Signalementsdatabasen

Att personer, som på ett eller annat sätt kom i konflikt med rättvisan, är bättre dokumenterade i arkivens skriftliga källor än andra, är ett ganska välkänt faktum. Men att många av dessa personer också kan finnas avporträtterade är kanske inte lika bekant. De flesta släktforskare skulle bli förtjusta över att få en bild av ett ansikte på en död förfader. Därför välkomnar de varje initiativ till att göra detta historiska bildmaterial tillgängligare. Ännu bättre blir det när det framgår vilka personer som fotona föreställer.

Signalemenetsdatabasen

Ett enastående exempel på detta är Stockholms stadsarkivs signalementsdatabas. Den är resultatet av det arbete som Karin Gustafsson på stadsarkivet lagt ner. Hon har inte bara skannat in hela bildmaterialet och skrivit av en del av uppgifterna som fotona ursprungligen försågs med; hon har också med hjälp av många olika källor sökt fram ännu fler uppgifter om de avfotograferade brottslingarna.

Elias Eliasson från Gagnef

Ett av de 10.853 foton, som återfinns i databasen, föreställer en ung pojke med ett tragiskt levnadsöde. Han hette Elias Eliasson och föddes den 30 oktober 1884 i byn Österfors i Gagnefs församling i Dalarna, som son till snickaren Spritt Anders Eliasson och dennes hustru Anna Andersdotter.

Vid två års ålder blev Elias och hans fem syskon utackorderade till fosterhem, då föräldrarna åkte fast och dömdes för omfattande stölder. Anders och Anna sändes till länsfängelset i Falun, där Anna födde familjens sjunde barn.

Anna släpptes sedan på fri fot i början av 1888, medan Anders – som förutom stölderna dessutom hade gjort sig skyldig till ett stort antal förfalskningsbrott – skickades vidare till fängelset på Långholmen i Stockholm. När han släpptes blev han fotograferad, och han förekommer därför i Riksarkivets databas ”Frigivna straffarbetsfångar”.

Familjen flyttade till Stockholm

Efter mer än tre år i fängelse återvände Spritt Anders till Gagnef i januari 1890, för att bara hämta sin familj och snabbt lämna församlingen igen, den här gången för gott. Anders bestämde sig för att söka lyckan i Stockholm istället. Under de kommande åren uppehöll sig familjen på många olika adresser på Södermalm.

Det var alltså här, bland träkåkarna på Södermalm, som sonen Elias kom att växa upp.

Trots att föräldrarna inte skulle göra sig skyldiga till några fler förseelser, kunde de inte hindra Elias från att slå in på brottets bana; inte heller hans äldre bror Olof, som också återfinns i stadsarkivets signalementsdatabas. Brödernas trasiga uppväxtår, som kom att präglas av rotlöshet och föräldrarnas kriminalitet, kan säkert ge en förklaring till varför det gick som det gick för dem.

Åtta månader för fickstöld

Första gången som Elias åkte fast, var han bara 16 år. Bilden här intill visar honom vid det tillfället. Den 9 juli 1901 blev han tagen av polisen, och i polisrapporten får vi i detalj reda på vad som hade hänt. Tillsammans med två jämnåriga kamrater hade Elias begått ett flertal fickstölder, och för det dömdes han av Stockholms rådhusrätt den 18 juli till åtta månaders straffarbete, som han fick avtjäna på Lång­holmen.

I juni året därpå hamnade han återigen på Långholmen, för ett inbrott, men denna gång bara en månad.

Knappt fyra år efter att fotot på Elias togs var han död. Efter en längre sjukhusvistelse avled han i sviterna av en tågolycka den 30 juni 1905. Han blev inte mer än 20 år gammal. Om Elias inte hamnat i Stockholmspolisens signalementsregister, hade nog ingen människa idag vetat hur han såg ut.

Publicerad i Släkthistoria 4/2019