Håller hög klass
Så du menar att det verkligen sitter något i väggarna i gamla hus?
– Ja, jag föreställer mig att det finns en energi som skapats av århundraden av sorg, glädje, kärlek, skratt och bråk. Det kanske bara är inbillning, men jag tror att det bidrar till att gamla miljöer kan göra ett sådant intryck. Det handlar inte bara om husens harmoni, skönhet och vackra färger.
– Rent krasst är det ju också så att äldre fastigheter betingar ett betydligt högre pris om mäklaren går ut med att det är från ”anno 1898” i stället för ”anno 2005”. Det beror på att det finns en sådan energi i väggarna och att hantverket håller en så pass hög kvalitet. Här har man inte använt snabbvuxen gran, till skillnad från när det gäller dagens nybyggda lådor, hopsatta av gips och spånskivor, som man måste renovera efter tolv år eftersom man fått fukt- och mögelskador.
Hur bor du själv?
– Jag är uppvuxen i ett höghus i miljonprogramsområdet Hallunda, söder om Stockholm. Det var förfärligt fult, men jag har goda upplevelser därifrån. Det var tryggt och nära till grönområden. I dag bor jag helt annorlunda. Genom en rad olika byten lyckades jag för några år sedan få en stor lägenhet på Västerlånggatan i Gamla stan.
FÅ SLÄKTHISTORIAS NYHETSBREV – VARJE VECKA!
– Själva huset var från 1600-talet, men på 1870-talet hade man rivit ur all gammal inredning. Det gjorde att jag inte riktigt trivdes, så jag bytte till en lägenhet intill Storkyrkan som var mycket mindre, men med välbevarad inredning från 1700-talet. Här finns bröstpanel, skurgolv, kakelugn och djupa fönsternischer. Det finns till och med en bakugn här, den enda kvarvarande av sitt slag i ett bostadshus i Stockholm, enligt Stadsmuseet.
– När jag flyttade in här, och lägenheten var helt tom, erfor jag samma känsla som den som flyttade in här på 1770-talet måste ha haft. Allt var genuint äkta från tiden. Och husets själva grund är från medeltiden.
Vet du vilka som bott i din lägenhet tidigare?
– Jag känner inte till vem som bodde här under medeltiden. Mycket källmaterial som rör 1300- och 1400-talets Stockholm försvann när slottet Tre kronor brann 1697. Men i slutet av 1700-talet ägdes fastigheten av en kramhandlare vid namn Johan Georg Stutén som handlade med tyger.
– Det finns en bevarad bouppteckning och en bodinventering från 1790 – de berättar om fantastiska tyger av siden, sammet, kattun och kläde som låg på hyllorna. Benämningarna på kulörerna gör mig lyrisk: buteljgrön, karmelitröd, chokladfärgad och pärlfärgad. För att inte tala om köttfärgad – det måste ha varit skärt – och gåslortfärgad, som förmodligen innebär beigegrönt.