Årsringarna avslöjar husets ålder

Hans Linderson är föreståndare för Nationella laboratoriet för vedanatomi och dendrokronologi, vid Lunds universitet. Ofta kan man se honom krypa under kyrkgolv för att ta träprover, eller så har han klättrat upp på någon vind i samma syfte. Hans yrke är att datera trä utifrån årsringar, en konst som kallas dendrokronologi.

I laboratoriet i Lund har tiotusentals dateringar gjorts sedan starten för drygt fyrtio år sedan. I papplådor och plastförpackningar ligger träprover av de mest skilda slag, bland annat från en avrättningsgalge, ett vrak, en brunn och ett gammalt dalaskåp. Att arkeologer ofta vänder sig hit för att få hjälp att datera forntida trä säger sig självt – men också många privatpersoner vill få hjälp.

Oftast är det ett gammalt hus som ska dateras, och då instruerar Hans dem om hur provtagningen ska gå till. Man kan använda antingen såg eller borr, men det sistnämnda kan bli komplicerat.

– När det gäller borrning brukar det bli problem i ungefär hälften av provtagningarna. Då kan jag åka och ta proverna själv eller skicka en timmerman som utför jobbet, säger Hans.

Fem prover behövs

Är det en pannå till en tavla som ska dateras räcker det med att man skär ändträet med ett vasst rakblad så att årsringarna kommer fram. Då blir det knappt någon synlig påverkan.

För att det ska bli en vettig provtagning behövs vanligtvis fem prover.

– Ett bra tillfälle är att ta ut sågskivor från hus när dörrposter ska vidgas eller då fönster ska öppnas upp. Man kan också lyfta knutlådan och ta ett prov från stockens ändträ. Det behövs tunna skivor, ungefär 1–2 centimeter tjocka, där alla årsringar syns. Självklart tas proverna från olika stockar i byggnaden, inte från samma.

Extra stockvarv på 1800-talet

En del drar sig för att ta fem prover eftersom kostnaden ökar ju fler prover man tar, men enligt Hans är det nödvändigt.

– Stockarna från en och samma byggnad kan ha olika åldrar. Under 1600- och 1700-talet var till exempel stugorna låga. På 1800-talet blev det mode att kunna gå upprätt och då la man till några stockvarv. Om man då bara tar prover på de översta stockarna blir resultatet missvisande. Därför är det bra om man tar prover från flera väggar i byggnaden, gärna där stockarna bildar knut, berättar Hans.

FLER FORSKARTIPS I SLÄKTHISTORIAS NYHETSBREV!

När proverna väl är utsågade och numrerade, kan de packas ihop som brödskivor i en limpa och slås in med tidningspapper. Därefter går det bra att skicka dem i ett paket med posten.

– Jag behöver också ett följebrev med uppgifter om fastighetsbeteckning och vilken husvägg som proven är tagna från. Det kan till exempel stå på provtagningslistan ”södra väggen, prover från 2:a, 3:e, 5:e, 7:e och 8:e stockvarvet”. Det är viktigt att provtagningen dokumenteras eftersom alla prover arkiveras och katalogiseras på labbet, så att nästa generation ska kunna komma tillbaka och kontrollera vilken del av byggnaden som är undersökt, säger Hans.

Hundradels millimeter

När proverna kommit fram till labbet mäter Hans Linderson årsringarna med en hundradels millimeters noggrannhet. Det är möjligt tack vare specialanpassade mikroskop och mätinstrument som är kopplade till datorer, bildskärmar och skrivare. Finns den senast bildade årsringen kvar kan man avgöra vilket år trädet höggs.

– Det är ett manuellt och hårt jobb – ett digitalt pusslande! I bästa fall får jag resultat efter en halv till en dag, men mer vanligt är att det tar en till tre dagar. Vissa jobb lyckas jag inte med, det kan gälla när ett träd vuxit för snabbt och har för få årsringar.

Årsringsserien som Hans får fram jämförs med laboratoriets samling årsringsserier som redan daterats, så kallade referenskurvor. Samlingen är den största i landet och har byggts upp kontinuerligt sedan 1973.

De svenska trädslag som lättast går att datera är ek, bok, tall och gran. Att få en åldersbestämning till exakt årtal är möjligt till drygt tusen år tillbaka i tiden. I vissa fall kan ännu äldre dateringar göras.

– I vår referenssamling har vi fur, det vill säga tall, funnet i torvmossar
i Götaland som är åttatusen år gammalt. Hur stor täckning vi har i referenssamlingen skiljer sig från landskap till landskap, och från träslag till träslag. Från södra Sverige har vi till exempel träprover från ekar som höggs ner för tvåtusen år sedan, men från Stockholmstrakten är de äldsta ekproverna bara från ungefär 800-talet efter Kristus, berättar Hans.

Höggs på vintern

Förr höggs ofta träd ner på vintern, bland annat eftersom det var lättare att transportera timmer på slädar.

– Om jag ser att den yttersta årsringen är från 1723, då utgår jag ifrån att virket avverkades vinterhalvåret 1723–24. Med vinterhalvåret avses slutet av augusti till början av maj, det är trädets viloperiod då det inte växer, berättar Hans.

När dateringen är klar skriver Hans Linderson ut en rapport med tabell och kommentarer som skickas till kunden.

Hur mycket kostar det då att få sitt hus daterat?

– Det beror på hur många prover man väljer att ta. Få årsringar i virket kräver fler prover, liksom en komplicerad byggnadshistoria och svåra träslag. Vi rekommenderar fem prover, för att få ett säkert resultat, men ibland får man inte ihop så många prover. Startavgiften är 5 000 kronor inklusive moms, sedan kostar varje prov 750 kronor att analysera (uppgift från 2015).

Daterade heligt träd

Av alla föremål som Hans daterat finns ett som han särskilt minns.

– Jag fick i uppdrag att datera ett heligt samiskt träd, en så kallad sejte, som i dag finns på Silvermuseet i Arjeplog. På trädstammen hade någon skurit bort barken och ristat in ett ansikte. Jag kom fram till att ristningen gjorts i juni 1795, och att trädet sedan avverkats på 1840–1850-talet. Det var då den laestadianska väckelsen spred sig i Lappland.

– Eftersom ristningen hörde samman med samernas förkristna religion, förstördes den. Men uppenbarligen tog någon hand om den del av stammen där ristningen var gjord. Jag tycker sejten är intressant, eftersom man i den kan se uttryck för två olika religioner, säger Hans Linderson.

Det kanske är just detta som är tjusningen med dendrokronologi – att kunna sätta in ett föremål i sitt historiska sammanhang så att den där extra dimensionen, som varit okänd så länge, äntligen träder fram.

Publicerad i Släkthistoria 1/2015