Så forskar du om konfirmationen
Vill du kartlägga dina släktingars liv är konfirmationen en del i det. Förr gick nästan alla och läste för prästen, det var ett led i att bli vuxen. Här får du lära dig mer om konfirmationen – och hur den kan bidra till din forskning.
Konfirmationen kan ge nya ledtrådar om släktingarna. Odaterat foto från Orust, Bohuslän.
Konfirmationen är en kristen ritual och en bekräftelse av dopet. Under äldre medeltid kunde barn bli konfirmerade redan i sjuårsåldern. Eftersom endast biskopen fick förrätta riten varierade åldrarna. Han återkom nämligen i regel inte till samma församling mer än cirka vart tredje år. Nattvarden fick barnen vänta med tills de var i tioårsåldern. På 1600-talet ordnades kunskapsförhör av barnen inför deras första nattvardsgång. I 1668 års kyrkolag fastslogs att kyrkoherden skulle se till att ungdomarna lärde sig att läsa i Luthers lilla katekes. Under 1700-talet blev det vanligt med husförhör där alla vuxna skulle förhöras i kristendomskunskap. Då infördes också en mer obligatorisk undervisning av ungdomar. 1762 uppmanades de församlingar som inte redan hade börjat med förhör av ungdomar att göra det.
1878 blev konfirmationen frivillig, men de flesta valde den ändå.För att få konfirmera sig behövde man vara döpt. Ordet konfirmation kommer från latinets confirmatio som betyder bekräftelse. Kyrkolagen stadgade att ungdomar skulle undervisas i kristendom, men inte exakt på vilket sätt undervisningen skulle ske. Det vanliga var att prästen påbjöd från predikstolen att det var dags för nattvardsläsning. Det var då föräldrars och husbönders plikt att anmäla de ungdomar som var tillräckligt gamla – tidigast det år de fyllde 15 år. Prästen gjorde bedömningen om den blivande konfirmanden var tillräckligt vuxen.
Under vintern och våren läste man hos prästen. Det var ett trevligt avbrott i vardagsslitet hemma och en chans att träffa jämnåriga från socknen. Ett vanligt uttryck på landsbygden var ”vi har känt varandra sedan vi läste för prästen”. De som ansågs ohederliga eller ha klent förstånd slapp. Som erforderlig kristendomskunskap gällde att kunna katekesen utantill och förstå vad man läst.
När prästen ansåg att undervisningen pågått tillräckligt länge var det dags för förhöret som ofta ägde rum i samband med en gudstjänst. Under ceremonin mottog konfirmanderna en välsignelse och det sattes även betyg på kunskaperna. Efter konfirmationen kunde man för första gången ta nattvarden. I äldre tider ägde den rum följande helgdag i anslutning till högmassan. Små mängder bröd och vin utgavs som en påminnelse om Jesu sista måltid med sina apostlar.
Efter konfirmationen ansågs man vuxen. Pojkarna fick bära långbyxor och flickorna fick sin första svarta klänning. På 1800-talet fick man sitt efternamn i samband med konfirmationen, och det hade då blivit dags att lämna barndomshemmet och ge sig ut i arbete.
Sök konfirmander
De svenska kyrkböckerna är unika, och de är ingången till att få veta mer om våra släktingars liv. I flera hundra år noterade prästerna allt om sina församlingsbor – som tid och plats för födsel, dop, konfirmation, giftermål, flytt och död. Nästan alla ungdomar skulle läsa för prästen och sedan konfirmeras. Även vuxna förhördes av prästen – läskunnighet var ett krav för att bli framsläppt till nattvardsbordet. Konfirmationen var det första förhöret, sedan återkom det på husförhör och vid nattvarden. I husförhörslängder och församlingsböcker kan man se när någon har deltagit i nattvarden, och ibland finns konfirmationen noterad. Även om inte ordet konfirmation skrivs ut så förstår man när någon har blivit konfirmerad. Får man ett datum kan det vara intressant i de fall en familj har flyttat inom socknen, och man inte vet när. Ett datum för nattvard bevisar ju att familjen bodde kvar.
Läs i konfirmationsboken
Flickor och pojkar utbildades gemensamt. Det är i volym D bland kyrkböckerna konfirmanderna finns. På 1700-talet gjordes anteckningar om konfirmation och nattvard i husförhörslängderna. I början av 1800-talet kom det förtryckta böcker avsedda enbart för konfirmation. Det var inte lag på att använda dem, utan det var upp till de enskilda kyrkorna att bestämma. Ofta listades konfirmanderna längst bak i husförhörslängderna istället. Därför saknas konformationsböcker för vissa tider och vissa församlingar.
På 1800-talet fick man sitt efternamn vid konfirmationen. Förutom namn, födelseår och betyg angavs även faderns namn och yrke i konfirmationsboken. Om fadern till ett oäkta barn var allmänt känd, eller om konfirmanden själv uppgav hans namn, kunde han komma med här. Ibland kan det vara det enda stället namnet på en okänd far nämns. Kommunionsböcker liknar husförhörslängder och i dem skrevs församlingsmedlemmarnas nattvardsgång upp. De kan vara till hjälp där husförhörslängder saknas.
Leta efter intyget
Intyg och attester var mycket vanligt förr i tiden. De behövdes till exempel när man skulle gifta sig, söka nytt jobb eller flytta från församlingen. Vid konfirmationen fick man ett intyg, ibland på förtryckt papper. Konfirmationsintyget var mycket viktigt eftersom om man inte hade konfirmerats kunde man inte ta ut lysning. Förutom konfirmandens namn brukade intyget innehålla födelsedatum, bostadsort, betyg, prästens namn och datum för konfirmationen.
Man fick själv behålla sitt konfirmationsintyg så man kan inte räkna med att hitta dem i arkiven. Ibland sparades ett intyg omsorgsfullt och gick i arv genom åren, andra gånger försvann det med tiden. Men under bokstaven H som betyder bilagor, finns det bilagor till konfirmationsboken där intyg för konfirmander trots allt kan finnas. Än större chans är det att de finns med i bilagorna för lysning eller flytt. Bilagorna är dock sällan fotograferade så man kan få bege sig till någon av Riksarkivets läsesalar för att se dem.
Se betyget
När man hade genomgått konfirmationsundervisning och fått betyg fick man begå nattvarden. Betygen skrevs in i konfirmationsboken och ofta även i husförhörslängden. Betyg gavs för förmåga att läsa innantill och utantill ur Luthers katekes, förmåga att förklara salighetsläran samt att förstå innehållet. Liknande typ av betyg angavs efter husförhören och kan även finnas på flyttintyg och andra typer av prästbetyg.
Betygsskalornas upplägg varierar och en del präster har hittat på egna svårtydda system. Ofta användes även skriftliga omdömen som ”mycket svag”, ”enfaldig”, ”försvarligt” och ”godkänd”. Från 1820 tillämpades en fyrgradig betygsskala (a–d) och 1897 infördes på många håll en sjugradig skala, som i skolan. Kyrkan använde även olika tecken för att notera kunskap och förmågor. Ett tips är att titta på betygen för prästens eget hushåll, så ser man hur de högsta betygen markerades.
Sök efter fotografier
Det var viktigt att ungdomarna var välklädda vid konfirmationen, och för många fattiga föräldrar kunde detta innebära stora uppoffringar. Flickors konfirmationsklänningar var i början av 1800-talet vita, men under seklets senare hälft övergick man allmänt till svarta klänningar. Svart var mer praktiskt eftersom man då kunde använda dem vid andra högtidsdagar. Även sjalett och knäppkängor behövdes. En bit in på 1900-talet återvände de vita klänningarna. För pojkarna var detta många gånger första gången de fick bära långa byxor och kavaj.
Att fotografera konfirmandgruppen tillsammans med prästen började man med i slutet av 1800-talet. Har man ett sparat fotografi och vet årtal och plats hittar man namn på präst och konfirmander i konfirmationsboken. Många gruppfotografier är bevarade – varje foto fanns ju i många kopior. För att hitta bilderna får man vara ihärdig och leta i olika arkiv och även efterlysa. Vi listar tio tips!
Viktiga länkar
ancestry.se
arkivdigital.se
blomgrensbilder.se
digitaltmuseum.se
facebook.com
familysearch.org
hembygd.se
myheritage.se
porträttarkiv.se
riksarkivet.se
rotter.se/foreningar
Publicerad i Släkthistoria nr 4/2024
