De bortglömda Afrikafararna
Vilken otroligt extraordinär händelse det var. En gång i historien kunde det ske. Att det i modern tid fanns en hel kontinent att erövra.
Vilken otroligt extraordinär händelse det var. En gång i historien kunde det ske. Att det i modern tid fanns en hel kontinent att erövra. Jag tänker på den europeiska emigrationen till USA. Där över en miljon svenskar var med och skapade ett nytt Europa – ungefär – borta i Nordamerika.
Det var förstås till priset av en enorm etnisk rensning. Kontinenten låg städad och klar. Indianerna hade tagits bort först. Och det skedde med en blandning av sjukdomar och krigföring.
Tanken på det unika Nordamerika slår mig när jag ser sajten www.afrikafararna.nu. Det har skrivits spaltmil om emigrationen till USA, men hur mycket har ni läst om svensk bosättning i Namibia och Sydafrika. Det de mötte i Afrika på 1800-talet motsvarades av vad de första svenskarna i Amerika stötte på när de försökte grunda en koloni där på 1600-talet.
Sajten Afrikafararna härrör från ett forskningsprojekt om svenskarna i södra Afrika som drivs av Karl Grandin från Centrum för vetenskapshistoria, Peter Johansson vid Vänersborgs museum och Christer Blomstrand som också sköter sajten.
Afrikasvenskarna var inte många, men de kom att vara med om att forma nationerna i södra Afrika. Upptäckare, handelsmän, industrialister, gruvarbetare, valfångare, bönder, missionärer, militärer – listen på vad de kunde syssla med är oändlig. Men allting skedde med eller mot en ursprungsbefolkning, till skillnad från det sena 1800-talets USA.
Det blir spännande att följa Afrikafararnas fortsatta utveckling. Och vem tar sig an resten av kontinenten, från Kairo till Dar?
