Med ena handen på cykelstyret öppnade han fabriksgrinden och steg ut på gatan. Oscar Hedström hade verkligen längtat efter den frihetskänsla som tvåhjulingen gav honom.

Nu kände han att den långa arbetsdagen förtjänade en omväg hem. Doften av ångloken som nyss hade passerat hängde kvar i luften medan han korsade järnvägsspåren.

Träkåkar och nyrenoverade tegelhus

Längre bort, bakom en blandning av slitna träkåkar och nyrenoverade tegelhus, kunde han se den enorma bron över floden. När han passerade Elias Johnsons bokhandel såg han herr och fru Gustafson komma gående på trottoaren. De var finklädda – förmodligen på väg till veckogudstjänsten i Bethlehemskyrkan. Cykelturen genom Brooklyn en vanlig torsdagskväll fick Oscar att känna sig nöjd med sitt nya liv i Amerika.

FÅ SLÄKTHISTORIAS NYHETSBREV – VARJE VECKA!

Swedish Broadway

En karta utgiven av den svenske emigranten Andrew Hagstroms förlag visar New York 1939.

Klicka på nedanstående nummer för ytterligare information.

Manhattan.

Stationen.

Atlantic Avenue.

Brooklyn.

År 1891 var Brooklyn fortfarande en egen stad, men förbunden med New York City via färjor – och sedan några år även den berömda Brooklyn Bridge. Stadens vidsträckta industriområde och stora hamn längs New York Bay och East River lockade tidigt sjömän, hantverkare och industriarbetare. Många av dem var nyanlända invandrare, och en inte obetydlig andel kom från Skandinavien. Delar av huvudgatan Atlantic Avenue kallades vid den här tiden ”Swedish Broadway”.

I en artikel i tidningen The Brooklyn Daily Eagle från 1891 kan man läsa att det bodde cirka 20 000 svenskar på Atlantic Avenue och de närliggande gatorna Pacific Street, Fourth Avenue och Dean Street. I dessa kvarter talades det nästan enbart svenska.

Svenska skyltar i spårvagnarna

Från och med 1901 fanns det svenska skyltar i spårvagnarna som drevs av Brooklyn Rapid Transit Company i Atlantic Avenue-området. Skyltar på engelska, tyska, italienska och jiddisch fanns i andra delar av Brooklyn, men just här var det svenska som gällde. Skyltarna gjorde det alltså möjligt att snabbt uppfatta inom vilken koloni man befann sig.

Men det fanns också många andra tecken på att omgivningen var svensk. En mängd olika inrättningars namn skvallrade om innehavarnas ursprung, exempelvis P R Johnsons restaurant och E Nyströms ”Tjensteanskaffningskontor” som låg nära Svenska Evangeliska Pilgrimskyrkan. Ytterligare exempel var Svenska bageriet, som fanns i det hus där Svenska Amerikanska Pressen tidigare hade hållit till.

Spårvagnar på Swedish Broadway

Spårvagnar rullar fram i korsningen mellan Atlantic Avenue och Nostrand Avenue kring
sekelskiftet 1900.

De allra flesta svenskar som kom till USA via immigrantstationerna Castle Garden eller Ellis Island i New York reste vidare västerut. Många ville bli bönder på prärien, medan andra prövade lyckan i någon stad. Även om de allra flesta bara passerade New York var den stadiga strömmen av svenskar tillräckligt stor för att skapa en koloni även i USA:s största stad. New York var redan vid den här tiden ett världscentrum för industri, handel och kommunikation, vilket lockade ambitiösa svenskar lika mycket som alla andra.

Svenska befolkningen växte

Den svenska befolkningen i staden växte kraftigt efter 1870-talet, men även tidigare fanns det en svensk närvaro. De tidigaste kända uppgifterna om svenskar i New York gäller Betelskeppet, en metodistisk missionsbåt i stadens hamn, där den första predikan hölls den 25 maj 1845 inför femtio åhörare. Betelskeppet förblev en samlingspunkt för svenska sjömän och invandrare under flera decennier.

På 1860-talet startades en immigrantmission i New York som leddes av pastorer inom Augustanasynoden, det största svenskamerikanska trossamfundet. Många svenska invandrare togs emot i New York på liknande inrättningar. Skandinaviska emigranthemmet och Svenska lutherska immigranthemmet startades 1881 respektive 1895.

Deras syfte var att hjälpa svenskar att etablera sig i staden. Ju större den svenska närvaron blev i New York, desto fler svenskar lockades att också bosätta sig där.

© Svenska Tryckföreningen i New York

Nordstjernan var den största svensk-amerikanska dagstidningen. Här är det första numret, som utkom den 21 september 1872.

De största invandringsvågorna kom mellan 1870 och 1900, när stadens svenskfödda befolkning växte från ungefär 3 000 till 28 000 personer. Men ökningen av antalet New York-svenskar fortsatte fram till mitten av 1900-talet.

En mängd olika inrättningars namn skvallrade om innehavarnas ursprung.

Trots inflödet utgjorde svenskarna dock aldrig mer än en mycket liten andel av storstadens folkhav. År 1900 var svenskarna knappt en procent av befolkningen. Ändå lyckades de att hitta varandra. Även om det inte uppstod någon stadsdel lika omfattande som Swede Town i Chicago, formades svenska enklaver alltså vid Atlantic Avenue i Brooklyn, men också i mindre format på Manhattan och i Bronx. Svenskarna var en tillräckligt stor befolkningsgrupp för att lämna avtryck i storstaden.

Många invandrargrupper hade egna tidningar där nyheter och information spreds i New York och över hela det väldiga landet. Det startades flera svenska tidningar i Brooklyn och New York som inte blev särskilt långlivade.

Svenska tidningar

Svenska Posten (1880–86), New Yorks Svenska Härold (1886–87), Framåt (1892–97) och Svensk-Amerikanska Pressen (1896–99) är bara några av de svenska tidningar som gavs ut i staden. Störst av dem alla var dock Nordstjernan, som faktiskt existerar än idag.

Den gavs ut varje lördag och kunde köpas i tidningskiosker landet runt. Nordstjernan förmedlade nyheter om hemlandet, men skrev också om ämnen som var aktuella just för svenskar i närområdet. De svensktalande i New York var därför den primära målgruppen och de läste tidningen med stort intresse.

För nyanlända som inte kunde engelska var Nordstjernan en ovärderlig resurs när de skulle söka bostad och jobb. Här kunde man också få veta var man köpte snus och enbärsdricka!

Brooklyn Bridge år 1893.

© British Library

Lika viktigt som det materiella var det sociala, och tidningen skrev mycket om olika svenska föreningars verksamhet. Kyrkan var den viktigaste samlingsplatsen för svenskarna i New York och Brooklyn. I spåren av Betelskeppet etablerade sig många svenska församlingar i staden. Bara vid ”Swedish Broadway” och i dess närområde låg det tre svenska kyrkor.

Svenska Evangeliska Pilgrimskyrkan

Församlingen på Betelskeppet grundade år 1872 metodistkyrkan First North River Bethel Ship Society, men bytte några år senare namn till Immanuel Swedish Methodist Episcopal Church. Svenska Lutherska Bethlehemskyrkan etablerades 1874. 1903 tillkom Svenska Evangeliska Pilgrimskyrkan.

Flera svenska kyrkor fanns även i andra delar av staden, exempelvis i Bay Ridge i södra Brooklyn och på Manhattan. Att få höra predikan på svenska och sjunga svenska psalmer gav stöd och tröst till många invandrare i den nya miljön.

Oscar Hedström med sin motorcykel

Oscar Hedström på Ormond Beach i Florida. Där satte han hastighetsrekord, 90 km/h, med en av sina tidiga motorcyklar.

Svensk bakom mc-jätte

Oscar Hedström, som vi mötte i huvudartikelns inledning, föddes i Lönneberga socken i Småland den 12 mars 1871. 1880 emigrerade han med familjen till USA och bosatte sig i Brooklyn. Som ung pojke fick han en cykel av sin far. Den använde han flitigt för att ta sig runt i staden – han blev också en framgångsrik tävlingscyklist och jobbade i flera olika verkstäder.
Hedström var en av grundarna av Indian Motorcycle Company, som under en period var världens största motorcykeltillverkare. Han avled 1960 i Connecticut, 89 år gammal.

Kyrkorna hade inte bara en religiös funktion utan spelade också en central roll i sociala och pedagogiska sammanhang. Ett sådant exempel är Svenska Lutherska Bethlehemskyrkan, där den svenska gymnasieskolan Upsala College hade sina första lokaler.

Ledningen för den lutherska Augustanasynoden hade redan på 1870-talet noterat behovet av en svensk skola på den amerikanska östkusten, men det dröjde till 1893 innan Upsala College startades. Skolan blev kvar i den lutherska kyrkan i New York fram till 1897, då den flyttade till egna lokaler i Kenilworth, New Jersey.

Upsala student! Kan du tro hur stolt jag kände mig att kunna bära den titeln.

Upsala College hade framförallt svenska elever från New York-trakten, men en del kom även från andra håll. Under skolans första år kom fjorton elever från Brooklyn, fyra från New England, fyra från Pennsylvania, en från Buffalo och en från Chicago. Tre elever kom direkt från Sverige.

Låg undervisningskostnad

Antalet elever varierade mellan 75 och 93 per år under åren i Brooklyn. Kostnaderna för undervisningen var relativt låga, så att även föräldrar med lägre inkomster hade råd att skicka sina barn dit.

Trots att det var en svensk skola hölls alla lektioner på engelska – förutom när det gällde svensk historia, litteratur och kristendomskunskap. Morgonens gudstjänst hölls omväxlande på engelska och svenska.

avgångselever på Upsala College

Upsala College var en svensk-amerikansk läroanstalt som grundades i Brooklyn 1893. Här ses avgångselever 1899.

© swenson swedish immigration research center

Måns Petter Fröberg föddes i Småland 1873. Som tonåring kom han till USA, bytte namn till Peter Froeberg och blev en av Upsala Colleges elever. Han berättar i sin dagbok mycket om vardagen under sin tid på skolan i Brooklyn.

Han förklarar hur mycket han själv gynnades av studierna. Froeberg hade bara gått några få år i folkskolan i Sverige och efter att han hade emigrerat till USA jobbade han i en svensk butik där han endast pratade svenska med kunderna och läste svenska böcker. Froeberg var 20 år när hans chef föreslog att han skulle börja studera vid Upsala College som då precis hade öppnat. ”Upsala student! Kan du tro hur stolt jag kände mig att kunna bära den titeln?” skriver han.

Iduna Societeten

Alla Upsalaelever var med i Iduna Societeten som träffades varje fredag och även gav ut en skoltidning. Debattklubben Klippan träffades varje lördag. Där debatterades många ämnen, bland annat ”Vem gjorde mest för den lutherska kyrkan, Gustavus Adolphus eller Luther?”, ”Borde USA erkänna Kuba som ett fritt och självständigt land?” samt ”Borde svenskamerikaner ge upp modersmålet?”

De svenska kvarteren i New York fungerade på många sätt som ett eget samhälle som skapade sina egna institutioner när ett behov uppstod. Det första steget för att inrätta ett svenskt sjukhus i Brooklyn togs till exempel 1896, när den exklusiva svenska Vasaklubben höll ett möte med fyrahundra personer för att utse en kommitté som skulle planera projektet.

Sedan dröjde det fram till midsommardagen 1906 innan Svenska sjukhuset i Brooklyn kunde invigas med sång av medlemmarna i en av de mest kända svenska organisationerna i Brooklyn på den tiden: Gleeklubben.

Klubbens sångare uppträdde ofta och var mycket kända bland de svenska invånarna i New York. Bland annat medverkade de vid en ceremoni när en byst föreställande 1700-talsskalden Carl Michael Bellman avtäcktes i Bay View Park 1894 och vid en årlig maskerad inför tusen människor i Saengerbund Hall.

Liksom många andra invandare värnade svensk-amerikanerna om hemlandets kultur. Överst folkdans på Manhattan, 1909. Därunder en tidnings-annons som berättar om en midsommarfest vid Harlem River Park.

© Library of congress

Listan med svenska sällskap, affärer, företag och evenemang i New York är lång. Andra institutioner i staden som vände sig till svenskar var till exempel Svenska Augustanahemmet för ålderstigna, Källmans skandinaviska barnhem, Svenska föreningen och Svenska societeten.

På samma sätt som svenskarna i New York rörde sig i sina egna cirklar skapade alla andra invandrare också sina egna enklaver i staden. De flesta bodde i hyreskaserner, flera våningar höga hyreshus där många levde ett svårt och fattigt liv. Men här fanns ändå en social rörlighet som hade saknats i den gamla världen, och som kunde ge hopp om framtiden.

Återvände till Sverige

Svenskarna i New York skulle med åren komma att bli mer anonyma. Enklaven med svenskar i Brooklyn krympte. Dels på grund av den minskade utvandringen från Sverige, dels för att många svenskar i staden flyttade vidare västerut eller återvände till Sverige.

Åren med en tydlig svenskkoloni i New York var ändå en formativ period för flera generationer svenskamerikaner och för en del stod ett nostalgiskt skimmer kring tiden och platsen. Den 15 juli 1921 konstaterade en Mrs C Hageman i tidningen Nordstjernan: ”Det stod i Nordstjernan en uppsats om det Svenska Broadway, och minnen från dess storhetstid. Ja, hvem minns ej Atlantic ave. på 80-talet?”

Publicerad i Släkthistoria 6/2021