Hanna stannade när Per emigrerade

År 1815 föddes Ingar Andersdotter i Linderöds socken, Skåne. Hon gifte sig med Nils Andersson, född 1812 på Tågarp nr 2. Nils Andersson var en betrodd man, nämndeman och landstingsman med många kommunala uppdrag. Han var också auktionsförrättare. 1869 var året då han valdes till riksdagsman, men han hann aldrig tillträda sin befattning innan han dog hastigt i slutet av november samma år.

Sonen Anders tog över

Han efterlämnade änka och sju barn, varav flera var minderåriga. Äldsta sonen Anders, född 1848, hade tidigare läst i Lund men fick nu som 21-åring överta Tågarps gård vid faderns frånfälle. Försörjningen av modern och småsyskonen föll också på Anders lott. Han ärvde en del av faderns uppdrag som auktionsförrättare samt en del kommunala uppdrag. För att få arbetskraft anställde Anders pigor och drängar. Allt tycktes gå bra. De svåra missväxtåren var förbi. Jordbruket gav god avkastning på 1870-talet.

Nils Anderssons maka, änkan Mor Ingar, kallades allmänt för Morskan, kanhända för att hon var som en mor för alla. Hon var en tapper kvinna som uppfostrade sina barn samtidigt som hon de första åren efter makens död hjälpte till på gården.

Dottern Hanna gifte sig med Per

Nils och Ingars dotter Hanna var 25 år när fadern dog och hade samma år gift sig med Per Fröjd, som köpt en granngård.

Under de följande femton åren födde Hanna sju barn. I sin bibel skrev hon in de viktigaste händelserna i sitt liv:

”1869 juli d. 11 Firade P.A Fröjd och Hanna Nilsdotter i Tågarp Bröllop och den 22 december 1870 var vi förärade med en son …”

”1872 februari d. 5te föddes Elna.”

”1874 Maj den 23 Föddes Nils.”

”1876 December den 23 Föddes Anders”

”1879 augusti den 29 föddes Ingar.”

”1882 den 14/6 föddes Karl.”

”1884 den 6/4 föddes Anna.”

”1885 den 11/12 föddes Marri (Maria)”

Deras förstfödde son överlevde inte, men sedan kom det sju barn som växte upp i ett kärleksfullt hem. Per var en duktig arbetare och det lilla lantbruket bar sig bra. Hanna var noga med att barnen skulle lära sig läsa, precis som hennes far alltid förespråkat.

Gick i borgen för Anders

Hannas bror Anders hade talets gåva. När Hörby-Tollarps-järnväg planerades 1875, fick han igenom kravet att den skulle gå förbi hans hus. År 1886 stod järnvägen färdig och de flesta stationerna byggdes också då längs sträckan Tollarp-Hörby. Eftersom det redan fanns ett ”Tågarp” utanför Eslöv så fick stationen som byggdes nära Tågarps gård heta Liarum. Stationsbyggnaden stod färdig 1886.

Vid sidan av gårdens skötsel var Anders även auktionsförrättare och till det behövde han pengar. Per Fröjd och Hannas äldre syster Elnas man Mårten Johnsson skrev därför i god tro på borgensförbindelse till Anders. Inte kunde de tro att de skulle bli tvungna att gå från hus och hem för den sakens skull.

Drogs med i broderns konkurs

Plötsligt en dag kom besked att Anders Nilsson gått i konkurs. Det visade sig att Anders också tagit lån med Tågarpsgården som säkerhet. När han inte kunde betala togs gården i beslag av banken, men det räckte inte så banken gick sedan på borgensmännen. Hanna och Per Fröjd med flera som skrivit på växlar fick betalningsföreläggande.

I början på 1888 kom det brev att Hanna och Per Fröjds gård samt djur och lösöre gått till utmätning och att auktion skulle hållas den 26 april 1888.

Per och tre barn till Amerika

Per såg nu ingen annan utväg än att resa till Amerika och försöka tjäna ihop pengar till familjens uppehälle. Hanna var bekymrad, men för barnens skull sa hon ingenting. Per fick bestämma, han var stark och arbetsam, och hon förlitade sig på honom. Per tyckte det bästa var om Elna och de bägge äldsta pojkarna, Anders och Nils fick följa med till Amerika. Han var säker på att det fanns jobb till honom själv i vagnfabriken i Moline, Illinois, där han varit anställd som yngling. Han skulle skriva dit med detsamma och fråga.

Efter flera månaders väntan fick Per svar från vagnfabriken i Amerika att han var välkommen att arbeta där. Han kände lättnad samtidigt som han bekymrade sig för familjen.

Hanna var förkrossad och önskade så att hennes far varit i livet, för då hade det säkert varit annorlunda. Det hade aldrig fattats något på bordet när Hanna var liten, och födelsedagspresenter och julklappar hade de alltid fått. Nu hade de knappt pengar att köpa mat för, men de hade snälla grannar och släktingar som kom med mat emellanåt. Det var välkommet och hon skulle alltid minnas dem med tacksamhet.

Hanna fick flytta till Linderöd

Pers och Hannas gård såldes med alla inventarier. Hanna och de fyra yngsta barnen fick nu flytta till Linderöds by där Hannas mor ”Morskan” bodde med Hannas småsyskon.

Första brevet från USA

Det första brevet från Amerika som finns bevarat är daterat julen 1889, alltså ett och ett halvt år efter att Per och de äldsta barnen rest hemifrån. I det brevet skrev Anders till sin lillasyster Ingar:

Moline den 26/12 1889

Älskade syster. Jag får skrifva några rader till dig och låta dig veta att jag och alla hafva helsan och jag önskar eder det samma. Jag har inga nyheter att berätta för dig utan att Nils och jag vi voro bjudna till ett Amerikansk ställe julafton som hette Mr Hills och di hade en pojk som hette Goel. Han hade en åsna uprittad på ett stöcke tyg och så hade vi breaflappar, så skulle vi sätta dem på tyged och den som satte breflappen närmast rompan han fick en låda av konfekt och Nils han satte breflappen närmast rompan och han fick konfekterna. Och så fick vi julklappar, jag fick ett par vanta o vi fick små posa au konfekt och en apelsina whar. Nils han fick en uller halsduk och en påse a confekt o en appelsina o sensa fick han uller halsduk o en bok o en rusett av häradshövdingens lille pojk. Han har en spårvagn som går forutan ånga och hästkraft och en gång fick ja åka på den for ingenting och den går förbi der Nils han arbetar. Jag hade nära glömt o skrevet att vi har fritt frå skolan i två veckor, för de att dett er jul, och den siste dagen vi hållde skola när vi skolle gå hem så fick vi varsitt kort av lärarinnan. Och fasters Anders frå Linnekulla kan kom och såg om oss i jul. En kär helsning från din broder Anders till eder alla men först och sist är du helsad från din käre broder Anders.

Per skrev också till hustru Hanna i samma brev och skickade med ett nytaget kort.

Hanna, Per och barnen skrev till varandra allt som oftast, men Hanna kände stor press på sig när hon förstod att Per ville att hon och barnen skulle komma till Amerika inom den närmaste tiden. Mor Ingar började bli till åren och orkade inte så mycket som innan. Dottern Ingar skulle fylla tolv detta år och Carl nio. Anna skulle börja skolan till hösten och sedan var det bara Maria, fem år, som skulle vara hemma på förmiddagarna.

Långt brev inför Amerikaflytt

Sommaren 1891 beskrev Per i sitt långa brev hur Hanna och barnen skulle göra med deras resa till Amerika:

Moline den 12 juli 1891

Kära maka och barn jag har för en tid tillbaks väntat på brev från eder, men inte något har kommit, det sista jag fick var den 12 maj. Jag tror jag har fått ett från syster Ingar den 1 juni, hon skrifver hon förstår inte vad jag menade med underkläder. Det är kalsonger eller som vi kallar underböjser och underskjorter du minns väl hurudana underskjortor Wiktorin hade, di hade visst kostat 3 kr stöcket. Glöm inte ulna filtar, tag inte några vidare kläder med dig till flickorna, för här begagnar di stackeda (korta) kjolar. Elna vill att du skulle köpa ett dussin kaffe eller teskedar och½d. matskedar. Gossarna begagnar stackböjser (kortbyxor) opp till 10 års ålder. I förra veckan skickade jag penningar till eder. Jag kunde inte göra någon beräkning hur många ni behövde der för att jag inte fått reda på hur mycket auktionen gick till o.s.v. jag sände 864:50. Ibland di skickade Elna till silver och klädningstyg der av skulle syster Ingar ha till 2½biljett och Toarpatöserna vad di behövde. Fattas du säg eller be N Olsson att han skaffar dig vad du behöver, skriv genast till mej om du lånar några så skall jag genast sända penningar. Kan syster själv bidra något till biljetterna så är det bra. Behåll du penningarna till ni ska resa. Voro det inte så gott att låta N. Olsson taga vara på dem tills i skullen resa, så fick var och en taga vara på sina egna penningar, att inte en har dem alla. Om Ingar reser till Malmö, eller N. Olsson ville skriva för eder till Agenten och skicka handpenningar för att gå vid förutnämnd tid med Häckla med villkor att om någonting skulle ta vid sällskapet så att ingen resa blir av att ni fick edra handpenningar tillbaka.

Skriv till Agenten förut vilket tåg och klockslag ni kommer till Malmö, att han möter er där och tar mot eder och edra kofferta, om han det inte gör så bryn eder inte om edra saker, utan låt de gå och sök var hans affär är, så ställer han om att sakerna kommer med. Se till att han fäster på kofferterna var di ska gå. I Köpenhamn får du taga till dej vad du vill ha, för sen får du inte se kofferterna förrän du kommer till Amerika. Där får någon av er passa på när de avlastar dem och stanna kvar tills ni får fästad en mässingsbricka vid dem. Då får du en med samma nummer på, sen behöver ni inte bry er mer om dem, utan bara taga vara på plåtbrickan. Jag skall skriva dig en adress, som när du kommer till Moline du visar den till den personen som tar kofferterna in i stationshuset. Han ställer om att där går bud till vagnfabriken om tiden är mellan 7 f.m och 6 e.m, annars är jag att träffa vi husnumret.

Lämna aldrig någon av barnen ensamma någon tid under resan. Tag surt bröd och rökat fårkött med dig. Du behöver inte ha så mycket, det går inte mycket åt. Säg till Syster om hon ämnar resa till St Paul, att hon löser biljett dit, för det är mycket billigare att resa som emigrant än som passagerare. Hon kan nog begära att resa om Moline att stanna i två dagar. Jag är inte säker på om Maria får resa fritt över sjön, men på banan reser hon fritt när någon har henne på knät när det är frågan om biljetterna under 5 år. Tag min läsebok, den stora amerikanska boken med dig. En lag har blevet bestämd i N. amerikas förenta stater att ingen emmigrant får landstiga här som är funnen med felen, lagbrytare, dålig i förstånd, en som har haft fattig socknahjälp, den som ingen vilja har att något göra samt den med obotlig sjukdom.

När du tager avsked med kyrkoherde Trägårdh och hans fru, hälsa dem så gott från mej, för hvad gott de har gjort mina små, det har de gjort mig. Hälsa Mor att om Gud ger mig hälsan, så lovar jag att vårda hennes barn så långt min förmåga räcker. Glöm inte att be farväl med Nils Pehrs
i Tågarp f.d Byrhult, hälsa dem från mig. Hälsa alla släktingar du träffar, broder och brorsöner svågrar och svägerskor.

Slå på friskt mod Hanna så du inte gör barnen ledsna, för kan du bara hålla dem glada så gör det dig mera gott än något annat. För jag minns när vi var i Köpenhamn, Anders tog till ögonen litta om kvällen när vi skulle lägga oss, det gjorde mig rysligt ont, men sen har di varit duktiga, belåtna och glada. Detta blir väl de sista brevet till dig.

Din P.A Fröjd

I behöver inte några prästbetyg, för då kan ni köpa biljetter i Köpenhamn så får ni själva draga omsorg för edra kofferta dit.

Dödsfall stoppade utvandringen

Det blev aldrig någon Amerikaresa för Hanna och barnen. Dottern Ingar dog 1893 i ”feber” och Hannas mor dog 1895. Både Per och barnen skrev hem till Hanna och syskonen och berättade om sitt nya liv.

1903 utvandrade yngste sonen Karl och samma år reste Per till Sverige. Kanske ville han försöka övertala Hanna att följa med till Amerika? Hanna i sin tur tänkte att Per kanske ville stanna i Sverige och Linderöd.

Men Per kunde inte se hur han skulle kunna förtjäna något på jordbruket. Hanna var säkert besviken, men hon valde att stanna i Sverige, så då fick det bli så att de skildes åt igen.

Sista brevet från Per

Efter några veckor fick Hanna brev och kort från Per. På bilden sitter Per (i hatt och med mustasch) troligen i matsalen på sin arbetsplats. Detta var det sista Hanna och flickorna hörde från honom. Strax efter hemkomsten till USA var han ute och jagade sjöfågel med en vän och då ramlade han i vattnet och omkom.

Breven från Amerika är unika tidsdokument och släkthistoria i ett. Anna Fröjd var det näst yngsta barnet i familjen. Hon var ett av barnen som blev kvar i Sverige och hon blev min farmor.

De första 35 breven har jag samlat i min bok Glöm inte ulna filtar. Där kan man läsa mer om hur livet gestaltade sig här hemma och i Amerika.

Publicerad i Släkthistoria 9/2019