De 6 vanligaste fallgroparna för släktforskaren
Felskrivningar, förändrad sockenindelning, andras märkliga antavlor och eget slarv. Det finns många olika saker som kan göra att du hamnar snett i din släktforskning. Här är sex vanliga fallgropar.
Handstilen och noggrannheten var inte alltid av toppklass hos prästerna.
1. Slarviga präster
Vissa socknar hade präster som var ett under av prydlig handstil och noggranna uppgifter. De angav vem som hade tagit på sig faderskapet för något oäkta barn (tack för det!), de berättade att någon hade dömts inför tinget och hänvisade vidare till dessa akter, de noterade egenskaper och kuriosa som ”supig och oordentlig”, ”utfattig”, ”har benröta” eller ”vistas i Amerika sedan 1890”.
I andra socknar var kyrkans man slarvig, noterade dödsfall för fel barn, skrev fel namn och fel födelsesocken. Det är också i dessa socknar som personer kan försvinna spårlöst genom att prästen har strukit dem utan att notera vart de tagit vägen.
För att minimera risken att bli lurad av felaktiga uppgifter i husförhörslängden bör du alltid kontrollera uppgifterna i grundkällan.
Står det i husförhörslängden att en person, boende i Norrköping, är född i Lönsås? Gå då till födelseboken för Lönsås och kolla att namn, datum och socken stämmer. Uppges personen sedan ha gift sig i Tidersrum, så får du vackert kolla vigselboken där. Och dör han i Hällestad, då är det dödboken där som ska kollas.
Det kan verka motigt och onödigt i de fall då uppgifterna står i husförhörslängden, men fel förekommer och måste rättas till innan du kommer vidare.
Gamla stavningar av sockennamn kan ställa till det. Var också uppmärksam på otydliga gränser.
2. Sockengränser och olika namn
I de fall då ingen födelsesocken anges i husförhörslängden innebär det oftast att personen ifråga föddes i den socken som husförhörslängden ifråga avser. Detta är dock inte alltid fallet, eftersom det i många fall fanns socknar som mer eller mindre hängde ihop. Kanske var någon född i granngården, då noterade prästen ingen födelsesocken trots att granngården befann sig i grannsocknen eller annexförsamlingen…
Lokala varianter av sockennamn kan också ställa till det. I Östergötland har vi Krigsberg, och det kan ta ett tag att inse att det är samma som Kristberg (Krigsberg är sökbart i Arkiv Digital, men inte i SVAR och Genline).
En släkting till mig uppgavs vara född i Källstad socken, men det visade sig att prästen menade Kälvestens socken, några mil därifrån. Jag minns också första gången jag forskade på en skånsk familj och såg födelseorten Cimbris. Jag trodde först att det var en utländsk ort, innan jag upptäckte att Cimbritshamn var gamla stavningen av Simrishamn…
Se upp för sekundära källor! På Disbyt anges endast årtal och socken för en person. Du måste själv komplettera uppgifterna genom att gå till kyrkböckerna.
3. Sekundära källor
I dag är möjligheten stor att hitta släktträd och uppgifter om just din släkt på internet. Att låta sig hjälpas på traven av vad andra forskare har kommit fram till är naturligtvis utmärkt – vi släktforskare är ett hjälpsamt folk – men samtidigt kan det inte nog framhållas: man måste kolla alla uppgifter och inte bara skriva av!
Ibland är det naturligt att göra en koll. Om du till exempel har tur och hittar personen du letar efter på utmärkta Disbyt, anges endast årtal och socken. För att hitta kompletta uppgifter är du då tvingad att gå till kyrkböckerna och därmed har du också verifierat uppgifterna. Disbyt är ett fantastiskt hjälpmedel när man har kört fast.
Även när man hittar uppgifter i mer eller mindre ”officiella” databaser, till exempel Smedskivan, gäller det att kontrollera uppgifterna. Även om det mesta är rätt, kan det även här ha slunkit in fel som kan göra att du kommer helt på avvägar i fortsättningen.
Det kan vara lockande att lägga till alla matchningar man får på Ancestry men tipsen måste granskas noggrant.
4. Varning för tipslöven!
Gigantiska amerikanska databasen Ancestry är utmärkt när du vill forska i USA. Där finns alla
tänkbara register och framförallt folkräkningarna Census. Här finns också många lokala register, till exempel svenska Genlines arkiv och Namnindexerade födelseuppgifter 1860–1941.
På Ancestry finns även en funktion för att lägga upp släktträd. Det är lätt; du laddar helt enkelt upp en Gedcom-fil och kan sedan söka i registren och koppla källorna till posterna i släktträdet. Så långt är allt väl!
Men: när du loggar in på Ancestry ser du i överkanten ett löv och en siffra som talar om hur många nya ”löv” du har fått. Det är här varningen kommer in! Löven visar tips (hints) som har anknytning till personerna i ditt träd. Ibland är det rätt person, uppgifter från något register som du inte har lagt till för honom eller henne.
I många av fallen är dock tipsen felaktiga eller i värsta fall totalt uppåt väggarna! Om du till exempel har en Anna Andersdotter i ditt släktträd, får du tips om alla Anna Andersdotter som har ett födelsedatum i närheten av det du har angett, eller är födda ungefär på den ort du har angett.
Här gäller det alltså att granska varje tips noggrant för att se om det är rätt person det handlar om eller om det bara är att ignorera tipset. Varje klok släktforskare gör naturligtvis så, men jag har tyvärr alltför ofta träffat på motsatsen.
Många – alltför många – lägger helt enkelt bara till alla tips som de får, vilket innebär att de kan få en person med flera olika år för ankomsten till USA, ett antal olika vigselår, olika bostadsorter samma år, och så vidare. Detta kan verkligen ställa till det!
Namnge personerna på dina foton! Det underlättar både för dig själv och för kommande generationer.
5. Namn saknas på fotografier
Säkert har du många gånger suckat över foton på släktingar som du inte kan identifiera. Eller fotoalbum med fina gamla bilder – som ingen idag har en aning om vilka de föreställer.
Har du äldre släktingar som kan veta, sätt er ned och titta på bilderna och skriv dit namnen. Och lyssna på deras berättelser; släktskrönor är sällan korrekta, men det finns nästan alltid en kärna av sanning.
Se sedan till att du själv lever som du lär. Även om dina barn eller barnbarn tycks helt ointresserade av släkten, så kommer det en dag när de blir det.
Förse dina foton och album med texter om vilka personer som syns på bilderna, så undviker du att nästa generation får det lika knepigt som du.
Röriga anteckningar? Skriv ner källorna direkt, så slipper gå tillbaka
och leta upp dem.
6. Brist på hänvisningar
Det är säkert inte bara jag som en gång började släktforska utan att notera exakt var jag hittade uppgifterna. Även om de kom från husförhörslängder och andra lättillgängliga kyrkböcker hade det varit fantastiskt bra om sidnumren hade varit noterade, för förr eller senare behöver man ta upp tråden igen och då får man göra om samma letande som första gången...
Notera därför alltid socken, nummer på volymen och sida där personerna återfinns – eller andra relevanta källangivelser. Då underlättar du mycket för din kommande forskning!
Publicerad i Släkthistoria 5/2016
