Så hittar du samerna!

Att forska på samer skiljer sig på flera sätt mot att forska på den bofasta bondebefolkningen. Den stora skillnaden är fjällsamernas rörlighet, där de följde sina renar mellan sommarbeten i fjällen och vinterbeten ned mot kusterna – både på svenska, norska och ryska sidorna. Därför kan det vara svårt att följa dem i kyrkböckerna.

– Prästerna var ofta slarviga när det gäller samer, de skrev inte alltid vart familjer flyttade. Man kan söka dem på internet och efterlysa på sociala medier. Men hittar man dem inte så finns inget annat sätt än att börja läsa kyrkböcker i socknar runtomkring, säger Agneta Silversparf i Boden, en nestor inom samisk släktforskning.

En annan svårighet är att skogssamer i myndigheternas ögon betraktades som svenskar, och att deras samiska namn och släktnamn inte alltid angavs. Samer skulle vara svenskar och de skulle vara kristna.

Som tur är finns en hel del hjälp att få i arkiv, databaser och genom andra resurser på internet. Det finns samiska museer och kulturcentra, länsmuseer och landsarkiv som både har källmaterial och litteratur som kan ge kött på benen. Det finns också studiecirklar och kurser i samisk släktforskning.

Samer i kyrkböcker från 1700-talet

De första samerna i kyrkböcker möter vi några år in på 1700-talet. I jordeböcker dyker de upp ett tiotal år tidigare. Hur de olika församlingarna hanterar dem skiljer sig mycket.

– I Arvidsjaur förtecknas invånarna i alla byar i två kolumner – en för svenskar och en för lappar. I Nederluleå och Pite landsförsamling kommer ”lappfolk” i slutet av varje by. Blir någon same bofast stryker prästen ordet ”lapp”, säger Agneta Silversparf.

FÅ FLER FORSKARTIPS I SLÄKTHISTORIAS NYHETSBREV!

I Norge finns samer i kyrkböcker från 1690-talet. Många fjällsamebyar sträckte sig över till norska sidan och Atlantkusten. Att spåra samer som flyttat långt kan vara svårt.

– Många samer rörde sig i de nordligaste gränsbygderna mellan Sverige, Norge och Finland, där de hade förfäder. Till exempel i Enontekis, sedan söderut till Karesuando och vidare. En del kom med tvångsförflyttningarna i början av 1900-talet, säger Kjell-Åke Lundström i Stensele som kartlagt över 100 000 samer och nybyggare i de svenska lappmarkerna.

Tvångsförflyttningar vid unionsupplösningen

Tvångsförflyttningarna skedde på grund av den gränskonflikt som uppstod när unionen med Norge upplöstes 1905. Norge stängde gränsen för fiskare från Finland som fiskade i Ishavet. Ryska Finland svarade med att stänga gränsen för flyttsamer från Norge, som i stället sökte sig till Sverige. För att undvika en svältkatastrof krävde svenska myndigheter att de skulle flytta till andra delar av de svenska lappmarkerna, annars skulle deras renar slaktas ut.

En annan källa för släktforskare är mantalslängder, som fördes för lappskatteland, det område som en samisk familj skattade för. Där räknas de upp socken för socken, med lappskattelandets och innehavarens namn, yta och hur mycket skatt man skulle betala. Ett mantal är i detta sammanhang inte detsamma som för bönderna, utan ett mått på hur stor andel av den fastslagna skatten som samen i praktiken kunde betala.

Lappskattelanden var marker som familjer förfogade över av urminnes hävd. Men under 1600-talet började kronan betraktas som skattejord och upplåtelser på kronans mark, medan häradsrätterna försvarade samernas rätt. De fråntogs kring 1800 rätten att befatta sig med mål gällande lappskatteland. Dessa avvecklades med renbeteslagen 1886; lappmarkernas byar skulle brukas kollektivt, beslöt staten.

I takt med att framförallt skogssamerna försvenskades avvecklade staten deras skatteland, som de stora Sjokksjokk och Jokkmokks skogslappbyar. Sedan staten 1928 bestämde att same var den som hade renar har skogssamerna marginaliserats, för att inte tala om fiskesamerna. Beslutet skapade motsättningar mellan samegrupper, som finns kvar än idag.

Material kring lappskattelanden finns på Norrbottens museum och Landsarkivet i Härnösand. Mycket har dock gått förlorat när Kammarkollegiets arkiv i Stockholm brann 1802 och när nästan hela Västerbottens länsstyrelses arkiv förstördes i Umeås stadsbrand 1888. Avskrifter av detta finns dock på Norrbottens museum.

Domböcker med samer och birkarlar

En annan mycket viktig källa är domböckerna, där samer och birkarlar nämns från 1400-talet. Birkarlarna finns även i skatte- och saköreslängder från 1500-talet. Men framför allt hittar man tvister om marker och fiskevatten, både mellan samer och mellan samer och nybyggare. Man hittar också viktiga bouppteckningsprotokoll.

Alla domböcker för lappmarkerna finns samlade på Landsarkivet i Härnösand.

Liksom mantalslängder finns en hel del tillgängligt på internet via främst ArkivDigital. Men materialet sträcker sig än så länge bara fram till 1860-talet.

Publicerad i Släkthistoria 5/2018

Fakta: Så hittar du samisk släkt

• Kyrkböckerna. Samer får ofta sökas i flera socknar, i olika län och ibland i Norge eller Finland.
• Skatte-, saköres- och mantalslängder samt jordeböcker. I mantalslängderna tecknades lappskattelanden för sig, vid sidan av byarna.
• Domböcker. Ofta de viktigaste källorna till samiska förfäders liv, i och med processer mellan samer och framför allt mot nybyggare om mark och fiskevatten.
• Samebyarnas arkiv. De flesta finns kvar hos byarna, men en del på museet Ajtte i Jokkmokk.
• Folkräkningar. Inga formella samiska folkräkningar har gjorts, men de finns med i utredningar 1936 och 1945 där man räknade upp skogslappar by för by, och även ättlingar till renskötare.
• Landskanslier. Resolutionsprotokoll med insyningar av lappskatteland och nybyggen. Finns på Landsarkivet i Härnösand och via SVAR.
• Lappfogdars arkiv. Finns på Landsarkivet i Härnösand, med uppgifter om namngivna personer.
• Norska riksarkivet. Via hemsidan arkivverket.no hittar man norska kyrkböcker och folkräkningar. Många samer flyttade mellan Sverige och Norge.
• Lapputredningar. Ett otal statliga utredningar har gjorts genom åren. De förvaras på landsarkiv och Riksdagens bibliotek i Stockholm.
• Databaser. Forskaren Kjell-Åke Lundström säljer uppgifter ur databaser med över 100 000 namn på cd eller usb. Delar av materialet finns på internet, via Sitjijarnge.
• Samiska resurscentra. Ajtte i Jokkmokk, ajtte.com, sydsamiska Gaaltjie i Östersund, gaaltjie.se och norska Sitjijarnge, sijtijarnge.no.
• Akademisk forskning. Bedrivs på bland annat centret Vaartoe vid Umeå universitet och Samiska högskolan i norska Kautokeino.
• Kurser etc. Lär dig mer med Sveriges släktforskarförbunds bok Samiska rötter, kurser och studiecirklar.