Första brevet hem till Sverige

Ja fick för meg att skriva några ord o låta Dig veta att pågen lefver än. Nu är det närmar 40 år sedan vi såg varandra och talas vid. Så nu vil ja sända Dig några kort och så Du kan föra Deg en förestälning om hur dan Ja ser ut och hvad ja gör.”

Så skrev min mormors far Nils Bengtsson den 1 januari 1921 från Hopkins, Minnesota hem till sina släktingar i skånska Stora Pålstorp. Det var det första livstecknet de fick av honom efter att han 40 år tidigare hade emigrerat.

Jag har funderat mycket över varför det dröjde hela fyra decennier innan han skrev. Hände det något tragiskt eller ville han vänta tills han hade lyckats i sitt nya liv? Totalt skrev Nils fem brev till sitt gamla svenska hem under sitt liv.

Han skickade också några fotografier, bland annat det här ovan. Min morbror Fred, mormor Anna och mor Marie är med.

Själv är jag född och uppväxt i Kanada. Intresset för mina svenska rötter föddes under tonåren och när jag senare flyttade till Sverige började jag att forska kring Nils Bengtsson utifrån ett gulnat flyttningsbevis från 1881 som jag hade.

Föddes i Stora Pålstorp

Nils Bengtssons far Bengt Eliasson föddes på en släktgård i Stora Pålstorp, Västra Torup. När en bror tog över gården fick han hitta någon annanstans att bo. Han gifte sig 1849 med Bothilda Torstensdotter. De bodde först på ett avlägset torp som Bothildas far hade brukat men flyttade senare till en gård närmare Västra Torup. De fick fyra barn som nådde vuxen ålder, däribland Nils, född 1862.

Tre år senare dog Bothilda och pappa Bengt blev ensam med fyra barn. De två döttrarna började tjänstgöra som pigor på närliggande gårdar och äldste sonen flyttade 1867 till Helsingborg och blev skomakargesäll.

Till Waverly i Minnesota

När Nils var åtta år gammal utvandrade fadern till USA och lämnade honom hos sin bror Anders på släktgården i Stora Pålstorp. När Nils var 19 år gjorde han samma resa som sin far. Enligt flyttbeviset var destinationen Waverly, Minnesota. Samma plats som fadern Bengt hade hamnat på.

Nils började arbeta nära storstaden Minneapolis och år 1885 fick han köpa mark från sin arbetsgivare, mr Baker, i Hopkins. Ett hus uppfördes och tre år senare gifte han sig med Johanna Maria Andersdotter som 1888 hade utvandrat från Södra Unnaryd. De fick fyra barn, men två dog små. Anna, som föddes 1893, blev min mormor.

FLER ÖDEN OCH ÄVENTYR I SLÄKTHISTORIAS NYHETSBREV

Nils och familjen hade en 20 tunnland stor gård där de drev fruktodling med jordgubbar, hallon, plommon, vinbär och krusbär.

Nästan 50 år fick Nils och Johanna tillsammans, men 1936 gick Johanna ur tiden. Bilden är antagligen tagen efter begravningen. Nils står tillsammans med systerbarn och barnbarn. Med på bilden finns också hans dotter, min mormor Anna, och min mor Marie.

Gården kvar i släktens ägo

När jag började leta efter mina rötter efter flytten till Sverige frågade jag mig snart om den gamla släktgården i Stora Pålstorp fanns kvar, gården där Nils bodde fram tills han utvandrade och där Nils far var född. Och bodde det kvar några ättlingar där?

Jag tog kontakt med Västra Torups församling och i augusti 1985 fick jag svar – gården fanns kvar i släkten och jag fick kontakt med två systrar som var födda där. Inom några dagar var jag bjuden dit. När jag kom till gården hade de tagit fram brev och fotografier. Efter en närmare titt såg jag min egen mor som treåring framför mormors hus!

På gården i Stora Pålstorp fanns också Nils kista med initialerna N.B.S. Och där fanns också breven Nils skrev hem. Det första, brevet som han skrev hem 40 år efter emigrationen, lästes högt när vi stod samlade i vardagsrummet.

När vi stod där kom alla mina känslor på en och samma gång – jubel, lättnad, kärlek och samhörighet. Cirkeln var sluten.

Publicerad i Släkthistoria 4/2018