Pigan gömde barnliken under golvet

För mer än tjugo år sedan började mina föräldrar släktforska och de berättade då att vi var släkt med en major Henrik Gyllensvaan som hade bott på Västanå slott vid sjön Vättern. Slottet finns fortfarande kvar och drivs numera som konferenshotell av Fredrik von Otter, den nionde generationens ägare.

När jag fick höra om majoren på Västanå blev jag förvånad, även om jag visste att min mammas farmor haft ett adligt efternamn innan hon gifte sig. Det var något som inte stämde. Efter ett tag fick jag reda på sanningen – jag hade en anmoder, MajaLisa Elg, som 1833 hade fått ett oäkta barn med Henrik Gyllensvaan. Dessutom visade det sig att hon var barnamörderska.

Gravid piga på prästgården

MajaLisa Elg föddes 1807 i Gustav Adolfs socken i Skaraborgs län. Hon fick redan som åttaåring börja arbeta som piga, först hos en släkting, soldat Lars Palm, och efter konfirmationen vid femton års ålder i prästgården hos prosten Jungmarker.

Där var hon piga fram tills det uppdagades att hon var gravid. Senare uppgav hon att barnets far var baron Johan Kruse, en på orten boende man som hon i hemlighet haft en bekantskap med.

Då MajaLisa var gravid med ett oäkta barn fick hon inte vara kvar på prästgården och flyttade hem till sin mor där hon födde en flicka som fick namnet Johanna.

Träffade Gyllensvaan på Gimmene

Så småningom fick hon en ny tjänst, denna gång på herrgården Gimmene. Det var då hon träffade major Henrik Gyllensvaan, som var inackorderad där.

På Gimmene blev hon med barn för andra gången och i mars 1833 föddes August. Förlossningen skedde även denna gång i stugan hemma hos modern. Snart var dock MajaLisa tillbaka på Gimmene och blev kort därefter med barn för tredje gången.

Hon födde ytterligare en son som fick namnet Henric. Men redan efter några veckor dog barnet och efter det var MajaLisa inte välkommen på Gimmene herrgård.

Grannar blev misstänksamma

Som ogift mor blev MajaLisa utstött av sockenborna och hamnade i ett torp för sig själv tillsammans med sonen August. Dottern Johanna, som baron Kruse var far till, bodde kvar hos mormodern och hade när hon blev äldre kortare tjänster, bland annat på Gimmene, där alltså MajaLisa tidigare varit piga.

I torpet tog MajaLisa mot betalning emot män och blev flera gånger havande. Det var en graviditet 1845 som ledde till att hon avslöjades som barnamörderska och hamnade i tinget.

FLER ÖDEN OCH ÄVENTYR I SLÄKTHISTORIAS NYHETSBREV

Grannen Chatarina Gustafsdotter i Stenbacken hade lagt märke till att MajaLisa sett ut att vara gravid. Men något barn hade Chatarina inte sett komma. Hon frågade MajaLisa om detta, men MajaLisa nekade enträget till att hon skulle ha fött ett barn.

Då krävde Chatarina Gustafsdotter, enligt protokoll från rättegången som senare skulle följa, att få se MajaLisas bröst. Men MajaLisa vägrade, vilket ledde till att Chatarina hotade med våld för att MajaLisa skulle blotta brösten.

Foster under en golvplanka

En annan grannkvinna, Maja Cajsa Bergsten, hade dock hört MajaLisa erkänna att hon hade fått missfall. Tillsammans med Chatarina Gustafsdotter skrämde hon MajaLisa med att hon måste visa upp fostret för att inte beskyllas för mord.

Det ledde till att MajaLisa, inför grannkvinnorna, lyfte på en golvtilja inne i köket i torpet och tog upp ett fullgånget foster som hon sa varit dödfött. Men då fostret tvättats sa Chatarina att barnet haft liv och då erkände MajaLisa att hon kvävt det.

Kvinnorna började misstänka att hon begått fler mord och dagen efter företog Chatarina Gustafsdotter tillsammans med flera kvinnor noggrannare undersökningar av torpet och fann lämningar efter ännu ett barn, fött vintern 1844. Snart satt MajaLisa häktad.

Erkände att hon dödat två barn

Förhör hölls med den misstänkta barnamörderskan och vittnen. Maja-Lisa erkände att hon kvävt sitt senast födda barn med ”pålagda klädespersedlar och tryckning därpå”. Därefter grävde hon ned det under golvet.

Hon erkände också att hon tidigare mördat ytterligare ett barn, det som fötts vintern 1844. Ben från ett tredje foster hittades också och MajaLisa medgav att hon fyra år tidigare hade nedkommit med ett dödfött barn och att hon då i lönndom lagt det under golvet.

Dömdes till halshuggning

Enligt ett förhörsprotokoll från den 26 maj 1845 berättade vittnet Anna Petersdotter att MajaLisa uppgivit att baron Kruse på Dykärr, han som var far till MajaLisas dotter, var far även till barnen MajaLisa tagit av daga.

Rättegången i Wartofta häradsrätt slutade med att MajaLisa dömdes till halshuggning. Hon fördes i bojor till Mariestads länshäkte men klarade sig med livet i behåll, domen mildrades ”genom Kungliga Majestäts nådiga utslag den 22/4 1846 till livstids arbete i tukthus efter 28 dagars fängelse vid vatten och bröd”.

Vid ankomsten till Norrköpings spinnhus, där MajaLisa skulle avtjäna sitt straff, beskrevs hon som 10 kvarter och 3 tum lång (cirka 156 centimeter). Hon hade mörkbrunt hår och brunblå ögon. När hon kom till anstalten hade hon följande med sig: ”1 st. bomullshalsduk, 2 st. lintyg, 1 par strumpor, 1 par kängor, 2 st. böcker och 1 st. näsduk”.

Benådades av Oscar I efter elva år

MajaLisa skötte sig så bra i fängelset att hon 1848 flyttades upp till andra klassen för gott uppförande och 1849 till första klassen. Senare skrev hon till kungen för att bli benådad och hennes nådeansökan beviljades av kung Oscar I.

Efter elva år i tukthus blev MajaLisa till slut fri. MajaLisa lär, efter att hon frigivits, ha vistats några år i Stockholm och under 1870-talet dök hon upp i husförhörslängder i Härja socken i Vartofta härad.

Sonen August bodde med mamman

Under tiden för morden levde sonen August tillsammans med sin mor. Han fanns säkerligen i den trånga stugan då hon på nätterna tog emot män. Han kan mycket väl ha varit med när hon födde barnen och när hon grävde ner barnliken under golvtiljorna.

När jag läste domstolsprotokollen kom dessa scener till mig och de har satt sig som bilder i mitt huvud, nästan som egna minnen. Jag kan så lätt föreställa mig hur det såg ut, hur det lät och hur det luktade i stugan och hur rädslan, som August måste känt, syntes i hans ögon.

August fick elva barn

Vad hände då med August när MajaLisa blev häktad? Hans morfar, Jonas Elg, var fotsoldat i Napoleonkrigen och deltog även i byggandet av Karlsborgs fästning. Han dog dock i bröstfeber på fästningen 1825 och när MajaLisa tjugo år senare häktades för barnamord tog Jonas änka, alltså MajaLisas mor, hand om barnbarnet August, som snart fick börja arbeta på olika gårdar.

August gifte sig med Charlotta Jansdotter och fick elva barn. Ett av dessa var Edla som var min morfars mamma.

Soldatnamnet Elg följde August i kyrkböckerna fram till år 1858, då han plötsligt stod inskriven med det adliga efternamnet Gyllensvaan, vilket borde betyda att majoren erkänt sitt faderskap. En ytterligare indikation på att så var fallet är att det i domstolsprotokollen från rättegången mot MajaLisa står att hon var i ”tjenst i 1/2 år hos här på orten då boende Major Gyllenswahn och lägrades då …”.

Att de barn MajaLisa fick tillsammans med major Gyllensvaan hade samma namn som majorens äkta barn, August och Henric, fann jag extra intressant.

Dottern Edla gifte sig med soldat

När Augusts dotter Edla föddes 1866 var det förstås självklart att hon också skulle få efternamnet Gyllensvaan och det hade hon kvar ända tills att hon gifte sig med soldat Johan Andersson.

Edlas man var soldat i Älvsborgs regemente, Ås kompani, rote 65 i Tärby socken. Han hade alltså samma yrke som Edlas farmors far, Jonas Elg, haft. I soldattorpet Bullera fick Edla och Johan barnen Olga, Anna, Beda, Hulda och Axel och bodde i torpet fram till 1898 då de lämnade Tärby för att flytta in till staden Borås. Johan fick anställning hos apotekare Hjalmar Lind som då var ägare till gården Särla vid Ramnasjön.

Blev kokerska i Hollywood

Edlas dotter Anna var min morfars syster. 1912 emigrerade Anna till Amerika och fick så småningom anställning som kokerska hos filmmogulen Samuel Goldwyn i Hollywood. Jag har läst Annas brev hem till Sverige och de ligger till grund för en roman som jag just nu håller på att skriva.

Anna fick inga egna barn, men mina föräldrar och min syster flyttade 1957 till Los Angeles och umgicks en hel del med henne, och jag döptes efter Anna. Hon hette Anna Cecilia och jag fick heta Ana Cecile.

Gyllensvaans äkta barn

August Elg Gyllensvaan var ju en så kallad oäkting. Han var den förste i den oäkta släktgrenen Gyllensvaan, som jag tillhör och fått veta så mycket om. Men det har även intresserat mig att se hur det gått för majorens äkta barn. Detta ledde till att jag bland annat fick läsa mycket intressanta anteckningar gjorda av major Gyllensvaans äkte son, Jon August.

I Vad jag vet om mig själv och mina minnen!, renskrivna av min kusin Marie Gyllensvaan, kunde jag ta del av en mycket tragisk barndom där Jon August och hans bror Henric efter föräldrarnas skilsmässa i slutet på 1820-talet först uppfostrades av anställda på Västanå då deras far och mor sällan var hemma. Sedan inackorderades de hos en pastor Nylander på Rubbeslätt för att 1831 hamna hos ryttmästare Hellman på herrgården Klämmestorp i Sandhem.

I Jon Augusts anteckningar står också att pojkarnas far, efter många år utomlands och då främst i Tyskland, flyttade hem igen: ”Vår far hade hemkommit till Sverige och inackorderat sig 1/2 mil från oss på Gimmene hos brukspatron Flack …”. Gimmene är herrgården där pigan MajaLisa var i tjänst och det var där majoren gjorde henne med barn.

Jon August tog så småningom över fideikommisset Västanå då hans äldre bror Henric, som ärvt det efter faderns död, ansågs sinnessjuk. Henric hamnade 1858 på hospitalet i Växjö, där han sedan levde fram till sin död 1871.

Storviltjägare i Afrika

Jon August fick 1869 en dotter som fick namnet Augusta. Mellan halvkusinerna Augusta och Edla skiljde det tre år, men eftersom de tillhörde en delad släkt, en äkta gren och en oäkta gren, umgicks de inte och de hade förstås helt olika levnadsvillkor, trots att majoren var farfar till båda två.

Augusta gifte sig med friherre Erik Otto von Otter som hon fick två söner med. Den äldste sonen Eric, tillika arvtagare till fideikommisset, lämnade en dag hustru och barn på Västanå för att fara till Afrika. Där odlade han kaffe, var storviltjägare och umgicks med den danska författaren Karen Blixen.

Augustas äktenskap med Erik Otto von Otter fungerade inte och 1906 skiljde de sig. Året efter gifte Augusta om sig med konstnären Alfred Mauritz Bergström. De bodde i Djursholm där Augusta arbetade som tonsättare och hjälpte vännen Alice Tegnér med utgivningen av Sjung med oss, Mamma!.

Publicerad i Släkthistoria 6/2017

Ana Porss: "Jag ville visa klasskillnaderna"

För tjugo år sedan började mina föräldrar, bror och kusin släktforska. De letade upp en hel del material som jag sedan fick ta del av. Det var domstolsprotokoll, utdrag ur kyrkböcker och ur Sveriges Adelskalender, anteckningar från Norrköpings fångvårdsanstalt och från hospitalet i Växjö, brev från kung Oscar I, en bouppteckning och Jon August Gyllensvaans minnesanteckningar, med mera.

Två av mina romaner, Utan fräls oss ifrån ondo och Sårade själar, är delar i ett skönlitterärt släktepos som när det är klart ska bestå av fyra fristående romaner. Min mors farmors farmor MajaLisa Elgs livsöde skildras skönlitterärt i Utan fräls oss ifrån ondo.

När jag läste i domstolsprotokollen om hur MajaLisa Elgs liv hade varit ville jag försöka sätta mig in i hennes situation. För mig blev det viktigt att låta hennes liv stiga fram ur historien. Jag läste på om tiden då hon levde och om trakten där hon bodde, om kyrkans makt och om hur den ogifta modern hade det. Jag ville visa de enorma klasskillnaderna och den ogifta moderns ställning i det dåvarande samhället.

Ana Porss