Esters mor Emma föddes på en liten gård i Fåglum, Västergötland, som ett av åtta barn till Nils Nilsson Lith och Maja Stina Johansdotter.
När hon var tio år dog modern och tre år senare gifte fadern om sig med den betydligt yngre Kristina Johansdotter. De fick sedan sex barn i rask takt. Allt som allt växte alltså 14 barn upp i den lilla stugan.
Redan som 11-åring lämnade Emma hemmet och flyttade till två äldre systrar, som arbetade på en textilfabrik i Borås och hyrde en enrummare i arbetarstadsdelen Norrby.
Fick anställning som piga
När hon var 14 år fick hon anställning som piga på gården Ruered, som låg i Kråkered en halvmil från Borås, och där bodde hon mellan 1902 och 1904.
Kråkered var på den tiden en liten bondby, och på en av gårdarna bodde den två år äldre Ragnar Andersson – han som Emma gifte sig med i San Francisco 1912.
Byn var inte större än att de måste ha träffats då och då, särskilt som Ragnar bodde bredvid lanthandeln. Han kunde knappast ha undgått att se henne, en av de vackraste flickorna i byn.
”Råkade i olycka”
1904 behövdes inte Emma längre i hushållet på Ruered, och hon flyttade till sina systrar
i Borås och fick jobb på en av stadens många textilfabriker. Där träffade hon Algot Andersson Granat, en jämnårig bondpojke från Seglora, och det dröjde inte länge förrän Emma ”råkade i olycka”, som man sa. Våren 1906 födde hon en dotter som fick namnet Ester Adéle. Samtidigt påstod hon att barnets far var okänd.
En kort tid därefter flyttade hon dock ihop med Algot, och de båda 17-åringarna bodde tillsammans med dottern ett år i en liten lägenhet eller ett hyresrum på Norrby i Borås.
Algot angavs sedan som far till Ester i kyrkböckerna under resten av sitt liv och hon fick sin fars efternamn Andersson. Men när Ester var ett år, 1907, gav sig hennes far iväg till USA. Där arbetade han som snickare och gifte sig efter några år med en kvinna från Borås.
Sökte ett bättre liv i Amerika
Emma bodde kvar några år på Norrby med dottern. Men en majdag 1910 gick hon över landgången till ett fartyg som skulle föra henne till ett bättre liv i Amerika – ett liv där det inte fanns plats för hennes fyraåriga dotter.
Emmas äldre bror Carl hade tre år tidigare emigrerat och bodde i New York. Men hon stannade inte hos honom utan reste nästan omedelbart över den väldiga kontinenten till San Francisco i Kalifornien. Där träffade hon Ragnar Andersson, som hade emigrerat i mars samma år och fått arbete vid Santa Fe Railroad. Två år senare gifte de sig och bosatte sig i Richmond i norra delen av San Francisco.
Att Emma av en slump råkade stöta ihop med ungdomsvännen från Kråkered i Kalifornien låter för bra för att vara sant. De återsågs antagligen i Borås och gjorde upp om att emigrera till USA. Om Ragnar kände till Esters existens eller inte är okänt, men varken deras barn eller barnbarn i USA eller Ragnars syskon i Sverige har hört talas om henne.