Vad gjorde profossen och järnskrivaren?
Profossen fanns i det militära och fungerade före det tidiga 1800-talet som bödel och utförde avrättningar och bestraffningar. Dock kunde yrket även ha en annan funktion. Historieprofessorn och författaren Lars Ericson Wolke reder ut begreppet då en läsare frågar om en anfader som var profoss i järnbruket Österbybruk på 1700-talet. Vid järnbruket fanns även en järnskrivare, vad gjorde denne?
Profosser fungerade både i det civila och militära som en sorts polis. Här en profoss vid ett kavalleriregemente, tidigt 1700-tal. Även: Vallonsmedjan i Österbybruk, Uppland. Vid järnbruket tjänstgjorde frågeställarens släktingar.
Läsarfråga:
Jag har en anfader, Samuel, boende i järnbruket Österbybruk under första hälften av 1700-talet. Hans yrke anges vara profoss. En sådan var ju en som skulle bestraffa, men är det verkligen möjligt att han på ett litet bruk skulle utföra bestraffningar? De skulle ju i så fall drabba både grannar och släktingar. Jag undrar vilka typer av brott man kunde bestraffas för och vad bestraffningen bestod av. Jag antar att det var ett lågstatusyrke. En bror till Samuel, Petter, var däremot järnskrivare vid bruket. Vad gjorde en sådan? Var det kanske ett arbete med högre status?
Lars Ericson Wolke svarar:
Det handlar mycket riktigt om två helt olika befattningshavare. Profossen fanns även i det militära och fungerade före det tidiga 1800-talet som bödel och utförde både avrättningar och andra bestraffningar som spöstraff. I det civila var bödeln och hans medhjälpare lågt sedda, både fruktade och föraktade, medan profossen hade en något högre status.
Profossen fungerade i både det militära och det civila som ett slags polis före den moderna polisens tillkomst. Eftersom en del bruk kunde ha hundratals invånare (de flesta bruk var dock betydligt mindre än så, med kanske ett tjugotal invånare) så krävdes någon form av polisiär funktion.
Tvister och förseelser inom bruken behandlades på de särskilda bergs- och hammartingen som möttes en gång per år. Hammartingsprotokollen för Österby förvaras på landsarkivet i Uppsala. Här möter vi främst de bruksanställdas, inte minst smedernas, tvister som gäller deras arbete. Men de kan också dyka upp i de vanliga häradstingsprotokollen, då i tvister som gällde dem som privatpersoner.
Järnskrivaren var, som namnet antyder, en administrativ tjänst som skötte bokföringen av det järn som passerade bruket. Sedan malmen renats i en masugn levererades den till bruket i form av tackjärn, som där bearbetades till smidigt järn (stångjärn) och på vissa bruk järnprodukter som till exempel spik. Brukets skrivare skötte även bokföringen av personalen, deras inkomster och skulder. Resultatet förelåg i särskilda avräkningsböcker som är en viktig personhistorisk källa.
Räkenskaperna ska sökas i respektive bruksarkiv, som kan förvaras på lite olika platser om det nu alls är bevarat. Bruksarkivet från Österby förvaras på landsarkivet i Uppsala.
Publicerad i Släkthistoria 8/2021
