämställt med tidelag, alltså sex med djur. Den som begått otukt mot naturen kunde få straffarbete i högst två år, enligt kapitel 18, tionde paragrafen i 1864 års strafflag: ”Öfwar någon med annan person otukt som emot naturen är eller öfvar någon otukt med djur; warde dömd till straffarbete i högst två år”.
Brev mellan Nils Santesson och Emil Enborg, en tidigare älskare, användes som bevis i rättegången. De finns bevarade på Kungliga biblioteket i Stockholm. Där finns också andra brev från hans mor och syster, som stod honom mycket nära. Ur ett brev från modern: ”Min Nils, Gud välsigne dig i din ensamhet. Det är min enda innerliga önskan. Det är för mig förfärligt svårt att ej få avhöra något från dig. Eller att ej kunna få hoppas att träffa och tala vid dig. Men jag talar vid Gud och beder honom hela dig”. Nils Santesson kunde fått strafflindring om han erkänt sig som sjuk, men vägrade. Livet förändrades totalt, verksamheten som tenngjutare fick han sluta med, affärskontakter drog sig undan, de homosexuella kretsar där han umgicks drog sig också undan. Ingen ville förknippas med lättsinne och sedeslöshet. Några år levde han i Paris och under hela livet fick han dras med sviterna av fängelsedomen
Skissen föreställer en urinoar i Humlegården, Stockholm, där två män dömdes för att ha haft sex 1941. Skissen fanns med som en bilaga till domen.
Polisrapporterna som avslöjar förbjuden kärlek
I Stockholmskällan, där brev, dokument och annat samlats från arkiv, bibliotek och museer, finns andra berättelser. Här finns en polisrapport om snickeriarbetaren Lundahl och åkaredrängen Svensson som hade haft ett tillfälligt sexuellt möte på Djurgården 1880. De dömdes till fyra månaders straffarbete. En annan rapport från vintern 1883 berättar om spaning på lägre militärer som misstänks erbjuda andra män ”olämpliga tjänster”.
Ett sexuellt möte i ett skogsbryn 1897 mellan arbetskarlen Frans Albert Pettersson, 41 år, och måleriarbetaren Lars Konrad Johansson, 31 år, ledde till att de båda dömdes till tre månaders straffarbete. Det beskriver Kalle Holmqvist i boken Frans och Lars. Kärlek och klasskamp på 1890-talet. Det visade sig att de hade haft en relation i tio år och levt tillsammans i perioder. I trångboddhetens Sverige var det inget ovanligt att personer av samma kön delade både bostad och säng.
Domar gällande homosexuella handlingar är få i källorna eftersom de tystades ner. Före 1864 nämndes inte samkönat sex i lagboken, även om det förekom i praktiken. Kvinnlig homosexualitet ansågs inte lika allvarlig som sex mellan män. Redan 1864 kunde det straffbeläggas, men företeelsen uppmärksammades sällan före 1900-talet. Runt sekelskiftet år 1900 kom nya strömningar och idéer. Många flyttade från den svenska landsbygden, influenser svepte från de stora städerna Paris och Berlin. Ny teknik introducerades, det blev lättare att resa och kvinnor tog alltmer plats i samhället.
Författarna Ester Blenda Nordström, Karin Boye och Agnes von Krusenstierna levde i homosexuella relationer trots förbudet i början av 1900-talet.
Kvinnans sexualitet blev erkänd
Långt innan den kvinnliga rösträtten förverkligades 1921, hade emancipationen bland kvinnor inletts under senare delen av 1800-talet. Kvinnor började arbeta utanför hemmet och tankar om att också kvinnan hade en egen sexualitet att själv råda över, började tänkas. Främst i städerna, i konstnärskretsar, bland författare, lärarinnor och rösträttskämpar slog det nya rot. Vissa kulturpersonligheter levde tillsammans med andra kvinnor helt öppet. Exempelvis hade författaren Agnes von Krusenstierna och journalisten Ester Blenda Nordström båda relationer med olika kvinnor. Karin Boye, som på 30-talet bestämde sig för att ”ställa sig på de fördömdas sida” levde öppet lesbiskt. Gunilla Domellöf skriver i Kvinnobiografiskt lexikon: ”Hon bytte stil, blev slankare, färgade håret svart, sminkade sig och uppträdde emellanåt i herrkläder. Hon antog den livsstil som odlades på gayklubbarna och som nazisterna fördömt som depraverad och ›judisk›”.
Sångerskan och revyartisten Ulla Billquist umgicks i hemlighet i homo- och bisexuella konstnärskretsar. I hennes nätverk tog sig kvinnorna mansnamn, själv gick hon under namnet Olle, schlagerkompositören Kai Gullmar kallades Kungen och Zarah Leander för Alex. Omgivningens inställning till homosexualitet tros ha bidragit till de problem som fick Karin Boye att ta sitt liv 1946. Fastän hon var så populär, hade hon ekonomiska problem, troligen på grund av utpressning. Detta säger något om hur tidens värderingar såg ut, trots att homosexualitet hade avkriminaliserats 1944.
Svenska Amerikalinjen – en fristad för homosexuella
En mötesplats för manliga homosexuella var Svenska Amerikalinjen med reguljärtrafik och kryssningar från Göteborg till Nordamerika. Trafiken startade 1915 och upphörde 1975.
I boken Såna på Amerikabåtarna berättar Arne Nilsson om livet bland ”såna”, de anställda homosexuella, ombord.
”Såna” arbetade i huvudsak i intendenturen, med administration, ekonomi, drivmedel, matlagning, musik och underhållning, servering och städning. Trakasserier var inte vanliga ombord. Homosexualiteten hos vissa inom personalen var känd och accepterad så länge man inte visade sin läggning öppet. Många var kända för sin yrkesskicklighet och var mycket omtyckta bland passagerarna. Ofta var det fest nånstans under däck, många som var hetero sexuella var också med, men festerna anordnades sällan av dem. Det hände även att homosexuella par bodde ihop i hytterna.
Många homosexuella tog anställning på Svenska Amerikalinjens fartyg. Här leker några passagerare på M/S Gripsholms däck under en Sydamerikakryssning 1938.
Gustav III stoppade dödsstraffen för sodomi
Sex mellan män kunde leda till halshuggning och bränning under 1600- och 1700-talen. Uppmaning till sodomi (avvikande sexualitet), ledde till kyrkoplikt eller straffarbete. Kyrkoplikt innebar att man uteslöts från gudstjänsten, tvingades till ånger och kunde sedan tas upp av församlingen igen. 1734 infördes en ny lag som gällde tidelag mot djur. Brottet sodomi, som innefattande homosexualitet, jämställdes med tidelag.
1778 bestämde Gustav III att alla avrättningar skulle godkännas av honom personligen och dödsstraffen mot homosexuella upphörde.
Från olagligt till samkönade äktenskap
1944. Lagligt med samkönat sex. Sexuell myndighetsålder 18 år.
1972. Möjligt för transsexuella att byta kön. Sexuell myndighetsålder 15 år.
1979. Homosexualitet anses inte längre vara en sexuell avvikelse eller mental sjukdom.
1995. Registrerat partnerskap.
2003. Gifta HBT-personer eller med registrerat partnerskap får adoptera.
2008. Transvestism anses inte längre vara en sjukdom.
2010. Legalisering av samkönade äktenskap.
Publicerad i Släkthistoria nr 7/2019
Läs också:
