Gustaf Dalén – den släktkäre uppfinnaren
För uppfinnaren och nobel-pristagaren Gustaf Dalén var släkten viktig. I och kring sin borgliknande villa vid AGA:s fabrik bodde förutom hans egen familj, hans far, syskon och andra släktingar från Västergötland.
Gustaf Dalén med hustrun Elma och troligen två av barnen i villan på Lidingö. Foto från 1920-talet.
På hösten 1912 hade Gustaf Daléns snabbt växande företag AGA just flyttat från Stockholm till Lidingö. I anslutning till fabriksområdet var en borgliknande villa i sen renässansstil under uppbyggnad.
Den byggdes för den 43-årige Dalén, hans hustru Elma och de fyra små barnen, men den store uppfinnaren fick aldrig med sina egna ögon se villa Ekbacken förverkligad, eftersom han efter en olyckshändelse den 27 september blev blind.
Däremot flyttade familjen in i huset när det stod klart och Gustaf Dalén själv kom att bo där i 27 år, fram till sin död.
Sin tids stora uppfinnare
Även Gustafs far flyttade in i huset. Förre hemmansägaren Anders Johansson hade en gång varit kommunalnämndsordförande på den västgötska landsbygden. Men nu var han 78 år, änkling och kunde se hur hans son inte bara hade blivit en av sin tids stora uppfinnare, utan även lyckats göra en enastående klassresa.
Pappa Anders fick i den stora villan för övrigt en egen liten snickarverkstad. Och med tiden skulle Gustaf Dalén samla fler släktingar kring sig på Lidingö.
Gustaf Dalén på en bild från omkring år 1900. Några år senare skulle han göra karriär på AGA.
Gustaf Dalén såg dagens ljus 1869. Hans släkt hade ägt Skräddaregården i Stenstorps socken, belägen på de bördiga åkrarna mellan några av Västergötlands platåberg, i många generationer.
Familjen Dalén berördes tidigt av den moderna utvecklingen. Alldeles utanför gårdsplanen hade järnvägen, stambanan, mellan Stockholm och Göteborg byggts några år tidigare och familjen hade varit tvungen att sälja en del av den gamla släktgårdens mark.
Ansågs obegåvad
Pengarna var dock välkomna eftersom Gustafs mor Lovisa ville att flera av sönerna skulle få läsa vidare på högre nivå. Men just Gustaf fick inte bli skaradjäkne som sina bröder. Han ansågs ganska obegåvad av sin skollärare. Och någon skulle ju trots allt ta över gården.
Gustaf Dalén var alltså inte klassens ljus, men samtidigt märktes tidigt att han inte var någon dussinpojke. Han byggde dammar och vattenhjul. Han uppfann också ett tröskverk för bruna bönor.
Tack vare Gustaf Daléns tekniska förbättringar blev AGA-fyrarna världsledande. Här en fyr i Habushiwa, Japan.
Mest omtalad blev Gustaf för ett trasigt väggur som han inte bara lagade utan lät bygga om till en avancerad väckarklocka, där en mekanism tände en gaslampa vid en viss tidpunkt. Över lampan stod en kaffekanna som värmdes upp av lågan.
När lampan brunnit ett tag började klockan ringa. Som pricken över i:et tänkte sig Gustaf ytterligare en funktion, som skulle välta sängen om ingen gått upp och stängt av väckarklockan efter en kvart. Men det är oklart om detta sista steg i Gustaf Daléns väckningssystem blev verklighet.
Gustaf på Skräddaregårn var alltså redan vid 12–15 års ålder en känd person i lilla Stenstorp med omgivningar. Men många trodde inte att det skulle bli något av Gustaf. Kanske sågs han som en smula excentrisk.
Gustaf Daléns experiment
Han fortsatte i alla fall att experimentera med olika saker och utveckla diverse idéer hemma på gården, som han tog över i början av 1892. Modern hade då redan varit död ett par år.
Ett av Gustafs projekt var att starta ett mejeri i Stenstorp och i samband med det utvecklade han en fetthaltsprovare. Den blev Gustaf så nöjd med att han bestämde sig för att åka och visa upp den för Gustaf de Laval i Stockholm, den tidens mest berömde svenske uppfinnare och mest känd för separatorn, alltså maskinen som kunde skilja grädden från mjölken.
Visserligen var de Laval imponerad av fetthaltsprovaren, men han förklarade för Gustaf Dalén att han redan hade utvecklat en liknande. Den store uppfinnaren gav den unge västgöten rådet att skaffa sig en ingenjörsutbildning.
Ingenjörsexamen
På tåget hem från Stockholm formade Gustaf sina framtidsplaner. Han skulle inte bli bonde som förfäderna utan ingenjör. Han sålde gården och kom redan på hösten samma år in på Chalmers i Göteborg, efter att ha läst in några ämnen.
Bara fyra år senare tog Gustaf Dalén sin ingenjörsexamen med utmärkta betyg. Han sökte upp sin uppmuntrare Gustaf de Laval i Stockholm, men denne hade då sin storhetstid bakom sig och befann sig i utförsbacke. Någon anställning där blev det inte fråga om.
Istället följde några år av sökande för den unge ingenjör Dalén. Bland annat fick han möjlighet att studera ett år på den berömda tekniska högskolan i Zürich.
Dessutom uppfann han en mjölkningsmaskin och gjorde försök med varmluftsturbiner. Under tiden utvecklade Dalén en mästerlig förmåga att analysera och lösa problem, frågan var bara var och hur denna förmåga skulle blomma ut till fullo.
AGA-spisen var en av många produkter som tillverkades vid AGA:s fabriker. Spisen var utvecklad av Gustaf Dalén.
Kring sekelskiftet hamnade Gustaf i Stockholm där han så småningom började syssla med acetylengas, en av tidens nya sensationella, men dessvärre också explosiva innovationer. Den kom att betyda både lycka och olycka för Gustaf Dalén.
År 1904 bildades Aktiebolaget Gas-Accumulator (AGA) vars affärsidé var att låta acetylen-gasen göra olika saker. Gustaf Dalén var som konsult knuten till detta lilla företag i Nacka från första början.
En dag kom chefen för Sveriges fyrväsende in till AGA för att diskutera om acetylengas skulle kunna användas som bränsle till fyrljus, istället för exempelvis fotogen som krävde en ständig passning av lågan.
Utvecklade fyren
Dalén tog på sig att lösa den uppgiften och under de närmaste åren utvecklade han ett system för fler, säkrare, ljusstarkare och mer lättskötta fyrar. Den mest berömda delen i Dalénsystemet var solventilen som stängde av fyren automatiskt när det ljusnade på morgonen.
1909 var uppfinningen färdigutvecklad. Svenska Lotsverket blev AGA:s första fyrkund och snart hörde en rad andra länder av sig och ville köpa de nya svenska fyrarna som ansågs extremt tillförlitliga och inte krävde någon personal.
Sjösäkerheten blev dramatiskt bättre, inte minst eftersom Daléns teknik medgav att fyrar och lysbojar nu kunde finnas på betydligt fler ställen än tidigare.
På Skräddaregården växte Dalén upp. I Stens-torp finns även upplevelsecentret Dalénium.
Samma år som fyrsystemet var klart utsågs Gustaf Dalén även till chef för hela företaget AGA. Det skulle han förbli livet ut. Samtidigt utvecklades AGA snabbt till ett storföretag som exporterade fyrar till hela världen.
Utöver fyrsystem utvecklades en rad andra moderna produkter av AGA som blev ett av 1900-talets allra mest innovativa företag.
1912 var det i särklass både värsta och bästa året i Gustaf Daléns liv. AGA flyttade till den stora nyuppförda fabriken på Lidingö. Företaget vann dessutom en extra stor och prestigefull order som gällde fyrarna till Panamakanalen som USA höll på att bygga i Centralamerika.
Tilldelades Nobelpriset
Men samma år utfördes ett experiment som sånär kostade Gustaf Dalén livet. Syftet med testet, som genomfördes i ett stenbrott i Botkyrka den 27 september, var att ta reda på hur mycket värme gasflaskor tål.
Dalén gick fram till en av gasflaskorna för att kontrollera den när flaskan exploderade. En tryckmätare hade visat fel och Gustaf utgick från att det var säkert att gå fram.
Han fördes med ambulans till sjukhus och svävade under en tid mellan liv och död. Fem–sex veckor efter olyckan fick han ett telefonsamtal från Vetenskapsakademien som meddelade att han hade tilldelats Nobelpriset i fysik.
En bild tagen minuter före olyckan som kostade Dalén synen. Man experimenterade med gasflaskor i ett stenbrott i Botkyrka. Dalén till höger med käpp.
Vid den tidpunkten hoppades Gustaf Dalén ännu på att återfå synen men det fick han aldrig. Inte heller kunde han ta emot sitt pris personligen, utan han fick skicka sin äldre bror Albin, som var ögonläkare och professor vid Karolinska institutet.
Denne bror var förresten aldrig fast bosatt på Lidingö, men sommartid bodde Albin Dalén och hans familj i ett hus vid Kottlasjön, i när-heten av AGA.
Däremot var två andra syskon till Gustaf Dalén, advokaten Hjalmar och folkskollärarinnan Hildur bosatta i ett hus intill Villa Ekbacken redan från 1913. Axel och Hildur var båda ensamstående men delade hushåll.
Alla syskon samlade
Det fjärde syskonet Gottfrid, som var präst i Norrland, flyttade också till Lidingö efter sin pensionering 1935.
Så under de allra sista åren av Gustaf Daléns liv hade han alla sina syskon samlade kring sig och sin villa Ekbacken.
Även tre av Elma och Gustaf Daléns fyra barn bodde under mer eller mindre hela sina liv kvar på Lidingö. Bara yngsta dottern Inga Lisa lämnade hemtrakten – i omkring 60 år bodde hon i Sydafrika. När hon dog 2006 gick det sista av Gustaf Daléns barn ur tiden.
Publicerad i Släkthistoria 10/2020
