Det här hittar du i husförhörslängderna
Även om de äldsta husförhörslängderna är från 1600-talet så var det först från mitten av 1700-talet som de började föras i alla församlingar. Här berättar vi vad du som släktforskare kan hitta i husförhörslängderna.
I samband med husförhören noterades alla medlemmar i varje hushåll, deras namn, ålder och födelseort. Redan befintliga uppgifter kontrollerades och ändringar infördes för dem som fötts, gift sig, flyttat eller avlidit sedan sist. I längderna antecknades hur väl var och en kunnat läsa och svara på prästens frågor under husförhören. Liksom om de hade deltagit i nattvardsgång eller om de helt hade uteblivit från husförhöret.
Församlingsbornas vandel, det vill säga deras allmänna uppförande, exempelvis brottslighet, bristande nykterhet eller sexuella snedsteg antecknades. Även in- och utflyttningar noterades. I 1686 års kyrkolag står det: "Presterna skola hålla wisse längder på alle sine åhörare, Huus ifrån Huus, Gård ifrån Gård, och weta besked, om theras framsteg och kunnskap uti theras Christendoms stycken.”
Kladdanteckningar som renskrevs
I samma lag föreskrivs också hur dessa längder ska se ut: ”En Längd, med Columner, angående sitt Sochnefolckz förkofring i Catechismi lära.” I praktiken fördes ofta kladdanteckningar som senare renskrevs. Ibland dröjde det innan kladden renskrevs vilket kunde få ödesdigra konsekvenser.
Efter en brand i Karlstad år 1719 noterades följande: "Av den olyckligeliga vådeld, som timade uti klockaregården, blev ock kyrkokladden uppbränd, då klockaren hade tagit honom hem att uppskriva vad däruti inskrivas borde och därför har man ingen rättelse om de intill denna tiden födde."
Husförhörslängderna var framförallt arbetsredskap för prästerna.
Under lång tid fanns det inte heller böcker med förtryckta kolumner utan den som renskrev materialet fick själv dra upp kolumnerna, vilket ledde till att de kunde se väldigt olika ut. Inte minst skiftade ordningen för hur de olika husens och gårdarnas invånare bokfördes. Ibland följdes samma ordning som för rotarna i städer eller jordeboken på landet.
Andra gånger började prästen med gårdarna närmast prästgården och fortsatte ut mot socknens gränser. Något krav på att följa en alfabetisk ordning fanns aldrig, vilket idag gör det svårare att hitta en gammal släkting.
Husförhör på gården Hagstad Norregård, Småland, 1952.
– I en del längder finns det dock register, antingen i början eller slutet. De flesta landsarkiven har också senare gjort goda alfabetiska register till många husförhörslängder. Dessutom kan Arkiv Digitals register över Sveriges befolkning vara till god hjälp, berättar författaren och släktforskaren Elisabeth Thorsell.
Ett annat vanligt problem var att prästen skrev illa eller inte brydde sig om att dela in sidorna i kolumner. Vid en biskopsvisitation i Dala i Skara stift underkändes de husförhörslängder som granskades, eftersom de inte indelats i kolumner. På andra håll gjorde man något åt problemen.
Varierar i utseende
De äldsta kända tryckta formulären för husförhörslängder användes i Karlstads stift år 1708. Ofta var det stiftets ledning som såg till att det trycktes formulär, men dessa kunde fortfarande variera i utseende mellan olika delar av landet.
I anteckningarna om enskilda familjer följde man dock oftast samma ordning. Husfadern kom först, följd av sin hustru och barnen med den äldste först och den yngste sist. Därefter listades andra anhöriga som eventuellt bodde med familjen och sist pigor och drängar om sådana fanns i hushållet.
Husförhörslängden från Reslöv i Skåne sträcker sig från 1880 till 1888.
Husförhörslängderna var framförallt arbetsredskap för prästerna som med hjälp av dem kunde följa hur församlingsbornas kristendomskunskaper utvecklades. En ny längd uppdaterades med den gamla som grund och ofta bevarades bara den senaste längden. På många ställen infördes barn i husförhörslängderna inte förrän när de var gamla nog för att kunna läsa.
Betygsystem
– Många präster hade sina egna betygssystem där de noterade hur väl församlingsborna kunde läsa och förstå Luthers lilla katekes. I Norrland var det vanligt med ett system med streck och hakar medan man längre söderut använde liknande betyg som i den vanliga skolan, det vill säga A, a, AB, ba och så vidare, säger Elisabeth Thorsell.
Exakt vilka kunskaper som betygsattes har dock varierat genom tiderna. I slutet av 1600-talet användes vid förhören frågor ur ”3 delar eller hopar: den första blir den, som enfaldeligen kan läsa sina kristendomsstycken, den andra som kan läsa Lutheri uttydning över 10 Guds bud, Tron, Fader Vår, Döpelsen och Herrens nattvard, den tredje som jämte uttydningen kan fatta och förstå spörsmål”.
Bara prästen och klockaren visste vad som antecknades. Församlingsborna fick inte själva se vad som skrevs om dem.
Kolumninindelningen i husförshörsboken kunde också följa Luthers lilla katekes och blev då ganska omfattande. Rubriken ”Swebili spörsmål”, ibland bara ”Spörsmål”, syftar på en samling frågor som hade formulerats av ärkebiskopen Olof Swebilius och ingick i flera katekesutgåvor. Den mystiska rubriken ”Symbolom Athanasii” syftar på en annan trosbekännelse som är utförligare än den idag vanligaste, den apostoliska.
Många kolumner var indelade i underkolumner där den ena gällde för dem som kunde läsa innantill och den andra för dem som också kunde visa att de förstod vad de läste. De betyg som sattes ut i dessa kolumner har också varierat mellan olika tider och platser. Ibland skrev prästen v (väl) eller b (bene=bra på latin) eller m (medioker). Det kan också stå hela ord i kolumnerna medan andra använde de ovan nämnda strecktecknen eller bokstäverna.
Deltagande i nattvarden
I husförhörslängderna kunde också ingå kolumner där prästen eller klockaren antecknade när eller hur ofta under ett år som en församlingsbo hade deltagit i nattvarden. På vissa håll fördes dessa uppgifter in i särskilda
kommunionslängder.
Även de världsliga myndigheterna ville dock använda husförhörslängderna som underlag vid mantalsskrivning och skatteindrivning. Ända fram till 1723 var prästerna ofta med som sekreterare vid mantalsskrivningsförrättningarna, men även efter att de hade befriats från den uppgiften krävde de ämbetsmän som ansvarade för beskattningen att få jämföra husförhörs- och mantalslängderna med varandra.
Många präster var ovilliga att lämna ut kyrkans handlingar, men genom ett kungligt beslut år 1781 fick alla landsfiskaler rätt att ta del av kyrkböckerna.
Läskunnighet och kristendomskunskaper
Annars var det bara prästen och klockaren som visste vad som antecknades i husförhörslängderna. Församlingsborna fick inte själva se vad som skrevs om dem. I de flesta fall var det utöver folkbokföringsuppgifterna bara kommentarer om läskunnighet och kristendomskunskaper, men det fanns också en spalt för allmänna anteckningar.
– Den fyllde prästerna i allmänhet bara i om
någon begått ett brott, men vissa bagateller antecknades också. Jag känner till en person som stal en hatt vid ett tillfälle och det följde med i den personens husförhörslängd under hela hans liv, säger Elisabeth Thorsell.
Stentavlorna med Tio Guds bud som Mose fick enligt Gamla testamentet nämns på två ställen i Husförhörsvisan.
Visor underlättade inlärning
Ett sätt att underlätta repetitionerna inför husförhören var att komponera visor med de uppgifter man behövde kunna. Så här lyder en husförhörsvisa upptecknad i Hälsingland:
Tolv apostlar
Elva lärjungar
Tio budorden
Nionde timmen gav han upp sin and
Åtta saligheter
Sju bönepunkter
Sex stenkrukor i Kanaans land
Fem moseböcker
Fyra evangelister
Tre patriarker: Abraham, Isak och Jakob
Två stentavlor som Gud haver gjort
En är väl den som råder över himmelen
och jorden.
För vissa förbrytelser kunde den skyldige ådömas offentlig eller enskild kyrkoplikt. I det första fallet skulle den som felat be om förlåtelse inför hela församlingen, i det andra enskilt inför prästen. Kyrkoplikten avskaffades år 1855, men ersattes av påföljden ”förlust av medborgerligt förtroende” som i praktiken innebar att den dömde var utestängd från rättigheter, förmåner, ämbeten eller tjänster som krävde ”god frejd”. Denna påföljd avskaffades först 1918.
År 1749 hade tabellverket inrättats för att ge staten information om den svenska befolkningens storlek och utveckling. Denna information rapporterades in av prästerna som för varje församling utöver personuppgifter förde in även sjukdomar och dödsorsaker.
Smittkoppor hade varit en av de vanligaste dödsorsakerna fram till dess att engelsmannen Edward Jenner i slutet av 1700-talet utvecklade ett vaccin mot sjukdomen. År 1804 infördes regler i Sverige om att alla präster skulle propagera för vaccinering och några år senare påbjöds att ingen fick utses till klockare innan denne hade utbildats till vaccinatör.
Sjukdomar och vaccin
I husförhörslängderna tillkom kolumner där prästerna med ett k (koppor), s (smittkoppor) eller n (naturliga koppor) angav om personen hade haft sjukdomen eller med ett v om vederbörande var vaccinerad.
I husförhörslängderna fortsatte prästerna att föra in uppgifter om församlingsbornas läsförmåga och kristendomskunskaper, men resultatet av deras anteckningar kunde länge se väldigt olika ut. Det var först 1854 års statistikkommitté som till Kungl. Majt föreslog att ”formulär för dop-, vigsel- och begrafningsböcker samt husförhörs-, in- och utflyttningslängder" skulle införas. Förslaget vandrade sedan runt på remiss i några år innan de nya formulären togs i bruk i församlingarna.
Det dröjde dock till dess att 1894 års kyrkobokföringsförordning antogs innan församlingarna fick enhetliga formulär. Vid samma tid började husförhörslängderna kallas församlingsböcker eftersom husförhören nu hade blivit alltmer sällsynta.
Publicerad i Släkthistoria 12/2020
