Gravstenar – Titlarna vittnar om en annan tid

En promenad på en kyrkogård avslöjar tydligt hur fort utvecklingen går. Många av de yrkestitlar man ser på gravstenarna är i dag helt okända på arbetsmarknaden. När mötte du senast en ölutkörare, hushållerska eller portvakt?

Magnus Peter Körner var akademiritmästare vid Lunds universitet. En ritmästare undervisade i teckning och gjorde illustrationer av olika slag, ofta till vetenskapliga arbeten. Östra kyrko­gården i Lund.

© Väsk

Dagens arbetsmarknad är fylld av statusfyllda titlar som inte omedelbart berättar vad arbetsuppgifterna innebär. En vd kallas för CEO (Chief Executive Officer), receptionisten blir Front desk manager och den tidigare säljaren får Business developer tryckt på visitkortet. Att titlar som dessa så småningom ska hamna på innehavarnas gravstenar som en liten markör för vad de gjorde i livet känns osäkert.

Många traditionella yrken har i varje fall försvunnit i takt med att tillverkningsprocesser automatiserats, verksamheter konkurrerats ut eller ämbeten avskaffats. Så det är kanske dags för en uppdatering på våra kyrkogårdar?

En titel att bli ihågkommen med

Mjölkbud, som körde hem mjölk i flaskor till kunderna, försvann under 1950-talet när butikerna skaffade sig kyldiskar, växeltelefonister fick söka nya jobb när de automatiska telefonväxlarna dök upp och portvakter ersattes efterhand av lås och portkoder. Nästan bara yrken som är centrala för ett samhälle lever kvar i generation efter generation, till exempel lärare, polis, präst och läkare.

Går man en stund på en kyrkogård syns tydligt att inte bara yrken som krävde utbildning ristades in på gravstenarna. Många har vagar titlar och benämningar, som till exempel jungfru, husägare, prostinna, arrendator eller rätt och slätt änkefru. De allra flesta ville ha en titel att bli ihågkommen med.