"En kringstrykande familj" lyder texten på den här bilden. Porträtt på enskilda fångar och ibland hela familjer finns i Nordisska museets samling av fångbilder. Arkiv Digital har nu gjort dem sökbara på internet.

© Nordiska museet

Fängslande fotografier

På 1870-talet började man fotografera alla fångar på svenska fängelser. Intill bilderna kan man ofta också hitta handlingar om dessa människors dramatiska levnadsöden.

11 april 2020 av Fredrik Mejster

Få saker gör en släktforskare så uppspelt som ett fotografi av en äldre släkting. Med ett ansikte blir allt man läser om i olika dokument så mycket mer levande.

Det är dock inte i alla familjer som det finns så många bilder bevarade. Då kan släktforskaren hoppas på en och annan brottsling bland anorna. Kriminella är i regel mycket väldokumenterade och har man tur kan man även hitta bilder på dem.

På 1870-talet uppmanade Fångvårdsstyrelsen till att fångar vid svenska fängelser skulle fotograferas. Dessförinnan finns bara ett fåtal fångfotografier, de äldsta från Malmö länsfängelse 1859. Just dessa bilder har digitaliserats av Arkiv Digital.

Fängelsebilder från 1861 

Nordiska museet i Stockholm har två fina album med fångporträtt i sina samlingar. Dessa fick museet som gåva 1908 från Fångvårdsstyrelsens generaldirektör Sigfrid Wieselgren. Samtliga bilder är tagna 1861 och kommer från fängelser i Varberg, Landskrona och Malmö. Det är framförallt bröstbilder tagna rakt framifrån, men det finns också gruppbilder. Det som gör albumen ext­ra intressanta är de texter som finns intill bilderna. Här finns uppgifter om fångens namn, nummer, födelseår och typ av brott.

FLER FORSKARTIPS I SLÄKTHISTORIAS NYHETSBREV!

De olika fängelsernas fotografirullor är endast delvis bevarade. Ofta är serierna inte kompletta och i många fall saknas de helt. På landsarkivet i Härnösand finns till exempel arkivet efter Polisverket i Gävle, med register över fångporträtt från perioden 1877–1961. Fotografierna finns dock endast bevarade fram till 1939. De flesta fångport­rätten hittar man i arkiven efter polisens och fängelsernas olika verksamheter.

© Nordiska museet

Nordiska museet har två fina album med fotografier av fångar tagna 1861.

11.000 bilder på frigivna fångar

I Fångvårdsstyrelsens arkiv finns fångbilder från hela landet. Det rör sig om cirka 11.000 frigivna straffarbetsfångar som fotograferats under åren 1876–1939. Sedan de digitaliserats finns bilderna sökbara hos Riksarkivet. Bilderna har klistrats upp på pappersark tillsammans med personuppgifter och brottshistorik. Här finns exempelvis den dömande domstolen angiven, vilket ger uppslag för fortsatt forskning. Till bilderna finns också ett personregister som sträcker sig ända fram till 1940, men de 15 fotografierna från det sistnämnda året verkar inte finnas sparade. De återfinns varken hos Riksarkivet eller hos Kriminalvården.

Det var egentligen bara våra centralfängelser för män (Malmö, Karlskrona, Långholmen i Stockholm och Nya Varvet i Göteborg) som var ålagda att fotografera fångar som skulle släppas. Trots det inkom bilder från fängelser i hela landet till Fångvårdsstyrelsen.

Det var dock inte alla fångar som avporträtterades utan endast de som dömts till ”förlust av medborgerligt förtroende”. Detta var en extra påföljd som domstolar kunde utdöma om straffet var ett års straffarbete eller mer. Den innebar att brottslingen under en tid efter avtjänat straff förlorade sin rösträtt, inte fick vittna eller inneha offentlig tjänst med mera. Fotografierna och beskrivningarna på straffångar skickades också runt till olika polismyndigheter. De kan därför finnas bevarade på fler än ett ställe.

Sökbara signalementsfoton

En annan källa till bilder på brottslingar är Stockholmspolisens signalementsfotografier. Dessa finns sedan några år tillbaka digitaliserade och sökbara på Stockholms stadsarkivs hemsida och till bilderna finns också uppgifter om personens namn, födelsedata, signalement, speciella kännetecken och begånget brott. Samlingen sträcker sig fram till 1920 och de flesta bilderna är tagna mellan 1893 och 1910-talet.

Fotografierna kopierades i flera exemplar och förvarades på polisstationen. De sorterades i efternamnsordning så att man lätt kunde hitta rätt person om det behövdes. Bilderna användes också i polisens egen interna tidskrift, Polisunderrättelser. Genom den förmedlades information om lösdrivare samt efterlysta och frigivna personer till landets polismyndigheter, häkten, domstolar och fängelser. Polisunderrättelserna finns från 1878 till 1960-talet, och har digitaliserats fram till 1947 av företaget OBDR.

Publicerad i Släkthistoria 3/2019

Läs också

Kanske är du intresserad av...