Outsidern som vann folkets hjärtan

Namnet togs 1873 av Björn Afzelius farfars far Gustaf Adolf Andersson, när han blev lärling hos en skomakare i Lidköping. Att man tog sig ett nytt namn som hantverkare var mycket vanligt, men varför han valde just Afzelius är okänt. När skomakaren senare flyttade till Saleby utanför Lidköping hade han blivit vävare. Även Gustaf Adolfs far, Sven Olof Andersson, född i Norrköping, hade sadlat om till textilbranschen. Också han var en tid lärling i Lidköping, men som målare. Han blev därefter spinnare på Kristinedals textilfabrik i Saleby, ett företag som tillverkade ylletyger.

Gustaf Adolf Afzelius mor Sara Andersdotter hade torpar- och knektrötter. Någon koppling till Afse Larsson hittas inte där heller, men med anor i samma område kan det mycket väl ha funnits ett samband. Gustaf Adolf flyttade så småningom med familj till Tranås, där han fick jobb på väveriet. Även där tillverkades grova tyger som vadmal, ulster och manchester – men även vantar, tröjor och filtar. Hustrun Ida Kristina var dotter till en skräddare i Tranås. Deras son Erik, Björn Afzelius farfar, blev i stället sjöman, Men han följde släkttraditionen att sadla om – och blev plåtslagare. Han kom att bli en viktig person i Björn Afzelius liv. Erik Afzelius gifte sig med Alny Johansson, med rötterna kring Tranås och på Gotland. Hennes morfar, gotlänningen Olof Elias Öberg, kom från ett fattigt hem där föräldrarna var skattebefriade ”såsom utfattige”. Dennes morfar Elias Hägvall var skeppare, och dog av förkylning under en sjöresa till Ryssland, enligt dödboken. Vilken smitta det rörde sig om är oklart, virus var okända då. Elias hustru Maria var franskättad, av släkten Briant.

Sin första politiska skolning fick Björn Afzelius av farfar Erik. Denne var socialdemokrat och renlevnadsman, mån om att arbetarna skulle läsa böcker istället för att supa och gå på fotboll. ”Han underströk alltid för mig att kunskap var underklassens enda riktigt effektiva vapen mot överklassen. Hans stoltaste stund i vårt förhållande var när jag tog studenten i maj 1968 och sedan röstade på socialdemokratin i valet i september samma år”, berättade Björn enligt biografin En god man (och bara en människa), författad av vännen Gunnar Wesslén. Farfars råd tog Björn Afzelius till sig med hull och hår. Han sög åt sig all tänkbar kunskap och lade allt på minnet. Det gällde inte bara fakta; han glömde aldrig väntjänster, beröm och oförrätter – eller dåliga recensioner.

Björn Afzelius föddes 1947 i brukssamhället Hakarp utanför Huskvarna i norra Småland. Fadern Svante var konstruktör på Stensholms fabrik, som gjorde stickmaskiner och annan finmekanik. Familjens ekonomi var god, men Björn och hans tre år yngre bror Bengt fick ingen trygg uppväxt. Ett kok stryk var en vanlig uppfostringsmetod, och det satte djupa spår. ”När jag tänker tillbaka på min barndom ser jag skräckbilder tydligast av allt. Ja, de gånger de skrämde eller slog mig är de minnen som hårdast sitter fast”, skrev han i sången ”Ikaros” från 1981. Detta ledde till ett stort bekräftelsebehov och Björn gjorde allt för att smälta in. När han var sju år flyttade familjen till Stockholmsförorten Hökarängen, när Stensholms fabrik hade lagts ned. Björn blev retad för sin dialekt och lärde sig snabbt att prata stockholmska. Men sju år senare gick flyttlasset söderut, till Landskrona. Där mobbades den 14-årige Björn och fick stryk som ”stockholmare”.

Åter fick han byta dialekt – för sista gången, bestämde han. Björn gjorde uppror, blev stökig och började både röka och dricka. Han fick stryk hemma och av lärare, och han tvingades gå om en årskurs. Men han fann frihet inom idrotten, där han följde framförallt fotboll och boxning – och inom musiken. Första idolen Elvis ersattes av Beatles och sedan Bob Dylan.

Björn flydde också in i litteraturen. Med sitt fotografiska minne kom han ihåg allt. Han lärde sig även oerhört många sånger utantill, även långa stycken av bland andra Evert Taube och Dan Andersson. År 1964 flyttade så familjen ännu en gång, till Malmö. Det kom att bli en vändpunkt i Björn Afzelius liv. Här blev han ”Affe” och började själv göra musik på allvar.

Moderns självmord 1971 kom inte som en blixt från klar himmel. Hon hade länge lidit av depression, bland annat till följd av påfrestningarna i familjen. Ändå blev det en svår chock för inte minst sönerna Björn och Bengt. Mamma Ulla Margareta var född i Jönköping som dotter till charkuterihandlaren Per Petersson och hans hustru Greta Öberg. Båda kom från enkla förhållanden, med rötter kring Jönköping och i Sörmland. Greta var dock född i Malmö. Familjen bodde i Gröndal i södra Stockholm och fadern Hjalmar Öberg jobbade på Nobels nitroglycerinfabrik i Vinterviken. Gretas mor Elvira Tidstrand kom från Jönköpingstrakten, där både hennes far och morfar smidde vapendelar till gevärsfaktoriet. Elviras far Karl Gustaf startade eget och blev handlare i Jönköping, men dog bara 48 år gammal i lungsot ”efter långvarigt lidande”.

Hjalmar Öberg hade en brokig karriär. Han föddes i Norrköping av fattiga föräldrar och blev som pojke fältskärbiträde i Stockholm, för att avancera till barberare och perukmakare. Varför han började jobba åt Alfred Nobel är okänt. Men den 2 maj 1906 var han en av dem som fick sätta livet till i en fruktansvärd explosion på fabriksområdet. ”Byggnaderna och hvad där fanns förvandlades till atomer, och platsen, där de stodo, är som rensopad”, skrev Aftonbladet. ”Öfriga på området liggande byggnader blefvo alla mer eller mindre ramponerade."

Smällen hördes över hela Stockholm, fönster skallrade och hus skakade. Ända borta i Sundbyberg klirrade takkronor. Fyra personer omkom: ”Arbetaren Öberg befann sig i ett litet skjul strax ofvanför A-huset och slungades af det starka lufttrycket i marken och dog också ögonblickligen.”

Änkan Elvira blev inneboende i Gröndal med parets två söner, medan dottern Greta skickades till Jönköping som fosterdotter i en skomakarfamilj. Det är okänt ifall det fanns släktband, men Greta blev kvar i staden och så småningom alltså mor till Björn Afzelius mamma Ulla. I Malmö blev Björn Afzelius en del av det radikala musiklivet och träffade Mikael Wiehe. De bildade Hoola Bandoola Band, döpt efter myrornas stridsrop i en Kalle Anka-film på julafton. Det blev snart en av landets populäraste musikgrupper med hittar som ”Vem kan man lita på?”, ”Fred” och ”Keops pyramid”.

Men efter några år sprack bandet och Björn Afzelius flyttade till Göteborg, som därefter blev hans hemstad livet ut. Solokarriären gick upp och ned som en berg-och-dalbana. Han drogs med ständiga ekonomiska problem, men gjorde ändå många spelningar där intäkterna gick till bland annat motståndsrörelser i Latinamerika. Han reste till Kuba och till Italien, där han skaffade ett hus i Ligurien, en plats som blev hans fasta punkt i en svajig tillvaro.

Även om skivorna sålde bra hånades han obarmhärtigt av kritikerna. Den mycket känslige Björn tänkte lägga av, och gjorde 1979 skivan … innan tystnaden. Men med låtar som ”Sång till friheten” och ”Till min kära” blev den istället en vändpunkt. Han blev oerhört populär även i Danmark och framförallt Norge, och var under en period den artist som sålde mest skivor i Norden. Höjdpunkten blev sången ”Tusen bitar”, av den danska rocksångerskan Anne Linnet, som han översatte 1989. Tio år senare dog Björn Afzelius i strupcancer, älskad som få andra svenska artister.

Publicerad i Släkthistoria nr 4/2025