Så hittar du dina rötter – experternas 10 bästa tips

Man läser det i alla släktforskningsböcker och artiklar med nybörjartips – börja med att intervjua dina släktingar! Kyrkböcker och arkiv finns kvar, men människor lever inte för evigt. Bestäm dig för att ta vara på släktberättelserna nu innan det är för sent.
Fundera ut vilka du vill intervjua.
Ta inte bara de du känner – farfars kusinbarn och andra i utkanten av släktträdet kan också ha mycket att tillföra. Den rutinerade släktforskaren Fredrik Mejster har kontaktat många egna släktingar – och även andras släktingar i de olika tv-produktioner som han har arbetat med. Avlägsna släktingar kontaktar han i omgångar, ofta en släktgren i taget, för att lära sig mer om en viss person eller släktgren.
– Då berättar jag om mig själv, vad jag söker för information och frågar vad de vet. Jag efterlyser samtidigt gamla dokument, fotografier och annat intressant.
I utbyte lovar Fredrik alltid att dela med sig av det han har fått fram. På det här sättet har han fått en hel del fotografier på äldre förfäder.
Fredrik har också med deras hjälp kunnat identifiera okända personer både i sina och deras fotoalbum. Att ha en etablerad kontakt med släktingar har genom åren varit till stor hjälp när han har önskat att få fler dna-testade – det är svårare att ta en helt ny kontakt och fråga om dna-test.
– Jag uppskattar verkligen den kontakt jag har med mina släktingar, nära som avlägsna. När man är ute och reser finns nästan alltid någon där ute att svänga förbi för att ta en fika med!
Boka tid för besök eller telefonsamtal. Är det någon du inte känner brukar det vara bra att skicka ett brev där du förklarar vem du är och varför du vill prata med dem.
Ha koll på deras närmaste släktingar så blir det enklare att ställa frågor och hänga med i berättelserna. Förbered även några bra samtalsämnen. Ställ öppna frågor som inte kan besvaras med enbart ja eller nej. Ta god tid på dig att vänta in svaren, låt det bli pauser. Med mobiltelefon eller läsplatta kan du spela in samtalet. Glöm inte att ta bilder också.

Förslag på frågor

• Vad berättade dina föräldrar om sin uppväxt?
• Vad minns du av dina far – och morföräldrar?
• Hur träffade du din make/maka?
• Vilka historier har du hört om dina äldre släktingar?
• Beskriv dina syskon och deras personlighetsdrag!
• Berätta om en rolig/viktig händelse när du var barn!

Fredrik Mejster

Fotografier ger liv till personerna i din släkt på ett helt annat sätt än bara anonyma namn i släktträdet. Före den digitala revolutionen hade man fotoalbum med porträttbilder på familj, släkt och vänner. Även i slutet av 1900-talet satte vi in släktfoton i album eller ramade in dem. Men idag förvarar de flesta nya bilder i datorn och mobilen – och gör fotoböcker.
Har du tur att äga gamla fotografier gäller det att förvara dem på rätt sätt så att de inte förstörs. Släkthistorias expert Lena Ringbrant Ekelund är duktig på att digitalisera både fotografier och gamla filminspelningar, och vet hur man förvarar originalen på bästa sätt.
– Skanna eller fotografera av bilderna och förvara dem sedan torrt, svalt och mörkt – undvik ouppvärmda utrymmen där temperaturen varierar över året. Låt originalen vara kvar i albumet eller i syrafria kuvert/omslag. Man kan också montera dem på syrafria kartongblad med speciella fotohörn. Det finns även särskilda plastfickor att köpa. Diabilder i glasramar kan drabbas av svampangrepp – välj ut de bästa och byt till glaslösa ramar.
Bilder som knyter an till din släktforskning bör digitaliseras som en säkerhet – och för att inte slita på originalen. Skanna eller fotografera med kamera, bordsskanner eller printer med skannerfunktion. Lena föreslår att man väljer fotokvalitet, det vill säga 300 dpi (pixlar/tum).
– Namnge dina digitala bilder, antingen i filnamnet eller gör en kopia med namn direkt på bilden i ett bildbehandlingsprogram. Gör en fotobok med släktbilderna, en Powerpoint-presentation eller kanske en video där du berättar till bilderna. Lägg ut filmen på Youtube och skicka en länk till dina släktingar!
Med digitala bilder är det enkelt att dela med sig. Har du porträttbilder som behöver identifieras kan du sprida dem till släktingar och till exempel lägga upp dem i lokala grupper på Facebook eller i Rötters Porträttfynd.
Med My Heritage bildtjänster kan kvaliteten på gamla fotografier förbättras. Suddiga ansikten blir skarpa och blekta bilder får tillbaka sina detaljer. Även trasiga och repiga bilder kan förbättras, och svartvita bilder kan färgläggas automatiskt om man vill det. Det går att prova de här bildförbättringstjänsterna ett begränsat antal gånger utan abonnemang. Spara alltid originalet om du gör en förändring av bilden.
Gör säkerhetskopior på bilder som du har i datorn och för över till Dropbox, extern hårddisk eller usb-minnen – och uppdatera regelbundet. Med molnfunktionen kommer du åt ditt material från olika enheter, och får automatisk säkerhetskopiering.

Lena Ringbrant Ekelund

Det är i kyrkböckerna den viktigaste informationen finns när man släktforskar. Kyrkan var förr bygdens samlingsplats och prästen höll noga reda på sin församling. I flera hundra år noterade han allt om sina församlingsbor – som tid och plats för födsel, dop, giftermål, konfirmation, flytt och död.
Ibland har det använts egna böcker för de olika förrättningarna, andra gånger har allt skrivits i samma källa – så kallade ministerialböcker. En gång om året var det husförhör och då uppdaterades uppgifterna. De svenska kyrkböckerna är unika, och gör att man kan släktforska åtminstone bak till 1600-talet.

Kyrkböckerna innehåller:
A. Husförhörslängder/församlingsböcker
B. In- och utflyttningslängder
C. Födelse- och dopböcker
D. Konfirmation
E. Lysnings- och vigselböcker
F. Död- och begravningsböcker

När man släktforskar hoppar man mellan de olika böckerna för att följa en person genom livet. Börjar man med en födelsebok finns där en hänvisning till en husförhörslängd. I den ser man hela familjen och kan följa dem framåt i tiden till nästa bok. Där finns också hänvisningar vidare om till exempel någon gifter sig, flyttar eller dör.
Numera finns alla kyrkböcker digitaliserade så att man enkelt kommer åt dem hemifrån. Riksarkivet och Familysearch är gratis, medan Arkiv Digital kräver abonnemang. Efter hand skapas det indexerade register som man enkelt kan söka i och direkt hänvisas till rätt sida i kyrkoböckerna. Men även om det har blivit mycket enklare att släktforska är också risken större att man hamnar fel. Släkthistorias expert Ewa Runesdotter höjer ett varningens finger när man söker i register och tittar i andras släktträd.
– Tänk på att alltid kolla i originalkällorna eftersom registren är en andra eller till och med tredjehandskälla. Var mycket noga med källangivelser, eftersom man oftast får gå tillbaka till boken igen för att klargöra släktskap eller läsa i marginalerna som är lätt att glömma bort vid första anblicken.
Det är också viktigt att man följer personerna från vaggan till graven i husförhörslängder och församlingsböcker.
– Om inte detta görs kan man gå miste om mycket intressant information om personerna – som fängelsevistelser, sjukdomar, tid som fattighjon med mera. Bekräfta alltid födelse-, vigsel- och dödsdatum i den bok som är förstahandskällan.

Ewa Runesdotter

När man har kört fast i sin släktforskning kan bilagorna till de olika kyrkböckerna innehålla lösningen. Det finns många exempel på att de kan bidra till att helt omöjliga släktforskningsfall kan klaras ut. Bilagorna brukar återfinnas under avdelning H i kyrkoarkivens förteckningar. Under H finns bilagorna sedan ordnade i underkategorier: som bilagor till husförhörs- eller flyttningslängder, födelse- och dopböcker, konfirmation, lysnings- och vigselböcker samt död- och begravningsböcker.
Släkthistorias krönikör Martin Ståhl, tillika arkivarie, uppmanar oss att leta i dessa H-bilagor i den mån de finns bevarade – för det gör de inte alltid.
– De flesta släktforskare har nog varit med om fall när en förfader bara dyker upp från ingenstans.
Personens senare öden brukar gå att följa, men när man går längre tillbaka i tiden tar det plötsligt stopp någonstans. Ingen källa tycks kunna besvara var personen föddes eller invandrade ifrån.
– Men det finns hopp. Även i de mest svårlösta släktforskningsfallen kan det finnas ljusglimtar och knep att använda sig av. Ett sådant är absolut att titta i kyrkoarkivens bilagor. Lysningshandlingarna kan till
exempel vara det enda ställe där en persons födelseort framgår. En flyttattest, ett konfirmationsbevis eller en födelseattest från en annan församling kan alltså återfinnas som bilaga till lysningshandlingarna. När man skulle ta ut lysning behövde man bevisa att man hade rätt ålder, var döpt och konfirmerad samt ledig till äktenskap.
Ett annat exempel är att det i bilagorna till födelse- och dopböcker kan finnas uppgifter om föräldrar som har velat vara anonyma. Moderns namn, och ibland faderns, kan förvaras i förslutna kuvert när det står i födelse- och dopboken att barnets föräldrar är okända. Det finns en hel del sådana här så kallade ”barnmorskebrev” på respektive Riksarkivavdelning som väntar på att en släkting ska komma och öppna dem. Riksarkivet och Arkiv Digital har skannat en del av kyrkbokföringens bilagor, vill man se fler får man bege sig till rätt enhet inom Riksarkivet och begära fram bilagorna från en viss församling till läsesalen.

Martin Ståhl

När man har lagt grunden till sin släktforskning med hjälp av kyrkböckerna finns det massor av andra arkiv att upptäcka. Riksarkivet har 75 hyllmil arkiv från medeltiden till nutid, och endast några få procent av detta kulturarv är digitaliserat. Besöker du något av arkiven kan du beställa fram originalhandlingar till läsesalen, personal på plats hjälper dig.
Riksarkivet finns i Stockholm, Täby (Krigsarkivet), Göteborg, Härnösand, Lund, Uppsala, Vadstena, Visby och Östersund. Även Stockholms stadsarkiv, Malmö stadsarkiv och Arkivenheten Region Värmland har statligt arkivmaterial.
Domböcker, bouppteckningar och generalmönsterrullor är bra handlingar när man vill få lite mer information om sina släktingar – mycket finns digitaliserat. Det är ofta dessa tre arkiv som man ger sig på efter kyrkböckerna och till viss del är de sökbara.
När kyrkböckerna inte räcker till finns information att hämta i mantalslängderna (1628–1991). Riksarkivet och Arkiv Digital har skannat många årgångar, resten får man läsa på Riksarkivet.
Arkivarien Mats Hayen vid Stockholms stadsarkiv doktorerade på mantalslängder 2007 och har haft mycket nytta av dem sedan dess.
– Mantalslängder är ett utmärkt material för släktforskare! De är precis som kyrkböckerna heltäckande för hela landet och kan i många fall ersätta luckor bland kyrkböckerna. De är särskilt bra för forskare som är intresserade av Stockholm mellan 1750 och 1850. Det beror på den låga kvaliteten på Stockholms husförhörslängder under samma tid.
– Mantalslängder ger information om hushåll, geografi och ekonomi. De visar också vilka som var grannar till de egna släktningarna, en nog så intressant uppgift som kan berätta mycket om livet förr.
En helt annan arkivkälla som kan komma till stor nytta är digitaliserade passagerarlistor. Om du emigrantforskar är de en guldgruva. Listorna finns hos till exempel Riksarkivet och Arkiv Digital. Du kommer åt den amerikanska folkbokföringen, Census, som görs var tionde år, hos till exempel Ancestry, som även har utländska passagerarlistor, militäruppgifter och många andra sökbara arkiv.

Mats Hayen

För att verkligen förstå hur släktingarna levde sitt liv behöver man sätta sig in i hur det var på den tiden. Kyrkböckerna ger namn på personer och platser samt årtal för olika händelser. Genom att lära sig mer om tidsandan förstår man hur de bodde, vilka arbeten som fanns, hur de firade olika högtider, vad de åt, hur skolan såg ut och annat som rörde deras vardag.
Som släktforskare är det inte i första hand aktuella händelser och stora historiska skeenden som man är ute efter, utan de personliga och lokala rapporteringarna – det som ibland kallas mikrohistoria. Det strävsamma livet på landsbygden har skildrats i både böcker och på film. Vilhelm Mobergs Utvandrarepos är kanske det främsta när det handlar om att läsa sig till kunskap om hur man hade det som en fattig torpare i 1800-talets Sverige – och vad emigrationen till Amerika kunde innebära. Vi rekommenderar också boken Sveriges historia för släktforskare som spänner över 700 års historia och visar vad som hände i samhället vid olika tidsepoker. Den utkom 2022. Några exempel på tv-serier som finns i SVT/Öppet arkiv är Hemsöborna, Raskens, Någonstans i Sverige, Hem till byn, Hedebyborna, Tre kärlekar, Mor gifter sig och Rid i natt. Nyinspelningen av Utvandrarna finns på TV4 Play. Den nya serien Historien om Sverige på SVT bygger på rekonstruktioner av historiska skeenden och visar hur man levde från istiden till våra dagar. De senare avsnitten är kanske mest relevanta för släktforskare.
Att besöka museer och hembygdsgårdar är ett annat sätt att insupa atmosfären från en svunnen tid. Släkthistorias expert Marie Steinrud är forskningsarkivarie på Nordiska museet som även har många digitala samlingar för släktforskare.
– Mitt bästa tips är att vara nyfiken på den tillvaro som släktingarna har haft, inte bara fokusera på namn och årtal. Hur såg världen ut när de levde? Att gå på utställningar, till exempel på Nordiska museets nya basutställning ”Nordbor”, är ett bra sätt att lära sig mer, men också att gå på föredrag som ordnas av föreningar och kulturarvsinstitutioner, till exempel olika arkiv. Många kan man ta del av digitalt. Här kan man också träffa likasinnade!

Marie Steinrud

Det vanliga är ju att man utgår från sig själv när man ska släktforska, och sedan går bakåt med föräldrar, deras föräldrar och så vidare, generation för generation. Det är en antavla. Om man gör tvärtom och utgår från en förfader och följer dennes alla ättlingar fram till nutid kallas det en stamtavla (observera att begreppet används annorlunda om djur).
Ett exempel på en utförlig stamtavla är den för Gustav Vasa. Kungen dog på 1500-talet och av hans ättlingar räknar man med att ungefär 200 000 lever idag, det är ungefär tjugo generationer. Att få fram den här stamtavlan har krävt oerhört mycket arbete.
En mer hanterbar uppgift kan vara att hitta ättlingar till en ana tre generationer tillbaka. Om du till exempel vill veta mer om din mormors mor kan du följa hennes barn och barnbarn fram till nutid för att hitta nu levande släktingar. Att få kontakt med nya släktingar och utbyta information kan, som vi har noterat tidigare, ge din släktforskning en riktig skjuts framåt.
Om man vill ordna en släktträff för ättlingar är det också vanligt att man forskar framåt. Om man utgår från ett par som levde i slutet av 1800-talet, forskar på bredden och följer alla barn och deras barn och barnbarn fram till nutid kan det bli hundratals nu levande personer.
I dna-sammanhang är det också bra att kunna forska framåt när man försöker hitta släktskap med sina dna-träffar. Christina Sagersten är en van dna-släktforskare och duktig på metoden att forska framåt i tiden.

– När jag hörde det första gången var jag tveksam, men nu är det ett självklart arbetssätt för mig. Att forska framåt, för att dokumentera alla kusiner och så vidare, är nog ett av de bästa tips jag kan ge för att hitta släktskap till många av dina dna-matchningar – eller för att hitta släktingar att dna-testa.
– Arkiv Digitals register tar dig i dagsläget fram till 1990, vill du hitta släktingar närmare i tiden än så behöver du kontakta folkbokföringen på Skatteverket. Det är offentliga uppgifter, du behöver bara namn och personnummer på den du vill ha information om.

Christina Sagersten

Vill man hitta mer information om sina anor och platserna de bodde på så kan man söka i digitaliserade arkiv. På internet finns massor av nyttiga databaser för släktforskare – både helt öppna och de som kräver abonnemang. Du kan ha turen att hitta porträtt av släktingar i Svenskt porträttarkiv, Rötters porträttfynd eller Svenskt biografiskt lexikon.
I Riksarkivets digitala forskarsal finns till exempel militära rullor, bouppteckningar, polisunderrättelser och foton på fångar. Ancestry och My Heritage har sökbara folkräkningar, militäruppgifter, emigrantuppgifter, tidningar och släktträd.
Arkiv Digital har också många intressanta databaser. De har till exempel digitaliserat bokverket Sveriges bebyggelse. De har även flygbilder över gårdar och byar. Niklas Hertzman, innehållsansvarig på Arkiv Digital, är mycket nöjd med vad de har åstadkommit.
– Aldrig förr har så få personer gjort så mycket för svensk släktforskning. Arkiv Digital är en skattkista för släktforskare med mer än 264 miljoner registerposter. Flaggskeppet är ”Befolkningen i Sverige (BiS) 1800–1947” som gör det enkelt att forska om släktingar med sökingångar till husförhörslängder och församlingsböcker. ”Sveriges befolkning 1940–1990” är också oöverträffad när det gäller släktforskning i modern tid. Många andra register gör att du kan hitta spännande saker i AD.
Arkiv Digital har fotograferat kyrkböckerna i färg och är ledande på den svenska marknaden. Vid några tillfällen om året brukar man kunna testa gratis.
Några andra tips på digitala arkiv: I Centrala soldatregistret kan du leta efter släktens soldater. Hembygdsportalen och Digitalt museum är bra källor när det gäller att finna bilder och information om hus, gårdar och hembygd. Historiska kartor finns digitaliserade hos Lantmäteriet och kan också berätta mycket om din släkts hembygd.
Alvin är en databas som drivs av Uppsala universitetsbibliotek. Här finns personarkiv, folklivsarkiv, brev och mycket annat som du fritt kan använda i din släktforskning
Det finns flera databaser med avlidna, dödsannonser och gravar. Släktforskarförbundets Sveriges dödbok innehåller cirka 16,5 miljoner döda åren 1815–2022. Find a grave, Finn graven, Svenska gravar och Hitta graven är alla sökbara. Och dödsannonser hittar man i Kungliga bibliotekets tidningsdatabas.

Niklas Hertzman

Dagstidningar är en guldgruva för släktforskare som vill lära känna sina förfäder bättre – det är ju detaljerna och olika livsöden som man vill åt. Tidningarna ger en god inblick i den miljö som släktingarna levde i och har man tur kan man hitta en hel del intressanta notiser. Om din släkt har bott länge på samma plats är chansen stor att lokaltidningen skrivit om dem.
I Kungliga bibliotekets söktjänst Svenska tidningar finns dagstidningar från 1600-talet och fram till idag. Letar du efter emigranter så är det bra att veta att det även ingår ett trettiotal svenskamerikanska tidningar.
Tidningsdatabasen har precis fått bättre sök- och visningsfunktioner. Nu fungerar tjänsten dessutom lika bra oavsett om du använder dator, mobil eller läsplatta.
Men den allra största förbättringen är att man har sänkt gränsen för allmänt tillgängligt material från 115 till 100 år, så det som har publicerats före 1924 kan alla läsa hemifrån. För att läsa nyare material måste man bege sig till KB i Stockholm eller något av de andra drygt trettio biblioteken som prenumererar på KB:s samlingar.
Dna-experten Peter Sjölund, som vi intervjuar på sidan 12–14 i det här numret, använder gärna KB:s tidningsdatabas för att söka efter udda händelser.
– Alla har vi ju vanliga människor i släkten och en del av dem har säkert varit med om spännande saker som vi inte har en aning om. Man kan hitta hur mycket som helst om man bara går igenom de där gamla tidningarna – där finns mängder av berättelser.
– Jag är avundsjuk på er som bor nära ett bibliotek som har KB:s dagstidningarna för hela 1900-talet. När jag var och föreläste på Kulturhuset i Umeå passade jag på att gå in på biblioteket där och söka en stund.
Man kan till exempel söka på personnamn, gårdsnamn, ort och årtal. Både lokaltidningar och rikspress skrev om dop, lysningar, bemärkelsedagar och dödsfall. Det är lättast att finna artiklar om personer som har haft en politiskt eller ekonomiskt framträdande ställning, eller sådana som har gjort sig skyldiga till brott eller varit inblandade i olyckshändelser.

Peter Sjölund

För att hålla koll på alla uppgifter som man har hittat när man släktforskar krävs ordning och reda.
Själva släktträdet är centralt i all släktforskning och måste finnas lättillgängligt. Lägg in källhänvisningar till de uppgifter du hittar, så blir det enklare både för dig själv och om någon annan ska få nytta av forskningen i framtiden. En källanvisning talar om vilken kyrkbok det är, vilket år och vilken sida, exempelvis så här: Västerås Lundby (U) AI:9 (1864–1872) Bild 26/sid 21.
Det finns många släktforskningsprogram att välja på. De du har i datorn (Disgen, Reunion, Min släkt m fl) kan inte sparas i all evighet utan uppdatering. Har du släktträdet hos Ancestry, My Heritage eller Arkiv Digital behöver du inte tänka på programuppdateringar, men då krävs det istället ett abonnemang. Har du släktträdet hos Family Tree DNA, Familysearch eller Geni kan det nås utan abonnemang. Säkerhetskopiera det du har lagt upp hos andra aktörer så att det inte försvinner om tjänsten upphör eller om du avslutar abonnemanget. Man kan med fördel skriva ut släktträdet – kanske vill du också dela ut till släktingar?
Släktforskning är ju mer än bara släktträdet. Du har säkert både dokument, anteckningar, böcker, bilder och brev. Om du vill att din släktforskning ska ärvas när du inte längre finns kvar, bör du ge tydliga instruktioner om vem som ska ha den – och lämna en text som beskriver vad din släktforskning innehåller redan nu. Ge också inloggningsuppgifter till dator, program och eventuella testbolag där ditt dna-resultat finns.
Genom att dela med sig av sin forskning gläder man andra och försäkrar sig om att den inte försvinner. Gör man en öppen och sökbar hemsida på nätet eller en egen Facebook-grupp finns det plats för många släkthistorier, dokument och bilder.
Att göra en släktbok är också ett bra sätt att berätta om det som man hittat. Många släktforskare använder Önskefoto eller tryckeritjänsten Books on demand.
– Att kunna göra böcker om släkten är verkligen roligt. Jag vill uppmuntra alla som känner för det att skriva sin släkthistoria, säger Eva Johansson som har skrivit flera böcker om sin egen släkt.
Hon håller också ofta skrivarkurser och har gett ut handboken Skriv för din släkt.
– Ett bra sätt att få inspiration och vägledning i skrivandet är att läsa vad andra skriver. Det finns släktforskare som skriver romaner som bygger på verkliga personer och händelser och det finns de som håller sig enbart till de fakta som kommer fram i arkivhandlingarna. Jag själv tillhör den senare gruppen.
Här i Släkthistoria låter vi er läsare presentera era släktberättelser och bilder i avdelningarna ”Familjefotot” och ”Min släkthistoria”. Då får du hjälp att presentera det snyggt och sprida det till andra. Och då sparas det ju för framtiden, bland annat i KB:s tidskriftsarkiv.

Eva Johansson

Publicerad i Släkthistoria nr 5/2024

VIKTIGA LÄNKAR
alvin-porta.org
ancestry.se
arkivdigital.se
books-on-demand.com
digitaltmuseum.se
dis.se
familysearch.org
familytreedna.com
findagrave.com
finngraven.se
geni.com
hembygd.se
lantmäteriet.se
myheritage.se
onskefoto.se
porträttarkiv.se
riksarkivet.se
rotter.se/faktabanken/
soldatreg.se
svenskagravar.se
svtplay.se
tidningar.kb.se