Släktforska i Tyskland: En utmaning!

Svårigheterna att släktforska i Tyskland var den främsta orsaken till att G-gruppen bildades som en studiecirkel i mitten av 1990-talet. G:et står för Germania, det romerska namnet för tyskarnas område, berättar den nuvarande ordföranden Jan-Åke Hager.

Studiecirkeln är numera en släktforskarförening och ansluten till flera olika tyska släktforskarorganisationer. Omkring 200 personer är medlemmar i G-gruppen, de flesta svenskar men det finns medlemmar även i Tyskland och de nordiska länderna. Verksamheten inriktar sig inte bara på Tyskland utan på alla delar av Europa där det bor eller har bott tysktalande grupper. Jan-Åke Hager gick själv med i gruppen när han försökte utreda sin mors släktförhållanden.

– Hon var från Lübeck och med hjälp av tyska släktforskare som jag fått kontakt med via G-gruppen har jag lyckats spåra hennes släkt fem generationer tillbaka i tiden, berättar han.

Misstänksamhet mot arkivsökning

För att komma någon vart i sökandet efter sina tyska anor gäller det att kunna tyska och känna till landets historia och speciella förhållanden. Har man inte de kunskaperna, får man som Jan-Åke Hager gjort, söka hjälp.

– Inom G-gruppen har vi diskussionslistor där man kan få hjälp av släktforskarkollegor. Via föreningen kan man också komma i kontakt med flera olika tyska släktforskarföreningar. Det är nästan nödvändigt, för det finns en stor misstänksamhet mot folk som vill söka i arkiv. Om man vill få tillgång till dem måste man kunna bevisa att man har släkt där. Oftast behöver man också hjälp med att ta reda på var man ska börja söka, menar han.

Varje församling har sitt arkiv

Att släktforska i Sverige är betydligt enklare tack vare de centraliserade befolkningsarkiv som svenska staten med hjälp av kyrkan började bygga upp redan på 1600-talet. De tyska arkiven har förts självständigt av de olika församlingarna. På samma orter kan det därför finnas såväl katolska som protestantiska och judiska arkiv. Varje församling förde sina egna medlemsregister över födda, döda och vigda.

En annan försvårande omständighet är Tysklands oroliga historia. Fram till 1871 var de tysktalande områdena splittrade på en stor mängd riken och furstendömen. Genom århundradena har dessa förhärjats av olika krig och plundrande arméer. Därför har också många kyrkoarkiv förstörts i bränder, stulits eller förstörts på andra sätt.

I G-gruppens Vägvisare för Tysklandsforskare (www.g-gruppen.net) står det att det inte är säkert att man får svar om man skriver brev på engelska till en tysk församling. Skriver man däremot på tyska, om än bristfällig, får man oftare ett tjänstvilligt bemötande. Detta har dock ändrats i viss mån, enligt ordföranden Jan-Åke Hager.

– Numera är det fler tyskar som kan engelska och är beredda att hjälpa även dem som inte talar tyska, säger han.

Svårläst skrivstil

Ett annat problem är att många originaldokument från tidigare sekler är skrivna med Kurrentschrift eller Sütterlinschrift. Den förstnämnda skrivstilen liknar den som även svenska präster använde sig av från 1600-talet och framåt. Sütterlinschrift är dock en stil som utvecklades i början av 1900-talet av den tyske grafiske konstnären Alfred Sütterlin. Han gjorde det på uppdrag av det preussiska kultur- och skolministeriet för att underlätta skrivandet med de modernare stålpennorna.

Precis som i de svenska kyrkböckerna förekommer ofta latinska termer i de tyska dokumenten så en ordlista och en förteckning över vad olika helgdagar hette på latin kan vara bra att ha.

Här börjar man!

Den första frågan för många som vill släktforska i Tyskland är dock var man bör börja. Känner man till namn, datum och födelseort är det förstås lättare att söka rätt på den aktuella församlingen och dess kyrkböcker. Om man bara har ett namn att börja med kan man gå in på geogen.stoepel.net och söka på namnets geografiska utbredning. Sedan kan man söka vidare i församlingar inom de områden där namnet är vanligt.

Det är dock långt ifrån säkert att man hittar rätt med hjälp av den tjänsten. Miljontals tyskar flydde åt olika håll under och efter andra världskriget. Många flydde också från DDR under kalla kriget och efter enandet har omflyttningarna fortsatt. Så om ett namn är vanligt i en region idag behöver det inte betyda att det är därifrån släktens äldre anor kommer.

Inför namnsökandet rekommenderar G-gruppens hemsida också två tyska namnlexikon – Duden-Familiennamen och Deutsches Namenlexikon – som förklarar tyskarnas namnseder och också beskriver många efternamns geografiska härkomst.

Gamla ortnamn

Sedan gäller det att få koll på Tysklands geografi och på vilka områden som tidigare i historien har varit tyska eller hyst stora tysktalande grupper. Via sökmotorn JewishGen, som är knuten till Museum of Jewish Heritage, kan man söka efter gamla ortnamn. En sökning på Breslau ger exempelvis träff på ett antal olika orter som idag ligger i Polen eller Lettland. Mest känd av dem är den stad som nu heter Wroclaw och ligger i Polen. Tjänsten är kopplad till Google Maps och genom att klicka på ett ortnamn får man fram en karta som man kan zooma in och ut på.

Det finns åtskilliga tyska orter som sedan andra världskrigets slut heter något annat. En följd av segrarmakternas uppgörelse var att Tysklands östgräns flyttades väster om floderna Oder och Neisse. Ett annat sätt att hitta gamla tyska orter som bytt namn är att använda boken Strassenkarte, utgiven av Höfer Verlag. Där finns ortregister med de tidigare tyska stadsnamnen och vad de numera heter på exempelvis polska, tjeckiska eller ryska. Även orter som utplånades under andra världskriget finns med i Strassenkarte, men deras namn står inom parentes.

G-gruppen länkar också till genealogen och kartografen Fritz Schultz hemsida där han säljer kartor över områdena Hinterpommern, Westpreussen och Ostpreussen (som
idag tillhör Polen, Ryssland eller någon av de baltiska staterna). Kartorna levereras tryckta eller på CD-rom. För varje ort anges vilka olika samfunds kyrkböcker som finns på respektive ort.

Släktforskning i östra Tyskland

Om man vill forska i områden i öster som tidigare tillhörde Tyskland kan man vända sig till någon av föreningarna Arbeitsgemeinschaft für Mitteldeutscher Familienforschung (AMF) eller Arbeitsgemeinschaft Ostdeutscher Familienforscher (AGoFF).

Mycket genealogiskt material finns också samlat hos Deutsche Zentralstelle für Genealogie (DZfG) i Leipzig. De har bland annat kopior av kyrkböcker, ortsfamiljsböcker och mycket annat från tidigare tyska områden i Pommern, Posen, Ost- och Westpreussen, Schlesien, Baltikum, Sudetenland, Bessarabien, Siebenbürgen och Bukovina. Materialet är i allmänhet inte digitaliserat så man får skriva till DZfG och be om hjälp.

Kyrkböcker hos församlingarna

Till skillnad från i Sverige har inte innehållet i de tyska kyrkböckerna samlats in centralt. Om de är bevarade finns de ute hos de enskilda församlingarna. En hel del material hann dock filmas av mormonerna som dokumenterade kyrkböcker i östra Tyskland strax efter andra världskrigets slut.

Fotograferade kyrkböcker från evangeliskt lutherska församlingar finns nu samlade hos Evangelisches Zentralarchiv i Berlin och de från katolska församlingar hittar man hos Bischöfliches Zent­ralarchiv in Regensburg. Till båda dessa arkiv bör man skriva på tyska.

År 1794 infördes en lag i Preussen om kyrko­boksduplikat som föreskrev att avskrifter av kyrkböckerna skulle sändas in till myndigheternas arkiv. Någon motsvarande lag finns inte i Förbundsrepubliken Tyskland, men mormonerna och andra frivilliga krafter har fortsatt att göra avskrifter av kyrkböcker i de församlingar där man kunnat komma överens om detta.

Tyska släktforskarföreningar

Om man inte är flytande på tyska och väldigt van att ta sig fram i arkiv så är det troligt att man behöver söka hjälp av professionella tyska släktforskare eller av någon av landets många släktforskarföreningar. Dessa är organiserade efter vilket område de forskar inom, inte efter var medlemmarna är bosatta. Exempelvis är AGoFF, som alltså forskar i de östligaste områdena av de som varit tyska, baserad i Herne i Westfalen och har medlemmar över hela landet. Även G-gruppen är ansluten till AGoFF.

DAGV är i praktiken Tysklands motsvarighet till Sveriges släktforskarförbund. Föreningen, som har sitt säte i Stuttgart, grundades 1949 då många behövde hjälp att hitta släktingar som försvunnit under krigsåren. DAGV:s huvuduppgift idag är att lotsa släktforskare till den rätta lokala släktforskarföreningen. Totalt är 92 föreningar anslutna till DAGV, de flesta i Tyskland, men några också i andra länder där det finns många tyskättade, exempelvis USA och Brasilien (samt Sverige).

DAGV får också många förfrågningar från tyskättlingar utomlands, men kan i allmänhet bara hänvisa dem vidare till lokala föreningar. På en särskild informationssida understryker man också hur viktigt det är att först söka reda på alla uppgifter om ens släkting som kan hittas där man bor, till exempel via passagerarlistor, invandringsmyndigheter och liknande.

Lokala diskussionsgrupper

När man hittat fram till den rätta lokala tyska släktforskarföreningen, rekommenderar G-gruppen, att man där anmäler sig till föreningens diskussionslista. Via den kan man få hjälp av rutinerade tyska släktforskare. Vissa sådana listor är slutna, vilket innebär att man måste vara medlem i föreningen, och att medlemmarnas uppgifter bara diskuteras internt, vilket är en fördel eftersom de lokala föreningarna är experter på sina geografiska områden.

Det finns också öppna listor, som FAMINT där omkring 900 släktforskare diskuterar på tyska. Där är det gratis att delta, men genom att den är öppen riskerar man att ens e-postadress sprids så att man kan utsättas för reklam och oönskad e-post.

Professionella släktforskare

Om man behöver hjälp av professionella tyska släktforskare rekommenderar G-gruppen att gå in på sidan berufsgenealogie.net*.* Dit kan man skriva på engelska (eller tyska eller franska) och söka hjälp av tjugotalet anslutna proffsforskare. Dessa är väldigt noga med att lämna korrekta källhänvisningar. Om man däremot söker i öppna databaser måste man alltid kolla källorna själv eftersom de flesta digitala arkiv bygger på avskrifter av originalkällorna.

Inget företag som erbjuder släktforskartjänster har dock lyckats etablera sig på den tyska marknaden på motsvarande sätt som Arkiv Digital eller Genline på den svenska. Det beror bland annat på att materialet är så omfångsrikt och så utspritt på olika församlingar över hela landet.

En annan viktig orsak är att de tyska lagarna för att publicera persondata har varit väldigt strikta sedan Nazitysklands tid då släktinformation användes i stor skala för förföljelserna av judar och andra för regimen misshagliga grupper.

Databaser hos Compgen

Sedan 1989 samarbetar dock ett antal släktforskarföreningar i Verein für Computergenealogie (Compgen) och de har tillsammans byggt upp ett antal stora databaser med information som skickats in av enskilda släktforskare. Gedbas är störst och innehåller över 6 miljoner familjer och 17 miljoner personer. FOKO har 1,5 miljoner informationsposter som man kan få tillgång till om man delar med sig av sina egna forskningsresultat. All kommunikation sker via e-post på tyska.

Ortsfamilienbücher är ett slags invånarförteckningar efter Tysklands förbundsstater, men här finns också orter i tidigare tyska områden. Omkring nio miljoner människor ingår i databasen där man kan klicka på ett ortnamn och få fakta om platsen och möjlighet att söka på exempelvis familjenamn. Då får man fram listor över alla med det namnet som bott på orten och även dessa personers datum för födslar, dödsfall, konfirmationer, vigslar med mera. Slutligen kan man också via compgen.de gå in i Familenanzeigen – ett register över familjenotiser som publicerats i olika tyska tidningar.

Även enskilda släktforskarföreningar har öppna databaser med sökbara register. Många av dem är listade hos agoff.de*.*

Familysearch har mycket

Den allra mest omfattande databasen, Familysearch är skapad av Jesu kristi kyrka av sista dagars heliga, det vill säga mormonerna. De har byggt upp en databas med hjälp av mikrofilmer av bland annat tyska kyrkböcker och Personenstandsbücher – den folkbokföring som myndigheterna började föra 1875. I mormonernas databas finns också andra arkiverade akter, exempelvis domstolshandlingar och fastighetsregister.

I databasens personregister kan man söka uppgifter om människor från hela världen. De är införda manuellt av amerikanska volontärer som läst de mikrofilmade arkivhandlingarna så det finns en viss risk för missförstånd eller felaktiga avskrifter. Man kan också besöka ett av mormonernas släktforskningscenter och söka rätt på de aktuella mikrofilmerna för att själv kontrollera osäkra uppgifter.

Liksom i all släktforskning måste man utgå från ett namn och en ort – antingen för födseln eller dödsfallet – och sedan söka sig vidare. När man har namnet och orten kan man skriva till ett lokalt arkiv och be om hjälp. Störst chans att få hjälp har man om man skriver på tyska. Därför erbjuder G-gruppen sina medlemmar så kallade brevställare på sin hemsida. Det är en mall där man kan fylla i sina uppgifter och sedan genereras ett brevförslag på tyska.

Publicerad i Släkthistoria 11/2019