Så söker du i polisrapporter
Polisunderrättelser var namnet på häften där alla människor som på något sätt hade haft med polisen att göra riskerade att hamna. För släktforskare kan dessa uppgifter ge genvägar till ny information.
Så såg poliserna ut för 100 år sedan. Konstapel E Strömberg i Gävle, 1912.
Kring förra sekelskiftet krävdes det inte mycket för att man skulle häktas eller efterlysas. För den som var fattig var det ännu lättare hänt att hamna i klammeri med rättvisan – och det var ofta svårt att bevisa sin oskuld.
Det var i lag förbjudet att inte ha sin försörjning tryggad. Det kunde räcka med att sakna arbete för att hamna i brottsregistret. Stöld var ett mycket allvarligt brott och det angavs alltid om det var första, andra eller tredje gången som man dömdes för det.
Det gick inte heller an att resa runt utan tillstånd – lösdriveri var ett brott långt in på 1900-talet. Först fick man en varning, men greps man igen kunde man dömas till tvångsarbete.
Lösdrivare och efterlysta personer
När man anar att en släkting kan ha anklagats för brott, eller suttit i fängelse, är polisunderrättelserna en bra källa att kontrollera. Dessa samlades i häften som polismakten gav ut mellan 1878 och 1967.
Häftena innehöll till exempel förteckningar över lösdrivare och efterlysta personer. Även de som blivit av med körkortet eller precis släppts från fängelset fanns med. Liksom listor över stulna föremål.
Det var polismästarnas uppgift att rapportera till Rikspolisstyrelsen om vilka kriminella som fanns inom deras distrikt. Dessa rapporter samlades i ett häfte. Till en början utkom polisunderrättelserna på tisdagar och fredagar, och uppgifterna var då omkring en vecka gamla.
Rättegångsprotokoll och fängelsearkiv
En bit in på 1900-talet utkom de varje dag. Häftet sändes ut till alla polisstationer, häkten, fängelser och domstolar i hela landet och var den tidens brotts- och spaningsregister.
Polisunderrättelserna innehåller korta notiser om misstänkta brottslingar. Deras utseende beskrevs noggrant, och ibland fanns även fotografier med i häftena. Det finns tryckta register där man kan se vilka utgåvor av polisunderrättelserna som en person figurerar i.
Dessa uppgifter kan ge ingångar till att forska vidare i andra handlingar som till exempel rättegångsprotokoll, lösdrivarprotokoll och fängelsearkiv.
Polisunderrättelserna digitalt
Det var Detektiva avdelningen vid Stockholmspolisen som redigerade polisrapporterna till ett fyrsidigt häfte.
I oktober 1939 tog Statens kriminaltekniska anstalt över utgivningen. Arkiv Digital har skannat polisunderrättelserna med register från 1878 fram till 1948. I original förvaras de på landsarkiven.
Polisunderrättelsehäfte.
1. Lär känna häftena
Hundratusentals personer finns omnämnda i polisunderrättelserna. De behöver nödvändigtvis inte vara brottslingar själva utan kan finnas med som brottsoffer. Det är därför en fantastisk källa för att hitta mer information om personer och händelser.
Här kan man göra många oväntade fynd. Chansen finns att personer som man tappat bort i kyrkböckerna dyker upp i dessa häften. De kan också innehålla signalement eller till och med foton av den person man forskar om.
Dessa häften med polisunderrättelser innehöll olika typer av information och delades därför in i fem huvudavdelningar. Rubrikerna ändras något med tiden, men såg i stort sett ut så här från 1878 fram till 1940:
A. Efterlysta personer.
B. Häktade personer och avlysningar.
C. Diverse underrättelser.
D. Uppgift angående frigivning
av fångar.
E. Stulen och bortkommen egendom.
2. Hitta digitala arkiv
Eftersom polisunderrättelserna gavs ut flera gånger varje vecka mellan 1878 och 1967 finns det väldigt många sådana häften. Det är 70 års sekretess efter utgivningsdatum vid digitalisering, precis som när det gäller andra personhandlingar.
Släktforskaren Mats Ekedahl i Visby fann en gammal polisunderrättelse på antikvariat och beslöt sig för att samla in alla som fanns. Nu är de skannade och hans förlag säljer dessa med sökregister på dvd-skivor – hittills fram till 1944.
Arkiv Digital har också skannat in polisunderrättelser 1878–1948 och lagt dem tillsammans med sökregister, tillgängliga för alla som har abonnemang.
Det finns också en Facebookgrupp som heter ”Polisunderrättelser 1878–1945” där man kan ställa frågor till dem som har skivorna och berätta om egna fynd som man gjort.
Arvid Hedin rymde från militärtjänsten och blev konstnär i USA. Självporträtt från 1948.
3. Sök i registren
Efter varje år band man ihop häftena till en bok och la till ett personregister så att det gick att söka efter personer och händelser i efterhand. Det är flera hundra sidor med personnamn i varje bok. Böckerna blev mer omfångsrika för varje år – den sista boken är på över 1 000 sidor.
Om man vill hitta en person gäller det att välja rätt tidsperiod. Jag chansade och sökte på några av de lite ovanligare namnen i min släkt under olika tidsintervall på 1900-talet. Och jag fick napp på mormors bror Arvid Hedin!
När man hittar en person i personregistret kan man se vilka år han eller hon finns med i polisunderrättelserna och bokstäverna intill namnet anger vilken typ av brott det gäller.
Angående min släkting Arvid fick jag från registret med mig året 1920, beteckningen A 122,1 som jag fick slå upp i boken med polisunderrättelser.
4. Finn rätt sida
Det finns en bok med polisunderrättelser för varje år, från 1878 till 1967. Hos Arkiv Digital ligger alla böckerna med de inbundna polisunderrättelserna årsvis under varandra.
Det går förstås att välja en årgång av polisunderrättelserna och bläddra planlöst. Men eftersom ett år består av hundratals häften och uppgifterna kommer från hela Sverige är det svårt att hitta något specifikt om man inte först har använt personregistret.
Från registersökningen i steg 3 fick jag med mig exemplet Arvid Hedin, år-talet 1920 och beteckningen A 122,1.
Det ska tolkas så här: Årtalet för Polisunderrättelsen är 1920, avdelningen är A (Efterlysta personer) i underrättelse 122 det året och ordningsnummer 1. Alltså i 1920 års Polisunderrättelse, nummer 122, avdelning A och nummer 1.
Karl Svensson, polis i Vänersborg poserar i grann uniform för fotografen 1903.
5. Läs om brotten
Förutom efterlysta personer, lös-driveri och stulna föremål kan polisunderättelserna innehålla allt från snatterier och trafikanmärkningar till mordbränder och dråp. Efterlysta kan till exempel också ha smitit från någon skola, anstalt eller arbetsplats.
Några exempel på brott som förekommer i polisunderrättelserna är stöld, misshandel, förfalskning, förskingring, bedrägeri, hembränning, fylleri, lösdriveri, inbrott, barnadråp och hemfridsbrott. När det gällde stöld angavs det om det var första, andra, tredje eller fjärde ”resan stöld”, det vill säga vilken gång i ordningen de dömdes för samma brott.
I polisunderrättelserna meddelades också om personer hade fått avflyttningsförbud eller vilka som fått körkortet återkallat. Utländska medborgare utan uppehållstillstånd eftersöktes för att kunna utvisas. Det hände också att utländska polismyndigheter via underrättelserna efterlyste brottslingar som misstänktes vara i Sverige.
Alla fångar som frigavs finns med, liksom den ort dit de anvisades. På så sätt kunde de lokala poliserna hålla ett extra öga på dem så att de inte återföll till brott.
Publicerad i Släkthistoria 12/2020
