Hemmafruns sista suck

Hemmafrun framställdes under 1960-talet allt oftare som en förlegad inrättning. Nu skulle kvinnan göras ekonomiskt oberoende, bli självständig och ta plats på arbetsmarknaden. Hon skulle befrias från sitt oavlönade och otacksamma hemarbete.

En mamma med son står i köket och har bakat. På bordet med en blå vaxduk, står kaffekoppar och kaffekanna.

Idealbild från 1950-talets Sverige: hemmafrun serverar nybakat till välmående barn. Under de efterföljande decennierna blåste nya vindar.

© Sjöberg Bildbyrå

Under 1960-talet pågick en livlig jämställdhetsdebatt i Sverige. Den resulterade i politiska beslut som fick dramatiska konsekvenser för familjestrukturen.

Familjen skulle inte längre vara en privat sfär präglad av traditionella principer. Förändringens tid var inne, och framförallt skulle kvinnorna befrias från det otacksamma och oavlönade hemarbetet. Nu skulle de ut i arbetslivet!

Män och barn skulle också frigöras. Männen skulle bejaka sina mjukare sidor och dela hemmets sysslor med sina fruar. Och barnen skulle slippa vara överbeskyddande i tråkiga hem och istället möta andra barn, och en professionell pedagogisk personal, på de nya daghemmen.

Hur gick det? Och fanns det inget motstånd mot att kasta det traditionella kärnfamiljslivet över bord?

I Släkthistoria nummer 9/2022 berättade vi om 1960-talets familjepolitik och en historisk snabbguide till kvinnans plats i hemmet i olika miljöer under 1800- och 1900-talen. Vill du läsa liknande historier om släktforskning, hembygds- och vardagshistoria kan du beställa en prenumeration på tidningen.

Om du beställer en prenumeration just nu får du även en gåva: Retro FM-radio!