Så transkriberar du äldre texter
Att tyda gamla handskrivna dokument är en av de största utmaningarna för många släktforskare. Stavning, handstil och åldrat bläck kan göra skriften svår att läsa. Här får du tips på hur du transkriberar och bevarar historiska texter!
Det är inte alltid lätt att se vad prästen skrev. Nyttig bok.
Släktforskning medför att man läser mycket i gamla dokument – antingen digitaliserade eller original. Framförallt är det förstås kyrkböcker, men det kan även vara till exempel brev, mantalslängder, domböcker, sockenprotokoll, eller bouppteckningar. Ibland är texten lätt att läsa, men andra gånger kan den vara svårtolkad. Ju längre bak i tiden man kommer, desto svårare är texten oftast att tyda. Bokstäverna såg inte ut på samma sätt, man stavade annorlunda och använde olika streck och krumelurer som vi inte har idag. När en text är svårläst och det tar lång tid att komma igenom den är det lämpligt att renskriva den. Inom släktforskning betyder transkribering att man överför text från äldre eller svårtydda källor till en mer lättläst form. På så sätt bevarar man en lättläst version av texten, vilket hjälper både dig själv och andra som vill läsa den i framtiden. En transkriberad version kan också göra det möjligt att söka i texten.
Det är bra att dela med sig av sina transkriberingar i databaser, böcker eller forskningsforum. Det finns flera större projekt där historiska dokument görs digitalt tillgängliga – till exempel via Arkiv Digital, Riksarkivet, Skånes släktforskarförbund och DIS – där släktforskare medverkar med transkribering. Det är inte alla gamla texter som är svårlästa, det beror framförallt på hur handstilen ser ut. Prästers och andra skrivares skrivstil varierade mycket. Vissa skrev prydligt och präntade en bokstav i taget. Andra hade en mer svårtydd handstil där bokstäverna var otydliga och bands ihop. Något annat som påverkar läsbarheten är bläcket och papperets skick. Med tiden kan bläcket ha bleknat eller smetats ut, och papperet kan vara sprött eller skadat. Stavningen var inte standardiserad förrän på 1800-talet, så ord kan vara skrivna på olika sätt. Dessutom kan äldre uttryck och juridiska termer i domböcker vara svåra att förstå. Många dokument innehåller även förkortningar som kan vara svåra att tolka om man inte är van vid dem. Det pågår många försök där AI ska hjälpa till med översättningen, till exempel med webbapplikationen Transkribus. Men här fokuserar vi på vad vi kan göra själva.
De flesta släktforskare brukar vara överens om att en transkribering bör vara ordagrann och inkludera stavfel och gammaldags stavning – alltså att varje tecken skrivs som i originalet. Men om man skriver av texten precis som det står underlättar det om man dessutom gör en moderniserad version, för att det ska bli lättare att förstå. Här får du tips som hjälper dig igång!
Lär dig tyda handstilen
För att transkribera en gammal text bör man ha vissa grundkunskaper. Det finns ingen genväg, man måste lära sig att läsa handstilarna. Ofta är det kyrkböcker det gäller, men det kan också vara till exempel domböcker, mantalslängder, bouppteckningar, generalmönsterrullor eller gamla brev. Utseendet på bokstäver och andra skrivtecken har varierat genom tiderna. Stilarna ändras inte tvärt, utan det är en flytande förändring över århundradena. Gotisk handstil var vanlig i dokument under hela 1700-talet, och kan vara knepig att tyda för ovana. Den mer lättlästa latinska stilen blev inte allmän i Sverige förrän på 1800-talet. När skolundervisning blev obligatorisk 1882 infördes den moderna skrivstilen som byggde på den latinska.
Det finns både böcker och sajter på nätet där man kan öva och få hjälp med facit. Den som går en kurs eller är med i en släktforskarförening kan få mycket hjälp. Det finns också expertgrupper på Facebook som kan hjälpa till att tolka gamla texter. Ju mer du övar, desto lättare går det!
Få koll på förkortningar
En del handskrivna dokument är svårlästa på grund av alla förkortningar. Allra värst var det på 1600-talet. På 1800-talet upphörde den typen av förkortningar där bokstäver bara togs bort till synes omotiverat
i löpande texter.
I kyrkböckerna fanns de dock kvar länge, som till exempel "h" (hustru), "p" (piga), "g dr" (gifte drängen), "inh" (inhyses), "ibm" (samma ställe) och "test" (fadder). Man utelämnade ofta bokstäver i slutet, men även mitt i ord. Man använde förkortningsmarkörer för att markera att bokstäver har uteslutits – vanligen ett rakt streck. Man kunde även markera förkortningar med "z", båge, släng, kolon eller nasalstreck. Ett streck på en bokstav, till exempel över stapeln på "p", användes också. Prästerna använde länge förkortningar baserade på den latinska ordningen av månaderna. De latinska namnen på september till december inleds då med ett ordningstal som kan skrivas med siffror. Det romerska året började 1 mars, vilket medförde att december var den tionde delen av året och kunde förkortas "X bris".
Förstå äldre språk
Det räcker inte att kunna bokstäverna, man behöver också känna till hur man skrev förr. När man forskar mycket i en församling blir man förtrogen med hur man skrev där. Man lär sig också att känna igen namnen på de olika byarna. När man har läst många dopböcker, domböcker eller bouppteckningar, så vet man vad de innehåller och i vilken ordning informationen kommer.
Språket förändras och äldre texter innehåller ofta ord och uttryck som inte används idag. Ett exempel är "kvinnsperson" som förr var en nedsättande titel för en lösaktig kvinna. Särskrivningar var också vanliga. Man skrev till exempel "der till", "hafre gryn" och "Pers dotter" istället för "därtill", "havregryn" och "Persdotter".
Det skiljdes inte alltid på stor och liten bokstav, därför kan man missa ett egennamn i texten. Stavningsregler kom inte förrän på 1800-talet och ord som "oägta", "hwilka", "gaf", "skjedt", "wigda", "julij", "dödt" och "qwinna" levde kvar till 1906 när förenklad stavning infördes. Det finns många böcker med ordlistor för släktforskare, med namn på helgdagar,sjukdomar, yrken, mynt, mått och annat.
Skriv av tecken för tecken
När man transkriberar läser man den gamla texten och skriver sin tolkning av den. Ju mer erfaren den som transkriberar är, desto större är chansen att texten tolkas rätt. Gammal handstil kan se kryptisk ut med krumelurer, slängar och öglor. Vem som höll i pennan är viktigare än vilken tidsperiod det var.
"W" och "u" uttalades likadant långt tillbaka i tiden, därför var det inte så noga om man skrev "w" eller "u". Bokstäver som kan vara lika är "B" och "G", "H" och "G", "R" och "N" samt "R" och "T". När det gäller gemener tar man lätt fel på "a" och "o" samt "e" och "r". Det finns tabeller på hur bokstäverna skrevs vid olika tider, men de ser olika ut beroende på var i ordet de befinner sig. Börja med att ögna igenom texten för att se vad den handlar om. Läs sedan en bokstav och ett ord i taget. Var noga med radbrytningar, gemener, versaler, punkter, kommatecken och så vidare. Hoppa över de bokstäver eller ord som du inte kan tyda direkt, och gå tillbaka till dem senare.
Är det en förkortning som du vet vad den betyder kan du sätta de bokstäver som saknas inom en hakparentes [som ser ut så här].
Modernisera språket
Om texten innehåller många svåra ord, felstavningar, förkortningar och konstiga ordföljder kan det vara en god idé att även lägga till en moderniserad version. Då blir det enklare att läsa och förstå innebörden. Står det "then", "thet" och "thetta" istället för "den", "det" och "detta" är det bra exempel på sådant som kan ändras.
Ersätt till modern svenska med rätt stavning på alla ord. En hel del "c", "h", "w" och "z" kan säkert strykas. Byt också plats på orden för att få rätt ordföljd, så det blir så som vi säger idag. Förr hade man inte sällan en tysk meningsbyggnad där meningen ofta slutade med verbet – till exempel ”mannen gammal var”. Föremål kunde benämnas "han" eller "hon" istället för "den" eller "det".
Vid en modernisering kan man också med fördel lägga till ord som fattas i originaltexten för att förtydliga, då gärna inom hakparentes. Svåra ord som behöver förklaras kan också läggas inom hakparentes. Att dela upp en löpande text i flera stycken för att göra den mer lättläst är också en bra idé.
Viktiga länkar
arkivdigital.se
forum.rotter.se
hallandsslaktforskare.se
riksarkivet.se
rotter.se/senaste-nytt
rotterbokhandeln.se
Nyttiga böcker
- Bokstäver & gamla handskrifter av Lars Bägerfeldt
- Läsebok för släktforskare av Henrik Anderö och Elisabeth Thorsell
- Läsning av gamla handstilar av Alf Åberg
- Ordbok för släktforskare av Kent Andersson och Henrik Anderö
- Tolka rätt! av Torbjörn Wahlström och Thorulf Imselius
- Vad står det? Handbok i handskriftsläsning av Ulf Berggren och Elisabeth Thorsell
- Släktforskning
- Släktforskning för noviser
- Släktforskning på silverfat
Publicerad i Släkthistoria nr 5/2025
