Länge leve julkortet!
Att skicka julkort hör fortfarande till traditionerna kring jul, trots att många nu bytt ut dem mot en elektronisk variant.
År 1843 fick den engelske affärsmannen Sir Henry Cole en lysande idé. Som konstvän, formgivare och en av personerna bakom Albert and Victoria Museum i London, bland mycket annat, hade han också dragit på sig ett stort bekymmer – han hade för många vänner. Inför julen våndades han inför alla personliga julhälsningar han skulle behöva skriva, och kom det här året på idén att låta en konstnär rita ett kombinerat jul- och nyårskort som han kunde trycka upp. John Callcott Horsley fick uppdraget, och kortet trycktes i 1000 exemplar. Bilden på kortet var tredelad, på sidorna visades människor som hjälpte behövande, i mitten syntes hälsningen ”A Merry Christmas and a Happy New Year to You” under en kalasande familj. Längst upp på kortet fanns en rad där mottagarens namn kunde fyllas i, det enda arbete sändaren själv behövde lägga ner på hälsningen.
Innehållsöversikt
Frimärken förenklade att skicka brev
Men en detalj bland de glada människorna väckte en hel del anstöt bland nykterhetsrörelsen i England. Där syntes nämligen en kvinna låta en liten flicka dricka ur ett rödvinsglas. Trots att motivet ansågs opassande av många, hjälpte debatten kring bilden paradoxalt nog till att öka intresset för julkort. Redan året därpå började det dyka upp en stor mängd tryckta julkort i handeln, och trots att vissa trodde att det bara handlade om en fluga, hade trenden att trycka julhälsningar inom några årtionden spridit sig ut i Europa. Skaparen av det första julkortet i USA sägs vara Louis Prang år 1875, och det vara också han som först började massproducera dem.
I Sverige började vi använda frimärken senare än många andra länder. När skilling banco-märket började säljas här år 1855 hade det redan gått 15 år sedan England införde sitt ”one penny black”. Idén med frimärken var att visa att försändelsen redan var betald och betydde att mottagaren inte behövde lösa ut den. Det förenklade skickandet av brev och kort betydligt, och var också en av anledningarna till att mängden skickade julkort kunde växa så snabbt.
En julhälsning till nära och kära
Till Sverige kom julkorten under 1880-talet och var ofta importerade från Danmark eller Tyskland. Som med många andra trender var det i de högre samhällsklasserna man först skickade dem, men tack vare att kostnaden för att skicka kort var ännu lägre än ett brev, kunde snart i stort sett vem som helst skicka en julhälsning till nära och kära. I början delades de ofta ut för hand, och var i regel väldigt påkostade och utsmyckade med glitter och band. Det var med andra ord ingenting man slängde bort när julen var över, de sparades och beundrades under hela året. Så småningom blev det vanligare att skicka korten med posten, och mot slutet av 1800-talet skickades så många att Posten började kalla in extrapersonal inför julhelgen. Korten var ett enkelt sätt att hålla kontakten med vänner och släktingar, många skickades över Atlanten till och från Amerika-emigranter.
Ett vanligt motiv på de tidiga julkorten i Sverige var en jultomte klädd som gruvarbetare, ett motiv som ska ha hämtats från bröderna Grimms sagor. Men den kom snart att bytas ut av en betydligt mer välkänd tomte. Under 1890-talet grundade nämligen Axel Eliasson ett konstförlag som bland annat riktade in sig på vykortsproduktion, och en av konstnärerna som anlitades för att rita korten var Jenny Nyström. Årets julfrimärken från Postnord har motiv hämtade från Nyströms värld, en nostalgisk tillbakablick på jular från förr. Hennes vinterlandskap och tomtar med röd luva och grå dräkt, inspirerade av Viktor Rydbergs berättelser, har nämligen kommit att bli synonyma med svensk jul. Hennes produktion var enorm, bara för Axel Eliasson tog hon fram mer än 600 julkort, och hon är den vars namn ofta nämns först i fråga om julkortsillustratörer.
Julkorten lever vidare
Men det fanns också många andra som ägnade sig åt att måla kort, bland andra Elsa Beskow och Ragnar Kempe. En som kom senare, och som inspirerades av Jenny Nyström, var Adina Sand. Hon arbetade som konstnär och teckningslärare och vykort blev lite av hennes specialitet. Vid sin död år 1946 hade hon hunnit måla mer än 1300 sådana. Något som utmärker Sands vykort är man sällan hittar en tomte på dem. Istället tecknade hon ofta barn och unga
i vinterlandskap, med snö och kälkar, i favoritfärgerna gult och rött.
Genom att titta på julkortsmotiv genom tiderna kan man spåra samhällets utveckling och ana vilka trender som rådde. Under 30-talets lågkonjunktur drömde man sig bort och fann ofta förälskade par eller andra romantiska motiv på korten, medan 50-talets motiv var mer stilrena. Snötäckta landskap, jultomtar och granar hör då som nu till de vanligaste motiven, men de har sett olika ut. Till exempel ser man i kort från sekelskiftet hur granarna som avbildades var de små bordsgranarna i kruka. Än hade man ju inte börjat ställa granen på golvet.
I takt med internets framväxt har det blivit allt vanligare att skicka digitala julhälsningar. Men det tryckta julkortet lever också vidare. 2017 uppskattades det att mer än 20 miljoner julkort skickades i Sverige, och enligt en undersökning föredrar 74 procent av svenskarna fortfarande att få sina julkort i postlådan.
Publicerad i Släkthistoria nr 12/2018